Våra hem, våra familjer
Min strävan att bli en intelligent och ädel mor
Författaren bor i Metro Manila, Filippinerna.
Jag hade svårt att finna någon mening med mitt moderskap. Sedan förändrades mitt perspektiv av en gammal dagboksanteckning.
Illustration Jennifer Tolman; SKETCHER FRÅN GETTY IMAGES
Jag har alltid velat bidra stort till vetenskapen. Under mina studier vid Brigham Young University–Hawaii upptäckte jag molekylärbiologins och bioteknikens värld tack vare dr Douglas Oba, en mycket stöttande lärare. Jag fick också möjlighet att arbeta vid det molekylära laboratoriet vid Brigham Young University i Provo, som sommarpraktikant.
När jag åkte hem till Filippinerna fick jag ett jobb vid ett laboratorium för DNA-analys vid University of the Philippines. Höjdpunkterna av mitt yrkesliv var att arbeta med olika samhällsprojekt, vara med på utbildningar och konferenser och uppmärksammas av lokala och internationella vetenskapliga institutioner för mina vetenskapliga publikationer. Jag påbörjade också avancerade studier. Mitt nya yrkesliv var tillfredsställande.
När jag hade arbetat i två år gifte jag mig i templet med en barndomsvän. En tid senare fick vi vårt första barn och för första gången blev det jobbigt. Jag visste inte hur jag skulle hitta en balans mellan att ta hand om barnet, tillbringa tid med min man, klara av de avancerade kurserna, bolla projekt och uppsatser på jobbet och ägna tid åt ämbeten i kyrkan. Jag pratade med min man om mitt dilemma, och han föreslog milt att jag skulle ta ett steg tillbaka från mitt yrke. Jag såg en del visdom i hans råd, men jag var inte redo att ge upp mitt yrkesliv än.
När jag blev gravid med vårt andra barn fick jag värkar i förtid som krävde att jag låg till sängs. Jag insåg till slut att jag inte kunde göra allt samtidigt. Jag förstod att jag behövde göra det val som skulle vara bäst för mig och min familj. Efter att ha begrundat och bett mycket bestämde jag mig för att lämna det vetenskapliga arbetet och i stället ägna hela min tid åt mina barn.
Jag hade haft planer på att bli mamma i hela mitt liv, men jag insåg aldrig vilken stor uppoffring det skulle bli. Jag gjorde mitt bästa för att ha en positiv inställning, men jag var ofta ledsen för att jag hade avbrutit min karriär och mina studier. Jag bad till min himmelske Fader om den andliga styrkan att helhjärtat fullfölja min roll som mamma. Min man lyssnade tålmodigt på mina bekymmer. Han uppmanade mig att skriva ner mina tankar och känslor i min dagbok, något som jag inte hade kunnat göra en tid på grund av mitt upptagna schema.
En dag när barnen sov bestämde jag mig för att titta i mina gamla dagböcker. När jag gick igenom dem slogs jag av hur regelbundet jag hade skrivit om min stora önskan att bli mamma när jag var ungdom och ung ensamstående vuxen. Det var särskilt en mening som berörde mig: ”Jag ska sträva efter att göra mitt bästa när det gäller akademisk och andlig utbildning så att jag kan vara en intelligent och ädel mor till mina barn.”
Den insikten var vad jag behövde mest! Jag kände Anden vittna för mig att jag hade gjort rätt val för min familj. Jag insåg att min utbildning och min arbetserfarenhet inte bara var till nytta för mig utan också för mina barn. Det stärkte mitt vittnesbörd om och eviga perspektiv på moderskap.
Jag var hemmamamma i fem år. Så småningom avslutade jag mina avancerade studier och började arbeta igen när barnen var lite äldre. Jag lär mig hela tiden att balansera min begränsade tid som jag ägnar åt mina plikter på arbetet, hemma och i kyrkan, men jag vet att allt ordnar sig med Herrens hjälp. Jag fortsätter att få nyttig erfarenhet i ”livets laboratorium” och finner glädje och mening i moderskapet.