Dyrbara gåvor från Gud
Äldste M. Russell Ballard
tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum
Livet kan fyllas med tro, glädje, lycka, hopp och kärlek när vi utövar en smula verklig tro på Kristus.
Mina bröder och systrar, vi har precis deltagit i en högtidlig församling, en sed som kan spåras tillbaka till Bibeln då det forntida Israel samlades för att känna Herrens närhet och fira hans välsignelser.1 Vi är privilegierade som får leva i en tid då den här gamla seden har återställts genom profeten Joseph Smith.2 Jag uppmanar er att skriva ner i dagboken vad ni kände under det här ytterst heliga tillfället som ni nu har deltagit i.
Nyligen tog vi farväl av vår käre vän och profet, president Thomas S. Monson. Även om vi alla saknar honom är vi djupt tacksamma för att Herren har kallat en ny profet, president Russell M. Nelson, till att presidera över kyrkan. På ett välordnat sätt har vi nu påbörjat ett nytt kapitel i vår kyrkas historia. Det är en dyrbar gåva från Gud.
När vi alla höjde handen och röstade in president Nelson, stod vi som vittnen för Gud och erkände att han är president Monsons rättmätige efterträdare. Med uppräckta händer lovade vi att lyssna till hans röst eftersom han tar emot vägledning från Herren.
Herren har sagt:
”Ge akt på alla hans [det vill säga kyrkans presidents] ord och befallningar som han skall ge dig så som han tar emot dem …,
ty hans ord skall ni ta emot som från min egen mun, med största tålamod och tro.”3
Jag har känt vår nye profet-president i över 60 år. Jag har tjänat med honom i de tolvs kvorum i 33 år och jag är ett vittne om att Herrens hand har förberett honom för att bli presiderande apostel och profet, till att förvalta alla nycklar till det heliga prästadömet på jorden. Må var och en av oss fullständigt stödja honom och hans rådgivare och följa deras vägledning. Vi välkomnar också varmt äldste Gong och äldste Soares som medlemmar i de tolv apostlarnas kvorum.
Efter Jesu uppståndelse, en händelse som vi firar denna härliga påskhelg, visade han sig för sina lärjungar och sa: ”Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er.”4 Lägg märke till de två stegen: Gud sänder sin Son. Sonen sänder sina tjänare – dödliga män och kvinnor – till att utföra deras verk.
Vi bör inte bli förvånade över att upptäcka att de personer som kallats att utföra Herrens verk inte är mänskligt fullkomliga. Berättelser i skrifterna skildrar händelser där män och kvinnor kallades av Gud till att utföra ett stort arbete – goda söner och döttrar till vår himmelske Fader – kallade att tjäna i sina uppgifter i kyrkan och som strävade efter att göra sitt bästa, men där ingen av dem var fullkomlig. Detsamma gäller för oss i dag.
Med tanke på att vi har mänskliga svagheter och tillkortakommanden, hur går vi vidare med att hjälpa och stötta varandra? Det börjar med tro – verklig, uppriktig tro på Herren Jesus Kristus. Tro på Frälsaren är den första principen i Kristi evangelium och lära.
För flera år sedan besökte jag det Heliga landet. När vi körde förbi en senapsplanta frågade rektorn för BYU Jerusalem Center om jag någonsin hade sett ett senapsfrö. Det hade jag inte, så vi stannade. Han visade mig fröna från senapsplantan. De var förvånansvärt små.
Då kom jag ihåg Jesu undervisning: ”Jag säger er sanningen: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, ska ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting kommer att vara omöjligt för er.”5
Om vår tro är liten som ett senapsfrö kan Herren hjälpa oss att flytta missmodets och tvivlets berg från de uppgifter vi har framför oss när vi tjänar tillsammans med Guds barn, däribland familjemedlemmar, medlemmar i kyrkan och dem som ännu inte är medlemmar i kyrkan.
Bröder och systrar, livet kan fyllas med tro, glädje, lycka, hopp och kärlek när vi utövar en smula verklig tro på Kristus – om så bara ett senapsfrö av tro.
Äldste George A. Smith berättade om ett råd som profeten Joseph Smith hade gett honom: ”Han sa till mig att jag aldrig, oavsett vilka svårigheter som omger mig, skulle bli modfälld. Om jag så sänktes ner i det djupaste gruvschaktet i Nova Scotia och Klippiga bergen staplades upp ovanpå mig, så skulle jag inte tappa modet utan uthärda, utöva tro och vara tapper, så skulle jag hamna högst upp på toppen till slut.”6
Vi bör komma ihåg Paulus ord: ”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.”7 Att veta det är också en dyrbar gåva från Gud.
Utöver de gåvor jag har nämnt finns det många, många fler. Jag ska nu bara tala om några få – sabbatsdagens gåva, sakramentets gåva, tjänandets gåva, och den oförlikneliga gåvan från Gud i form av vår Frälsare.
Sabbatsdagens kraft är att i kyrkan och hemmet uppleva fröjden, glädjen och värmen av Herrens Ande utan något som distraherar.
Alltför många tillåter sig att leva nästan helt uppkopplade på sina smarta enheter – med skärmar som lyser upp deras ansikten dag och natt och med hörlurar i öronen som stänger ute Andens milda, stilla röst. Om vi inte tar oss tiden att koppla ifrån, kan vi gå miste om möjligheter att höra rösten som sa: ”Bli stilla och besinna att jag är Gud.”8 Jag säger inte att det är något fel i att utnyttja teknikens framsteg som inspirerats av Herren, men vi måste vara visa i nyttjandet av dem. Kom ihåg sabbatsdagens gåva.
Välsignelsen av att ta emot sakramentet under sakramentsmötet får aldrig bli rutin eller bara något vi gör. Det är bara 70 minuter på en hel vecka då vi kan ta en paus och finna mer frid, glädje och lycka i våra liv.
Att ta sakramentet och förnya våra förbund är ett tecken vi visar Herren på att vi alltid minns honom. Hans försoning är en nådegåva från Gud.
Privilegiet att få tjäna vår himmelske Faders barn är en annan möjlighet att följa hans älskade Sons exempel genom att tjäna varandra.
En del tjänandetillfällen är formella – i vår familj, våra ämbeten i kyrkan och vårt deltagande i samhällets olika hjälporganisationer.
Kyrkans medlemmar – både män och kvinnor – behöver inte tveka, om de så önskar, att ställa upp i val på någon politisk nivå där de bor. Våra röster är nödvändiga i dag och viktiga i våra skolor, städer och länder. Där demokrati finns är det vår plikt som medlemmar att rösta på hederliga män och kvinnor som är villiga att tjäna.
Många tillfällen att tjäna är informella – utan att ha tilldelats oss – och kommer när vi sträcker oss ut till andra som vi möter på livets färd. Kom ihåg att Jesus undervisade den laglärde om att vi ska älska Gud och vår nästa som oss själva, med hjälp av liknelsen om den barmhärtige samariern.9
Tjänande öppnar ett fönster genom vilket vi kan förstå Kristi liv och verksamhet. Han kom för att tjäna. Som det står i skriften ”så har inte heller Människosonen kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många”.10
Petrus kan har gett den bästa beskrivningen av Frälsarens jordiska verksamhet med fem ord när han sa att Jesus ”gick omkring och gjorde gott”.11
Herren Jesus Kristus är den dyrbaraste av alla Guds gåvor. Jesus sa: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”12
Nephi uttryckte hur viktig vår Frälsare är när han sa: ”Vi talar om Kristus, vi gläds i Kristus, vi predikar om Kristus, vi profeterar om Kristus, och vi skriver i enlighet med våra profetior så att våra barn skall kunna veta till vilken källa de kan se för att få förlåtelse för sina synder.”13 Vi måste ha Kristus i centrum av våra liv, alltid och överallt.
Vi bör komma ihåg att det är hans namn som står på våra platser för tillbedjan; vi döps i hans namn och vi konfirmeras, ordineras, begåvas och beseglas i äktenskapet i hans namn. Vi tar sakramentet och lovar att ta på oss hans namn – och bli sanna kristna. Slutligen uppmanas vi i sakramentsbönen att ”alltid minnas honom”.14
När vi förbereder oss för påsksöndagen i morgon, låt oss då komma ihåg att Kristus är enastående. Han är den rättfärdige domaren, vår trofaste förespråkare, vår välsignade Återlösare, den gode herden, den utlovade Messias, en sann vän och mycket, mycket mer. Han är verkligen en dyrbara gåva till oss från vår Fader.
I vårt lärjungeskap har vi många krav, bekymmer och uppgifter. Men en del aktiviteter måste alltid utgöra kärnan i vårt medlemskap i kyrkan. ”Var därför trofast”, befaller Herren. ”Verka i det ämbete vartill jag har utsett dig. Hjälp de svaga, lyft upp händerna som hänger ned och styrk de matta knäna.”15
Det är så kyrkan ska agera! Det är en gudstjänst som är ren! Det här är evangeliet i dess rätta bemärkelse när vi hjälper, lyfter och styrker dem som har andliga och timliga behov! Att göra det kräver att vi besöker dem och hjälper dem16 så att deras vittnesbörd och tro på vår himmelske Fader och Jesus Kristus och hans försoning blir förankrade i deras hjärtan.
Må Herren hjälpa och välsigna oss så att vi sätter högt värde på våra många dyrbara gåvor från Gud, däribland vårt medlemskap i hans återställda kyrka. Jag ber att vi må fyllas med kärlek till vår himmelske Faders barn och att vi må se deras behov och vara villiga att besvara deras frågor och funderingar om evangeliet på ett tydligt och vänligt sätt som kan öka den ömsesidiga förståelsen och uppskattningen.
Jag vittnar om att Jesus Kristus är vår Frälsare. Det som undervisas under den här generalkonferensen kommer till oss genom inspiration från apostlar och profeter, från generalauktoriteter och kvinnliga ledare som är generalämbetsmän i kyrkan. Må Herrens glädje och frid förbli hos oss var och en är min ödmjuka bön i Herren Jesu Kristi namn, amen.