Mild och ödmjuk i hjärtat
Äldste David A. Bednar
i de tolv apostlarnas kvorum
Ödmjukhet är en av Återlösarens utmärkande egenskaper och kännetecknas av rättfärdig lyhördhet, villig undergivenhet och stor självbehärskning.
Jag gläds över den heliga möjligheten att stödja våra ledare i kyrkan, och jag välkomnar helhjärtat äldste Gong och äldste Soares till de tolv apostlarnas kvorum. Dessa trofasta mäns verksamhet kommer att välsigna individer och familjer världen över och jag ser fram emot att tjäna med och lära av dem.
Jag ber att den Helige Anden ska undervisa och upplysa oss när vi tillsammans lär oss om en viktig aspekt av Frälsarens gudomliga natur1 som var och en av oss bör försöka efterlikna.
Jag kommer att ge flera exempel som understryker den här kristuslika egenskapen innan jag berättar vilken den är senare i talet. Lyssna noga på varje exempel och fundera över hur man skulle kunna besvara de frågor jag ställer.
Exempel 1 Den rike unge mannen och Amulek
I Nya testamentet får vi lära oss om en rik ung man som frågade Jesus: ”Mästare, vad ska jag göra för gott för att få evigt liv?”2 Först uppmanade Frälsaren honom att hålla buden. Sedan gav Mästaren den unge mannen ytterligare ett krav som var anpassat efter just hans behov och omständigheter.
”Jesus svarade: ’Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.’
När den unge mannen hörde det svaret gick han bedrövad bort, för han ägde mycket.”3
Jämför den unge mannens reaktion med Amuleks upplevelse som beskrivs i Mormons bok. Amulek var en arbetsam och framgångsrik man med många släktingar och vänner.4 Han beskrev sig själv som en man som blivit kallad många gånger men inte velat lyssna, som känt till Herrens vägar men inte velat veta.5 I likhet med den rike unge mannen som beskrivs i Nya testamentet, var Amulek i grund och botten en god man som lät sig distraheras av värdsliga ting.
Även om han tidigare hade förhärdat sitt hjärta, lydde Amulek en ängels röst, tog emot profeten Alma i sitt hem och gav honom mat. Han upplevde ett andligt uppvaknande under Almas besök och kallades att predika evangeliet. Amulek övergav sedan ”allt sitt guld och silver och alla sina dyrbarheter” för Guds ords skull och förkastades ”av dem som en gång var hans vänner, och även av sin far och sina släktingar”.6
Vad tror ni kan förklara skillnaden mellan hur den rike unge mannen och Amulek agerade?
Exempel 2 Pahoran
Under en farofylld period av krig som beskrivs i Mormons bok, utväxlades brev mellan Moroni, överbefälhavaren för nephiternas härar, och Pahoran, landets överdomare och regent. Moroni, vars här led på grund av regeringens bristfälliga stöd, skrev till Pahoran och de andra ledarna ”till deras fördömelse”7 och beskyllde dem för att vara tanklösa, slöa och försumliga och till och med för att vara landsförrädare.8
Pahoran kunde lätt ha känt indignation gentemot Moroni och hans ogrundade anklagelser, men det gjorde han inte. Han svarade med medlidande och beskrev ett uppror mot regeringen som Moroni inte kände till. Och sedan betygade Pahoran:
”Se, jag säger till dig, Moroni, att jag inte gläds åt dina stora lidanden, nej, det smärtar min själ. …
Och nu har du klandrat mig i ditt brev, men det gör ingenting. Jag är inte vred, utan fröjdar mig åt ditt hjärtas stora ädelmod.”9
Vad tror ni kan förklara Pahorans behärskade sätt att bemöta Moronis anklagelser?
Exempel 3 President Russell M. Nelson och president Henry B. Eyring
Under generalkonferensen för sex månader sedan, beskrev president Russell M. Nelson hur han reagerade på president Thomas S. Monsons maning att studera, begrunda och tillämpa sanningarna i Mormons bok. Han sa: ”[Jag har] försökt följa hans råd. Bland annat har jag gjort listor över vad Mormons bok är, vad den bekräftar, vad den vederlägger, vad den uppfyller, vad den förtydligar, och vad den uppenbarar. Att studera Mormons bok på det sättet har varit en givande och inspirerande övning! Jag rekommenderar det åt var och en av er.”10
President Henry B. Eyring betonade på samma sätt hur viktig president Monsons maning varit i hans liv. Han sa:
”Jag [har] läst Mormons bok varje dag i över 50 år. Så kanske kunde jag rimligen ha tänkt att president Monsons ord var ämnade för någon annan. Men liksom många av er kände jag profetens uppmuntran och löfte mana mig att anstränga mig mer. …
Det glädjande resultatet för mig, och för många av er, har varit det som profeten lovade.”11
Vad tror ni är förklaringen till att dessa två ledare i Herrens kyrka på ett så omedelbart och innerligt sätt tog till sig president Monsons maning?
Jag menar inte att Amuleks, Pahorans, president Nelsons och president Eyrings andligt starka gensvar kan förklaras med en enda kristuslik egenskap. Det var säkert många sammanflätade egenskaper och upplevelser som ledde till den andliga mognad vi ser i dessa fyra ädla tjänares liv. Men Frälsaren och hans profeter har betonat en nödvändig egenskap som vi alla behöver förstå bättre och sträva efter att införliva i våra liv.
Ödmjukhet
Lägg märke till vilken egenskap Herren använde för att beskriva sig själv i följande skriftställe: ”Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar.”12
Frälsaren undervisade oss genom att välja att betona ödmjukhet bland de många egenskaper och dygder han kunde ha valt.
Vi ser ett liknande mönster i en uppenbarelse som profeten Joseph Smith fick år 1829. Herren förkunnade: ”Lär av mig och lyssna till mina ord. Vandra i min Andes ödmjukhet, och du skall ha frid i mig.”13
Ödmjukhet är en av Återlösarens utmärkande egenskaper och kännetecknas av rättfärdig lyhördhet, villig undergivenhet och stor självbehärskning. Den här egenskapen hjälper oss att bättre förstå Amuleks, Pahorans, president Nelsons och president Eyrings respektive gensvar.
Till exempelvis reagerade president Nelson och president Eyring snabbt och rättfärdigt på president Monsons uppmaning att läsa och studera Mormons bok. Även om de båda verkade i viktiga och synliga ämbeten i kyrkan och hade studerat skrifterna grundligt i årtionden, visade deras gensvar inte på någon tvekan eller självgodhet.
Amulek underkastade sig villigt Guds vilja, tog till sig kallelsen att predika evangeliet och lämnade sina bekvämligheter och vänskaps- och släktband bakom sig. Och Pahoran välsignades med perspektiv och stor självbehärskning så att han agerade i stället för reagerade när han förklarade för Moroni vilka svårigheter som uppstått på grund av ett uppror mot regeringen.
Den kristuslika egenskapen ödmjukhet missförstås ofta i världen i dag. Ödmjukheten är stark, inte svag; aktiv, inte passiv; modig, inte försynt; behärskad, inte överdriven; blygsam, inte självupphöjande; och älskvärd, inte brysk. En person som är ödmjuk är inte lättprovocerad, pretentiös eller uppblåst och han eller hon lyfter gärna fram andras prestationer.
Medan undergivenhet brukar tyda på att man förlitar sig på Gud och på det ständiga behovet av hans vägledning, kännetecknas ödmjukhet av en särskild andlig mottaglighet för kunskap både från den Helige Anden och från människor som kan verka mindre dugliga, erfarna eller välutbildade, som kanske inte har en viktig ställning eller som på annat sätt inte verkar ha mycket att bidra med. Kom ihåg hur Naaman, den arameiske kungens högste befälhavare, övervann sin stolthet och ödmjukt tog emot rådet från sina tjänare att lyda profeten Elisha och tvätta sig sju gånger i Jordanfloden.14 Ödmjukhet är det viktigaste skyddet mot den högmodiga blindhet som ofta kommer av kändisskap, status, makt, välstånd och smicker.
Ödmjukhet – en kristuslik egenskap och en andlig gåva
Ödmjukhet är en egenskap som utvecklas genom en önskan, ett rättfärdigt utövande av moralisk handlingsfrihet och en ständig strävan att bevara våra synders förlåtelse.15 Det är också en andlig gåva som vi lämpligen kan söka.16 Men vi bör komma ihåg varför en sådan välsignelse ges – till nytta för Guds barn.17
När vi kommer till och följer Frälsaren blir det gradvis lättare och lättare för oss att bli mer som han. Anden styrker oss med disciplinerad självbehärskning och en stadig och lugn inställning. Sålunda är ödmjukhet något vi blir som Mästarens lärjungar, det är inte bara något vi gör.
”Mose blev undervisad i all egyptiernas visdom, och han var mäktig i ord och gärningar.”18 Ändå var han ”en mycket ödmjuk man, mer än någon annan människa på jorden.”19 Hans kunskap och skicklighet hade kunnat få honom att bli högmodig. I stället fick den egenskap och andliga gåva av ödmjukhet som han välsignats med högmodet att klinga av i hans liv och gjorde Mose till ett ännu bättre redskap för att uppnå Guds ändamål.
Mästaren som ett exempel på ödmjukhet
De mest storslagna och betydelsefulla exemplen på ödmjukhet finns i Frälsarens eget liv.
Den store Återlösaren som ”steg ned under allt”20 och led, blödde och dog för att rena oss ”från all orättfärdighet”21 tvättade ömt sina apostlars smutsiga fötter.22 Sådan ödmjukhet är en kännetecknande egenskap hos Herren som tjänare och ledare.
Jesus var det fulländade exemplet på rättfärdig mottaglighet och villig underkastelse när han led intensiv smärta i Getsemane.
”När han kom till platsen, sade han till [sina lärjungar]: ’Be att ni inte kommer i frestelse.’
Och han … föll på knä och bad:
’Far! Om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig! Men ske inte min vilja, utan din.’”23
Frälsarens ödmjukhet under den här evigt nödvändiga och ytterst plågsamma upplevelsen visar var och en av oss vikten av att sätta Guds visdom framför vår egen visdom.
Att Herren konsekvent visade villig underkastelse och stor självbehärskning är både häpnadsväckande och lärorikt för oss alla. När en beväpnad grupp tempelvakter och romerska soldater kom till Getsemane för att arrestera Jesus, drog Petrus sitt svärd och högg av höger öra på en av översteprästens tjänare.24 Frälsaren rörde då vid tjänarens öra och helade honom.25 Lägg märke till att han sträckte ut handen och välsignade den som kom för att fängsla honom med samma himmelska kraft som kunde ha förhindrat att han blev tillfångatagen och korsfäst.
Begrunda också hur Mästaren blev anklagad och fördömd inför Pilatus för att korsfästas.26 När Jesus förråddes sa han: ”Tror du inte att jag kan be min Far att han genast sänder mig mer än tolv legioner änglar?”27 Ändå dömdes ”den evige Domaren över både levande och döda”28 paradoxalt nog inför en tillfälligt politiskt utnämnd person. ”Men Jesus svarade honom inte på en enda fråga, och ståthållaren var djupt förundrad.”29 Vi ser bevis på Frälsarens ödmjukhet i hans tyglade svar, stora självbehärskning och ovilja att utöva sin oändliga makt för egen vinning.
Löfte och vittnesbörd
Mormon utpekar ödmjukhet som grunden till alla andliga förmågor och gåvor.
”Om därför en människa har tro så måste hon ha hopp, ty utan tro kan det inte finnas något hopp.
Och se, jag säger er att hon inte kan ha tro och hopp om hon inte är saktmodig och ödmjuk i hjärtat.
I så fall vore hennes tro och hopp förgäves, ty ingen är godtagbar inför Gud utom de saktmodiga och ödmjuka i hjärtat. Och om en människa är saktmodig och ödmjuk i hjärtat, och genom den Helige Andens kraft bekänner att Jesus är Kristus, måste hon ha kärlek, ty om hon inte har kärlek är hon ingenting. Därför måste hon ha kärlek.”30
Frälsaren förkunnade: ”Saliga är de ödmjuka, för de ska ärva jorden.”31 Ödmjukhet är en nödvändig del av den gudomliga naturen och vi kan få och utveckla den i våra liv på grund av och genom Frälsarens försoning.
Jag vittnar om att Jesus Kristus är vår uppståndne och levande Återlösare. Och jag lovar att han vägleder, skyddar och stärker oss när vi vandrar i hans Andes ödmjukhet. Jag bär mitt säkra vittnesbörd om dessa sanningar och löften i Herrens Jesu Kristi heliga namn, amen.