Ihärdighet och lärjungeskap

Äldste David F. Evans

i de sjuttios kvorum

Från talet ”Tenacity” som hölls under ett andligt möte den 4 november 2014 vid Brigham Young University. Hela talet på engelska finns på speeches.byu.edu.

Tro på Gud och hans löften och gör det rätta hela tiden, oavsett vem som vet om det.

I ett lexikon på nätet definieras ihärdighet som ”uthållighet, ståndaktighet och envis beslutsamhet”. Det står också: ”Ihärdighet visas av den som helt enkelt inte ger upp – som fortsätter tills han eller hon har nått sitt mål.”¹

Vi behöver vara ihärdiga för att bli sanna lärjungar till Frälsaren och för att uppnå verkligt bra mål – att bli en enastående missionär, fullfölja vår utbildning, hitta en evig livskamrat och bilda familj – som vår himmelske Fader vet att vi behöver uppnå för att förbereda oss för evigheten. Vår förmåga att vara ihärdiga i allt det goda avgör om vi blir sådana söner och döttrar till Gud som han vet att vi kan och måste bli.

Vår generation heltidsmissionärer har kallats ”den bästa generationen missionärer i kyrkans historia” och har jämförts med Helamans 2 000 unga krigare.² Förutom de här unga männens anmärkningsvärda egenskaper och ihärdiga tro och ansträngningar, säger deras ledare Helaman: ”Det var två hundra av mina två tusen och sextio som hade förlorat medvetandet på grund av blodförlust. Ändå var det, tack vare Guds godhet, och till vår stora förvåning och även till hela härens stora glädje, inte en enda själ av dem som hade omkommit” (Alma 57:25).

De klarade sig ”tack vare [sin] stora tro på det som de hade lärts att tro på – att det finns en rättvis Gud och att de som inte tvivlade skulle bli bevarade genom hans förunderliga makt” (Alma 57:26).

Helaman säger om dem: ”De är unga och deras sinnen är orubbliga, och de sätter ständigt sin lit till Gud” (Alma 57:27).

Det måste vi också göra. Det är när regnet piskar och översvämningar kommer och vindarna blåser och pinar oss och våra hus som vi avgör om vår tro är stark och om vi ständigt sätter vår lit till Gud. Vi prövas helt enkelt inte förrän vi utsätts för motstånd.

Ge inte upp

För ett antal år sedan presiderade jag och min fru Mary över Japanmissionen Nagoya. De 2 000 unga krigarna beskrevs som tappra, modiga, fulla av kraft och verksamhetslust, och trofasta (se Alma 53:20). Så kunde missionärerna som vi arbetade med också beskrivas som. En annan beskrivning av de 2 000 unga krigarna – vissa hade förlorat medvetandet (se Alma 57:25) – beskriver också några av våra missionärer.

Det är inte lätt att vara missionär. Inte heller är livet lätt. Alla skadas på ett eller annat sätt. En del av såren kommer från ouppklarade överträdelser. Andra kommer genom olyckor eller sjukdom. Några kommer när vi ser dem vi älskar antingen förkasta Jesu Kristi evangelium eller gå ifrån det som de vet är sant. Men i allt det här lär vi känna Gud och vi växer och blir lärjungar till Frälsaren. Hjärtat förändras, och den förändringen blir permanent när vi fortsätter att välja rättfärdighet framför synd och tvivel.

De 2 000 unga krigarna var ihärdiga i sina önskningar. De gav helt enkelt inte upp, inte ens när vägen var svår. En generation tidigare undervisades deras föräldrar av Ammon och hans bröder. De här missionärerna hade stor framgång, men de behövde också hålla sig kvar och inte ge upp när arbetet blev svårt och nedslående.

Ammon beskriver de stunderna: ”Och när våra hjärtan var nedslagna och vi stod i begrepp att vända tillbaka, se, då tröstade Herren oss och sade: Gå ut bland era bröder lamaniterna och uthärda tålmodigt era lidanden, och jag skall ge er framgång” (Alma 26:27).

Med tålamod och ihärdighet arbetade Ammon och hans kamrater sig igenom sina svårigheter och fick så småningom en anmärkningsvärd framgång.

Ihärdighet i evangeliet

1999 kom syster Marci Barr till Japanmissionen Nagoya från Columbus, Ohio. Det var svårt för henne att lära sig japanska, men hon var ihärdig. När hon väl hade lärt sig kommunicera slutade hon aldrig prata med andra om evangeliet.

Stora löften har getts till trofasta, uthålliga och ihärdiga missionärer som djärvt och kärleksfullt öppnar munnen och som arbetar av all sin kraft på sådana sätt som Herren har fastställt (se L&F 31:7). Men en del missionärer är rädda för att bli avvisade och låter sin rädsla överskugga sin kärleksfulla djärvhet.

Inte syster Barr! Hon hittade och undervisade, och hon undervisade och hittade under hela sin mission.

Sista dagen på missionen reste syster Barr till missionshemmet i Nagoya. Den kvällen skulle jag intervjua henne och säga att hon hade gjort ett enastående jobb. Nästa dag skulle hon åka hem.

Under sin resa såg hon en grupp tjejer i gymnasieåldern som pratade med varandra på tunnelbanan. Hon gick fram till dem och frågade om hon fick prata med dem. Hon pratade om evangeliet och återställelsen. Sedan gav hon en broschyr till en av tjejerna som verkade intresserad och berättade att det fanns kvinnliga missionärer som kunde undervisa henne om evangeliet.

Sedan kom syster Barr till missionshemmet och vi hade vår intervju. Men hon berättade aldrig för mig om det som hade hänt på tunnelbanan. För henne var det inget märkvärdigt. Hon gjorde bara det som hon visste var rätt, ända till slutet. Kanske är det här den bästa definitionen av ihärdighet i evangeliet som jag vet: Att man, oavsett vad som händer, fortsätter att tro på Gud och hans löften, och gör det som är rätt hela tiden, oavsett vem som vet om det.

Syster Barr åkte hem till Columbus. Där träffade hon sin framtida make i en studentförsamling, och tillsammans fostrar de barn i Jesu Kristi evangelium.

Tjejen på tunnelbanan – Hitomi Kitayama – blev undervisad av kvinnliga missionärer. Hitomi gav sig inte. Hon visade sin egen form av ihärdighet när hon omfamnade evangeliets sanningar och övervann motståndet från familjen och sina egna tvivel.

Vi träffade Hitomi nästan sex år senare under en missionskonferens i Tokyo där hon var missionär. Hon berättade hur hon hade träffat syster Barr på tunnelbanan och att hon sedan blev omvänd till evangeliet.

Efter sin mission träffade hon och gifte sig med Shimpei Yamashita, en annan hemkommen missionär. Intressant nog är Shimpei son till en man som äldste Randy Checketts och jag undervisade sommaren 1971, första gången jag var missionär i Japan.

Det är inte bara när vi sprider evangeliet som vi behöver ihärdigheten att göra det rätta. Vi behöver samma rättfärdiga ihärdighet när vi försöker övervinna synder och frestelser, fullfölja vår utbildning och söker efter tempeläktenskap och en evig familj. Vi behöver ihärdighet, kärlek och motståndskraft när vi håller oss till vår make/maka och våra barn och arbetar oss igenom de utmaningar som varje äktenskap och familj får. Och vi behöver ihärdighet, beslutsamhet och tålamod när välsignelserna vi vill ha inte kommer när vi förväntar oss dem.

I allt det här och i allt annat som är rättfärdigt prövar världen vår beslutsamhet att göra det rätta och vara rättfärdiga. Men vi får inte ge upp. Vi måste fortsätta försöka tills vi når vårt mål. Vårt slutliga mål är evigt liv med vår make eller maka, med våra barn och med deras barn i kommande generationer.

Sätt värdiga mål

Hur utvecklar vi en beslutsamhet att göra det rätta, och hur får vi styrka att behålla den?

Först sätter vi värdiga mål som är förenliga med vårt slutgiltiga mål, evigt liv. Det kan vara mål inom utbildning och arbete som leder till och är förenliga med familj, personlig tillväxt, tjänande, aktivitet i kyrkan och lycka. En del av att sätta de här målen har med våra egna val att göra, men en annan del måste omfatta bön och personlig uppenbarelse. Om du bryr dig tillräckligt mycket för att söka Guds vilja så svarar han.

Något av det du bör be om är att hitta en värdig livskamrat som du kan gå med till templet och ingå heliga förbund med. Om du vill ingå och hålla eviga förbund och är motiverad att uppnå dina rättfärdigaste mål, be då om och sök efter äktenskapets välsignelser och ansvar.

Ta reda på vad Gud vill att du ska göra i det här och andra områden i ditt liv. Begrunda det. Fatta beslut. Ta besluten till Herren för att få veta hans vilja. Börja sedan sträva efter att uppnå dina mål.

För att vara ihärdiga i det som är rättfärdigt måste vi hela tiden hålla oss nära Herren genom att leva rättfärdigt. Det är få saker som hindrar oss mer från att uppnå våra rättfärdiga mål än om vi är ovärdiga Andens välsignelser.

Sätta rättfärdiga mål. Be och sök alltid Herrens vägledning. Var värdig och undvik sådant som distraherar dig eller hindrar din utveckling. Se till att du har och använder en tempelrekommendation. Håll dina förbund, särskilt när livet är svårt. Sök efter att få ett evigt äktenskap och en evig familj. Var sedan ståndaktig. Ge inte upp. Sluta inte försöka.

Var ihärdig i allt som är rättfärdigt. Du märker då att din tro stärks, och du ser att dina starka sidor och talanger fördjupas och förstoras allteftersom din tro ökar. Och kom ihåg vad äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum har lovat: ”Vissa välsignelser kommer snart, andra kommer sent, vissa kommer inte förrän i himlen – men de kommer förvisso till dem som omfattar Jesu Kristi evangelium.”³