I enighet

Reyna I. Aburto.

andra rådgivare i Hjälpföreningens generalpresidentskap

För att nå vår storslagna bestämmelse behöver vi varandra och vi behöver vara eniga.

En av de mest förunderliga varelserna på jorden är monarkfjärilen. Under en resa till Mexiko då vi skulle tillbringa julen med min mans familj, besökte vi ett fjärilsreservat där miljoner monarkfjärilar övervintrar. Det var fascinerande att se en sådan imponerande syn och reflektera över hur Guds skapelser är ett exempel på enighet och lydnad mot gudomliga lagar.¹

Monarkfjärilar är mästare på att navigera. De använder sig av solen för att veta i vilken riktning de ska flyga. Varje vår färdas de hundratals mil från Mexiko till Kanada och varje höst återvänder de till samma barrskogar i Mexiko.² De gör det år efter år, ett litet vingslag i taget. Under sin resa samlas de i skaror i träd om nätterna för att skydda sig mot köld och rovdjur.³

På engelska talar man om en flock fjärilar som ett kalejdoskop.⁴ Är inte det en vacker bild? Varje fjäril i ett kalejdoskop är unik och ändå har dessa till synes sköra varelser alla formats av en kärleksfull skapare som gett dem förmågan att överleva, färdas, föröka sig och sprida liv när de rör sig från en blomma till en annan och sprider pollen. Även om varje fjäril är unik arbetar de tillsammans för att göra världen till en vackrare och mer fruktbar plats.

Likt monarkfjärilarna befinner vi oss på en färd tillbaka till vårt himmelska hem där vi kan återförenas med våra himmelska föräldrar.⁵ Likt fjärilarna har vi fått gudomliga egenskaper som gör att vi kan navigera genom livet för att ”[uppfylla] ändamålet med [vår] skapelse”.⁶ Likt dem kommer Herren, om våra hjärtan är förenade,⁷ att skydda oss ”så som en höna samlar sina kycklingar under sina vingar”⁸ och göra oss till ett vackert kalejdoskop.

Flickor och pojkar, unga kvinnor och unga män, systrar och bröder, vi befinner oss på den här resan tillsammans. För att nå vår storslagna bestämmelse behöver vi varandra och vi behöver vara eniga. Herren har befallt oss: ”Var ett, om ni inte är ett är ni inte mina.”⁹

Jesus Kristus är det yttersta exemplet på enighet med sin Fader. De är ett i syfte, kärlek och handlingar och ”Sonens vilja införlivas i Faderns vilja”.¹⁰

Hur kan vi följa Herrens fullkomliga exempel på enighet med Fadern och bli mer eniga med dem och med varandra?

Vi hittar ett inspirerande mönster i Apostlagärningarna 1:14. Vi läser: ”[Männen] höll enigt ut i bön tillsammans med några kvinnor.”¹¹

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att ordet ”enighet” dyker upp flera gånger i Apostlagärningarna, där vi läser om vad Jesu Kristi efterföljare gjorde omedelbart efter det att han uppstigit till himlen som en uppståenden varelse, och om vilka välsignelser de fick på grund av sina ansträngningar. Det är också anmärkningsvärt att vi finner ett liknande mönster bland de rättfärdiga på den amerikanska kontinenten under den tid då Herren besökte och betjänade dem. När man gör något i ”enighet” gör man det i samförstånd och tillsammans.

Några exempel på vad de trofasta heliga gjorde i enighet på båda platserna var att vittna om Jesus Kristus, studera Guds ord och tjäna varandra i kärlek.¹²

Herrens efterföljare var ett i syfte, kärlek och handlingar. De visste vilka de var, de visste vad de måste göra, och de gjorde det med kärlek till Gud och till varandra. De var en del av ett storartat kalejdoskop som rörde sig framåt i enighet.

Några exempel på välsignelser som de fick var att de uppfylldes av den helige Anden, de fick se underverk ibland sig, kyrkan växte, det fanns inga stridigheter bland dem och Herren välsignade dem i allt.¹³

Vi kan anta att anledningen till att de var så eniga var att de kände Herren personligen. De hade varit nära honom och de hade bevittnat hans gudomliga mission, de underverk han utförde och hans uppståndelse. De såg och rörde vid märkena i hans händer och fötter. De visste med säkerhet att han var den utlovade Messias, världens Återlösare. De visste att ”han är källan till allt helande, all frid och evigt framåtskridande”.¹⁴

Även om vi kanske inte har sett vår Frälsare med våra fysiska ögon kan vi veta att han lever. När vi kommer närmare honom, när vi strävar efter att få ett personligt vittnesbörd om hans gudomliga mission genom den Helige Anden, förstår vi bättre vad vårt syfte är. Guds kärlek bor då i våra hjärtan,¹⁵ vi får viljekraft att vara ett i våra familjers, församlingars och grannskaps kalejdoskop, och vi tjänar varandra ”på nya och bättre sätt”.¹⁶

Mirakel sker när Guds barn arbetar tillsammans, ledda av Anden, för att nå ut till nödställda.

Vi hör så många berättelser om hur människor visat sina grannar kärlek när katastrofer har inträffat. När staden Houston drabbades av en svår översvämning förra året glömde folk bort sina egna behov och kom till undsättning. En äldstekvorumspresident skickade ut ett nödrop i grannskapet och en flotta på 77 båtar sattes snabbt ihop. Räddningsmanskap tog sig runt till drabbade områden och transporterade hela familjer till ett av våra möteshus så att de kunde få tak över huvudet och den hjälp de så desperat behövde. Medlemmar och icke-medlemmar arbetade tillsammans med ett syfte.

I Santiago i Chile hade en hjälpföreningspresident en önskan om att hjälpa invandrare från Haiti i sitt närområde. Genom att rådgöra med sina prästadömsledare kom hon och de andra ledarna på idén att erbjuda dessa invandrare kurser i spanska så att de bättre skulle kunna integreras i sitt nya hem. Varje söndagsmorgon samlades missionärerna och deras ivriga elever. Känslan av enighet i den byggnaden är ett inspirerande exempel på människor med olika bakgrunder som tjänar i enighet.

I Mexiko reste hundratals medlemmar i timmar för att hjälpa de som överlevt två stora jordbävningar. De kom med verktyg, maskiner och kärlek till sin nästa. När frivilliga samlades i ett av våra möteshus i väntan på instruktioner började borgmästaren i staden Ixhuatán att gråta när han såg ett sådant uttryck för ”Kristi rena kärlek”.¹⁷

Herren ger oss nu möjligheten att rådgöra tillsammans varje månad i våra prästadömskvorum och hjälpföreningar, så att vi alla kan delta mer aktivt i vårt församlings- eller grenskalejdoskop – en plats där vi alla passar in och där vi alla behövs.

Vi har alla olika stigar att vandra, men vi vandrar dem ändå tillsammans. Vår stig handlar inte om vad vi har gjort eller var vi varit, utan vart vi ska och vad vi är på väg att bli tillsammans, i enighet. När vi rådgör tillsammans, vägledda av den Helige Anden, kan vi se var vi befinner oss och var vi behöver vara. Genom den Helige Anden kan vi se sådant som vi inte ser med våra naturliga ögon eftersom ”uppenbarelser kan fås av oss alla”¹⁸ och när vi slår ihop dessa uppenbarelser kan vi se mer.

När vi arbetar i enighet bör vårt syfte vara att söka och utföra Herrens vilja – vår motivation bör vara den kärlek vi känner till Gud och vår nästa¹⁹ och vår största önskan bör vara att ”arbeta flitigt”²⁰ så att vi kan bereda vägen för Frälsarens härliga återkomst. Det enda sättet som vi kan göra det är genom att göra det ”i enighet”.

Låt oss likt monarkfjärilar fortsätta vår resa tillsammans med ett syfte, var och en av oss med våra egna egenskaper och bidrag, och arbeta för att göra det här till en vackrare och mer fruktbar värld, ett litet steg i taget och i harmoni med Guds bud.

Vår Herre Jesus Kristus har lovat oss att när vi samlas i hans namn är han mitt ibland oss.²¹ Jag vittnar om att han lever och att han uppstod en vacker vårmorgon som den här. Han är monarkernas Monark, ”kungarnas Kung och herrarnas Herre”²².

Må vi vara ett i Fadern och i hans enfödde Son och låta oss ledas av den Helige Anden är min ödmjuka bön i Jesu Kristi namn, amen.