Vad är tro?

Mary B. Ferguson

Om syster Ferguson

Mary Tyndale Baxter Ferguson (1826–1909) föddes i Glasgow, Skottland och blev föräldralös som liten. När syster Ferguson träffade mormonmissionärer blev hon misstänksam, men ju mer hon studerade, desto mer insåg hon att kyrkan var sann. Hon döptes i oktober 1846 och skrev att resultatet blev att ”alla mina vänner övergav mig, och mitt goda namn blev taget för ont, för evangeliets skull.”

Under en av kyrkans konferenser i Skottland träffade Mary John Baxter som hon gifte sig med 1849. De emigrerade till Förenta staterna 1851. Hon tog hand om sin make som hade dålig hälsa på grund av att han i många år arbetat i en kolgruva. John dog 1869 och Mary fick då ensam ta hand om deras sju barn. I hennes dödsannons uppmärksammades senare hennes ”svåra kamp för att uppfostra och ta hand om så många små barn, men Herren hörde hennes vädjan och välsignade henne och stärkte hennes rygg under den tunga bördan.”

Syster Ferguson försörjde barnen som sjuksköterska och barnmorska. Så småningom gifte hon om sig och flyttade till Spanish Fork i Utah, där hon i flera år verkade som president för Hjälpföreningen. Hennes upplevelser visade hennes hängivenhet mot Gud trots prövningarna hon hade. Utdraget ur nedanstående tal hölls till unga kvinnor 1879.

Eftersom tro är evangeliets första princip, är det nödvändigt att fråga: Vad är tro? Skrifterna lär att tro är ”förvissningen om det man hoppas på, beviset på det man inte ser” [JSÖ, Hebr. 11:1]. … På detta följer att när vi efterlever evangeliet så kommer vissa välsignelser. Men om vi säger att vi tror och inte lyder, då är vår tro förgäves. Den är liksom kroppen utan anden, död. Det var denna levande tro, mina unga systrar, som fick era fäder och mödrar att efterleva evangeliet i sina fädernesländer och hem. Mitt under hån och förföljelser lämnade de i tro sina hem och familjer och allt de hade kärt och gav sig ut på det stora havet … De litade på att Jehovas mäktiga arm tryggt skulle föra dem till en viloplats, och många av dem hade aldrig förr upplevt livets prövningar och svårigheter. … Tänk er detta, mina unga systrar: Era fäder och mödrar drog en handkärra i 160 mil med sina ransoner och sängkläder, kokkärl, kläder och liknande, och många hade med sig små barn. De vadade i vatten som gick upp till midjan och tog sig mödosamt fram genom tung sand. Och ändå lovprisade de Gud i sång vid lägereldarna om kvällarna, ty trons principer var inpräntade i deras hjärtan och de var övertygade om sådant de inte kunde se. De anlände till de här dalarna genom tro, men då var de inte de rika, bördiga dalar ni nu ser. Genom tro kultiverade de den sterila och karga jorden, och tack vare Guds välsignelser lyckades de få vildmarken att blomstra som en lilja. …

Tiden räcker inte för att berätta för er om trosprövningarna som orsakades av syrsor, gräshoppor, torka, översvämningar och även av våra fienders förföljelse, men i det stora hela är vi ett storligen välsignat och lyckligt folk och genom tro avser vi att växa och utökas och spridas tills, som det sades om Abraham, det inte finns någon ände på vår tillväxt.

Tro nu inte, kära unga vänner, att det inte finns något för er att göra eftersom vi har gjort så mycket. Ni måste sprida er. Tro inte att alla Sions barn ryms i territoriet Utah. Ni kommer att behöva bygga nya kolonier. …

Fortsätt därför kämpa för den tro som överlämnades åt era fäder, så att ni genom tro kan hjälpa till att uppfylla Jehovas syften: Och må Guds andes livgivande inflytande vila på Sions barn, så att den må vara som en levande eld inom dem och att de må frambringa rikligt av rättfärdighetens frukt.