En gammal Mormons bok
Dan Hobbs
Idaho, USA
Illustration Allen Garns
För flera år sedan fick jag ett röstmeddelande till min telefon: ”Är det här den Dan Hobbs som bodde i Idaho Falls och verkade som missionär i Washington 1974? Det här är Tom Janaky. Jag tror att du undervisade min mamma och pappa.”
Jag blev överraskad. Jag hade verkat i Texas, inte i Washington, men jag kände igen namnet. Jag kom genast att tänka på boken som låg på byrån – en utgåva från 1948 av Mormons bok. Jag slog upp den och på första sidan fanns ett handskrivet meddelande: ”Må Gud vara med dig. Gud välsigne dig! Frank och Virginia Janaky, 1974.” Plötsligt förflyttades jag 35 år tillbaka i sinnet.
Jag var 21 och närmade mig slutet av min mission i Houston, Texas. Min kamrat och jag hade knackat dörr utan större framgång när vi kom till en dörr som öppnades av en man som glatt bad oss komma in. Han sa att han hette Frank Janaky och presenterade sin fru Virginia för oss. Vi pratade med dem en kort stund.
Under påföljande besök undervisade vi dem om evangeliet. De var inte intresserade av att döpas, men de var alltid vänliga. Under en lektion lade jag märke till ett gammalt exemplar av Mormons bok på en bokhylla. Jag minns inte hur de hade fått den i sin ägo, men jag minns att jag berättade hur mycket jag tyckte om den.
En kort tid innan jag återvände hem besökte min kamrat och jag paret för att ta farväl. Innan vi gick därifrån skrev Frank sin namnteckning i det gamla exemplaret av Mormons bok och gav det till mig som avskedsgåva. Han frågade om jag ville skriva mitt namn och min adress i hans familjebibel. Det var sista gången jag såg paret Janaky, men jag har alltid satt värde på deras gåva.
Jag ringde upp Tom på kvällen. Han frågade ännu en gång om jag hade varit missionär i Washington 1974. Jag sa att jag hade varit i Texas som missionär och frågade om hans föräldrar hette Frank och Virginia.
Han sa att hans föräldrar hade flyttat från Texas till Washington. Han hade antagit att missionärerna som besökte hans föräldrar var i Washington. Han sa att han hade sett mitt namn och min adress i familjebibeln.
”Jag ringde dig för att berätta att min bror och jag båda har blivit döpta, delvis på grund av att missionärerna var så vänliga mot våra föräldrar”, sa han. ”De tyckte om alla missionärerna som kontaktade dem under årens lopp.”
Tom berättade då att båda hade gått bort.
”Men nu utför vi deras tempelarbete”, sa han.
Med tårar i ögonen tackade jag Tom för att han hade ringt.
I åratal hade jag känt att min mission inte var särskilt lyckad. Ibland undrade jag om jag hade berört någon alls som missionär. Toms telefonsamtal var en del av Herrens barmhärtiga kärlek. Jag är tacksam för min mission och för den lilla roll jag spelade för att föra evangeliet till familjen Janaky.