Sakramentet – en underbar gåva
Från ”Come unto Christ”, ett tal som hölls under en andakt vid Brigham Young University–Idaho den 26 september 2017.
Be om att ni ska bli förnyade när ni tar del av sakramentet och minns Frälsaren.
I april 2017 hade vi möjlighet att hjälpa till under öppet hus för Paris tempel i Frankrike innan det invigdes den 21 maj 2017. På tempelområdet finns den vackra statyn Kristus. Den är en kopia av det ursprungliga mästerverket från 1838 av den danske skulptören Bertel Thorvaldsen. Statyn står i fokus i området och förkunnar vår tro på Jesus Kristus för alla som kommer. Dess majestät, storlek och inramning är intagande. Besökare dras till den här porträtteringen av den uppståndne Herren och vill ofta stå här och bli fotograferade.
Statyn kallas ofta för Christus Consolator. En consolator är någon som tröstar.1 Det innebär att vi tröstar andra som upplever sorg eller besvikelse, lindrar besvär, sympatiserar med, hyser medlidande med eller visar barmhärtighet mot andra.2 För oss förmedlar Kristus-statyn de här gudomliga egenskaperna som Frälsaren har.
Originalet av Christus Consolator finns i Vor Frue Kirke i Köpenhamn. Kristus-statyn står i en alkov försedd med pelare och är omgiven av statyer av de tolv apostlarna. Ovanför och nedanför statyn finns inskriptioner av välkända verser från Bibeln.
På en panel ovanför de båda pelarna står följande ord på danska: ”DENNE ER MIN SØN DEN ELSKELIGE HØRER HAM.” På svenska: ”Han är min älskade Son. Lyssna till honom!”
De här orden sa Gud, vår himmelske Fader, när Jesus förvandlades på ett berg inför Petrus, Jakob och Johannes. Den fullständiga versen lyder: ”Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och ur molnet hördes en röst: ’Han är min älskade Son. Lyssna till honom!’” (Mark. 9:7).
På piedestalen som Christus Consolator står på finns följande ord på danska: ”KOMMER TIL MIG.” På svenska: ”Kom till mig.” Av allt som Frälsaren sa finns det inget som är mer bönfallande eller viktigare för oss än ”kom till mig”.
Den fullständiga versen lyder: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila” (Matt. 11:28).
Vid det här originalet av Christus Consolator har vi både Faderns inbjudan att lyssna till hans enfödde Son och Sonens inbjudan att komma till honom. I fullkomlig enighet inbjuder de alla att lyssna och att komma.
Det här är vår väg tillbaka till vårt himmelska hem. ”Vi tror att hela människosläktet kan frälsas genom Kristi försoning och genom lydnad mot evangeliets lagar och förordningar” (TA 1:3). Det är bara genom att ta emot det återställda evangeliet som varje person helt och fullt kan komma till Kristus. En person tar ”emot det återställda evangeliet genom att tro på Jesus Kristus och hans försoning, omvända sig, döpas, ta emot den Helige Andens gåva och att hålla ut intill slutet.”3
Kristi lära
Det här är Faderns och Sonens samstämmiga budskap. De vill att alla vår himmelske Faders barn ska följa Kristi lära. Och bara för att det inte ska uppstå någon förvirring så är ”Kristi lära” detsamma som Kristi evangelium.
För att betona Faderns och Sonens enighet i fråga om deras budskap om Kristi lära ska vi titta på följande uppställning.
|
Totalt | |||||
|
Tro |
1 |
2 |
4 |
1 |
8 |
|
Omvändelse |
5 |
4 |
4 |
3 |
16 |
|
Dop |
10 |
0 |
13 |
3 |
26 |
|
Den Helige Anden |
8 |
2 |
6 |
1 |
17 |
|
Hålla ut |
3 |
0 |
0 |
3 |
6 |
|
Fader |
14 |
5 |
20 |
25 |
64 |
Vi vet att kapitlen som anges här (2 Nephi 31; 3 Nephi 9; 3 Nephi 11 och 3 Nephi 27) innehåller Kristi lära. I de här kapitlen nämns ofta begreppen tro, omvändelse, dop, den Helige Anden, och att hålla ut intill änden. Vi har beräknat hur många gånger varje ord finns med. Som du kan se nämns variationer av tro 8 gånger, omvändelse 16 gånger, dop 26 gånger, den Helige Anden 17 gånger och att hålla ut intill änden 6 gånger.
Det som kan vara överraskande är att vi också hittar ordet Fader flera gånger i de här kapitlen. Faktum är att han nämns 64 gånger, fler gånger än dop nämns.4 Därav förstår vi att Kristi lära är både Faderns och Sonens lära.
Låt oss ta en närmare titt på olika ställen där Fadern nämns:
”Och Fadern sade: Omvänd er, omvänd er och låt döpa er i min älskade Sons namn.
Och likaså kom Sonens röst till mig och sade: Till den som döps i mitt namn skall Fadern ge den Helige Anden, liksom till mig. Följ därför mig och gör det som ni har sett mig göra. …
Och jag [Nephi] hörde en röst från Fadern säga: Ja, min Älskades ord är sanna och trovärdiga. Den som håller ut intill änden han skall bli frälst” (2 Ne. 31:11–12, 15).
Fadern, Sonen och den Helige Anden vittnar om att det här är det enda sättet.
Som en upprepning av Matteus ord säger Fadern och Sonen att vi ska komma till Kristus och ta på oss hans ok, för bördorna vi bär kan mildras och vi kan finna ro. Vi bär alla på bördor. Vi kan vara tyngda av synd, sorg, missbruk, sjukdom, skuld eller skam. Om vi ser till Kristus i våra svårigheter blir vi helade och får hopp och tröst.
Kristi lära – tro, omvändelse, dop och den Helige Andens gåva – ska inte ses som en engångsupplevelse. Vår teologi lär oss att vi blir fullkomnade genom att ständigt ha ”fullkomlig förtröstan” på Kristi lära och förtjänster (2 Ne. 31:19). Det innebär att vi upprepar stegen i Kristi lära under hela vårt liv. Varje steg bygger på det föregående och det är meningen att vi ska ta dem om och om igen.
När vi utövar vår tro blir den starkare. När vi hela tiden försöker omvända oss blir vi bättre. Vi kan genom våra egna ansträngningar göra framsteg från att ha enstaka upplevelser med den Helige Anden till att ha honom som ständigt sällskap. Dessutom kan vi på vår resa genom livet lära oss om Jesu Kristi egenskaper och utveckla dem själva.5 Allteftersom vi blir mer och mer lika honom förändras våra hjärtan och vi kan hålla ut intill änden (se till exempel 2 Ne. 31:2–21; 3 Ne. 11:23–31; 27:13–21; Moro. 4:3; 5:2; 6:6; L&F 20:77, 79; 59:8–9).
Det är lätt att se hur alla steg i Kristi lära kan upprepas och byggas vidare på under hela livet. Men hur är det med dopet? Vi döps ju trots allt bara en gång för oss själva.
Herrens måltids sakrament
För att besvara den frågan ska vi titta på ett teologiskt mästerverk, skrivet av äldste James E. Talmage (1862–1933) i de tolv apostlarnas kvorum, med titeln Trosartiklarna. Boken publicerades 1899 och har besvarat frågor om kyrkan och dess grundläggande lärosatser för efterkommande generationer som har läst och studerat den.
I innehållsförteckningen ser vi att varje kapitel, förutom inledningen, har anknytning till en av de tretton trosartiklarna.6 Vissa trosartiklar tas upp i fler än ett kapitel, men varje kapitel har anknytning till en trosartikel.
Intressant nog kommer kapitel 9, med titeln ”Herrens måltids sakrament”, precis efter kapitlet om den Helige Anden.7 Äldste Talmage associerar det med fjärde trosartikeln.
I början av kapitel 9 skrev äldste Talmage: ”I samband med våra studier av de evangeliska grundsatser och förrättningar som framställes i den fjärde trosartikeln gör Herrens måltids sakrament berättigat anspråk på vår uppmärksamhet, eftersom iakttagandet av denna förrättning erfordras av alla som genom tro, omvändelse samt dop i vatten och av den Helige Anden har blivit medlemmar i Kristi kyrka.”8
Med de orden i åtanke kan vi förstå varför äldste Talmage associerade sakramentet med fjärde trosartikeln. Sakramentet är nästa förrättning som alla behöver efter att ha konfirmerats som medlem i kyrkan.
Sakramentet är nästa förrättning som en man behöver efter att ha tagit emot melkisedekska prästadömet.
Sakramentet är nästa förrättning som alla behöver efter att ha fått sin begåvning i templet.
Sakramentet är nästa förrättning som ett par behöver efter att ha beseglats.
Sakramentet är nästa förrättning vi behöver. Sakramentet är nyckeln till att ha tro på Jesus Kristus, omvända oss från synd och känna den Helige Andens inflytande. Det är den mekanism varigenom vi förnyar dopets förbund och välsignelser.
I Handbok 2 står det: ”Kyrkans medlemmar har fått befallning att ofta komma tillsammans för att ta sakramentet och alltid minnas Frälsaren och för att förnya dopets förbund och välsignelser.”9 Du kanske undrar: ”Vilka välsignelser?” Förvisso är den Helige Andens ständiga gåva en av dopets välsignelser. Men förnyas också dopets renande inverkan, en av dess underbaraste välsignelser?
Begrunda följande ord av president Dallin H. Oaks, förste rådgivare i första presidentskapet: ”Vi är befallda att omvända oss från våra synder och komma till Herren med ett förkrossat hjärta och en bedrövad ande och ta del av sakramentet. … När vi tar brödet intygar vi att vi är villiga att ta på oss Jesu Kristi namn och alltid minnas honom och hålla hans bud. När vi håller detta förbund så förnyar Herren de renande följderna av vårt dop. Vi görs rena och kan alltid ha hans ande hos oss.”10
Vi ska dock vara medvetna om följande: ”Sakramentet instiftades inte som något medel varigenom syndernas förlåtelse … tillförsäkras.”11 Med andra ord kan vi inte medvetet synda på lördagskvällen och förvänta oss att bli mirakulöst förlåtna genom att äta en bit bröd och dricka lite vatten på söndagen. Omvändelse är en mer omfattande process som kräver ångerkänslor och att man överger synden. Omvändelse som ”planerats” i förväg är motbjudande för Frälsaren.
Vi blir berättigade till Jesu Kristi renande kraft när vi värdigt tar del av sakramentet.12 Det är så vi håller oss ”obefläckade av världen” (se L&F 59:9). Herrens måltids sakrament följer lämpligen på dopet i den ständiga tillämpningen av Kristi lära i de sista dagars heligas framåtskridande mot fullkomning.
Vi ska följa den här ordningen, där sakramentet blir den förrättning som kommer efter dopet och mottagandet av den Helige Anden. Förberedelse för sakramentet inbegriper att man är förutseende och uppmärksam. Du kan inte förvänta dig att sakramentet ska bli en andlig upplevelse om du stressar omkring, skriver sms eller låter dig distraheras på andra sätt.
Så kom tidigt till kyrkan. Se till att dina tankar är fokuserade på Frälsaren, hans försoning, hans kärlek och hans medlidande när sakramentpsalmen börjar. Be om att du ska bli förnyad när du tar del av sakramentet och minns honom.
En lärdom från Rwanda
1994 begicks ett fasansfullt folkmord i Rwanda. Mellan 600 000 och 900 000 människor dödades på 60 till 90 dagar.
Så småningom bildade kyrkan en gren i huvudstaden Kigali. Det gick bra för grenen – utan heltidsmissionärer. 2011 verkade vi i området Afrika Sydöst när vi tråkigt nog fick veta att registreringen som kyrka i landet Rwanda var ogiltig, vilket innebar att vår verksamhet som kyrka var olaglig. Vi fick också veta att vårt möteshus, en ombyggd villa på två våningar, inte var godkänd som en lokal att ha kyrkomöten i. Efter samråd med vår första kontakt i de tolvs kvorum fattade områdespresidentskapet det smärtsamma beslutet att stänga grenen. Våra medlemmar fick inte längre träffas och ha möten tillsammans i kyrkan.
Advokater i Kigali, Salt Lake City och Johannesburg i Sydafrika började frenetiskt arbeta på att lösa problemen. Och hela tiden fortsatte medlemmarna fråga när de kunde ha möten tillsammans igen. Månaderna gick utan några lösningar eller framsteg.
Efter omkring 10 månader flög vi till Kigali för att besöka medlemmarna och försöka uppmuntra dem. Innan vi gjorde det bad vi att frågan skulle läggas på templets bönelista under mötet som första presidentskapet och de tolvs kvorum hade där varje vecka.
Tisdagen före vår planerade resa från Johannesburg till Kigali fick vi veta att regeringen överraskande nog hade godkänt en tillfällig registrering av kyrkan i Kigali. Sedan på torsdagen samma vecka godkände stadsplaneringsnämnden ett undantag från detaljplanen. Medlemmarna i Kigali fick återigen träffas i vår byggnad utan att överträda lagen.
Det här var ett underverk! Medlemmarna fick snabbt veta att grenen skulle ha sina möten på söndagen. Vi kom dit på fredagen och uppmanade dem att komma till kyrkan. På söndagen kom alla medlemmarna – allihop – och många av deras vänner till kyrkan. De kom dit tidigt, ivriga att få vara tillsammans igen. När sakramentet välsignades och delades ut upplevde vi alla en anmärkningsvärt förnyande, uppfriskande och renande ande.
Under mötet drog vi oss till minnes och undrade varför vi inte hade känt samma ande varje vecka när vi tog del av sakramentet. Vi tittade oss omkring på medlemmarna och insåg att de hade kommit dit hungrande och törstande efter sakramentet. Deras tro, hängivenhet och tålamod välsignade oss alla. Vi lovade att när vi än tog del av sakramentet igen, skulle vi komma ihåg den här upplevelsen med medlemmarna i Kigali. Vi bestämde oss för att också vi skulle hungra efter välsignelserna som kommer av att ta del av sakramentet.
Ni minns att när Frälsaren hade instiftat sakramentet bland nephiterna så sa han till dem att sakramentet var nyckeln till att förankra sig vid hans klippa. Han sa:
”Och jag ger er befallning att ni skall göra detta [ta del av sakramentet]. Och om ni alltid gör detta är ni välsignade, eftersom ni är byggda på min klippa.
Men de bland er som gör mer eller mindre än detta är inte byggda på min klippa utan är byggda på en grund av sand. Och när regnet faller och översvämningarna kommer och vindarna blåser och störtar sig mot dem faller de” (3 Ne. 18:12–13).
Sakramentet är en underbar gåva som vi får varje söndag och som hjälper oss i vårt framåtskridande på jorden. Genom sakramentet upplever vi ett viktigt element av Kristi lära som gör att vi kommer närmare vår Frälsare och upplever hans kärlek och förlåtelse. Vi är tacksamma för de här stunderna varje vecka som hjälper oss att fokusera på Frälsaren.
”Bara för min skull”
En vän i Sydafrika berättade hur hon kom till den insikten. När Diane var nyomvänd gick hon i en gren utanför Johannesburg. En söndag när hon satt bland de församlade hindrade salens planlösning en diakon från att se henne när han delade ut sakramentet. Diane blev besviken men sa inget. En annan medlem märkte försummelsen och nämnde det för grenspresidenten efter mötet. När Söndagsskolan började blev Diane ombedd att komma till ett tomt klassrum.
En prästadömsbärare kom in. Han knäböjde, välsignade brödet och gav henne en bit. Hon åt det. Han knäböjde igen, välsignade vattnet och gav henne en liten mugg. Hon drack det. Därefter fick Diane två tankar i snabb följd: ”Åh, han [prästadömsbäraren] gjorde det här bara för min skull.” Och sedan: ”Åh, han [Frälsaren] gjorde det här bara för min skull.” Medan sakramentet delades ut kände Diane sin himmelske Faders kärlek till just henne.
Hennes insikt om att Frälsaren offrade sig just för hennes skull hjälpte henne att känna sig nära honom, och närde en överväldigande önskan att behålla den känslan i hjärtat – inte bara på söndagar utan varje dag. Hon insåg att även om hon satt i en församling för att ta del av sakramentet, var förbunden hon ingick på nytt varje söndag hennes egna. Sakramentet hjälpte – och fortsätter att hjälpa – Diane att känna den gudomliga kärlekens kraft, att erkänna Herrens hand i sitt liv och att komma närmare Frälsaren.13
Vår uppmaning är densamma som Moronis:
”Ja, kom till Kristus och bli fullkomnade i honom och avstå från all ogudaktighet. Och om ni avstår från all ogudaktighet och älskar Gud av all er förmåga, allt ert sinne och all er styrka, då är hans nåd tillräcklig för er så att ni genom hans nåd kan bli fullkomliga i Kristus, och om ni genom Guds nåd blir fullkomliga i Kristus kan ni på intet sätt förneka Guds makt.
Och vidare: Om ni genom Guds nåd blir fullkomliga i Kristus och inte förnekar hans makt, då blir ni heliggjorda i Kristus genom Guds nåd, genom utgjutelsen av Kristi blod, vilken ingår i Faderns förbund till era synders förlåtelse, så att ni kan bli heliga och obefläckade” (Moro. 10:32–33).
Det här händer när vi tillämpar Kristi lära och ser sakramentet som den förrättning som kommer efter dopet och mottagandet av den Helige Anden. På så sätt kan vi ha ”fullkomlig förtröstan på hans förtjänster som är mäktig att frälsa” (2 Ne. 31:19). Vi är så tacksamma för sakramentet – hur det varje vecka undervisar och påminner oss om vad vår Frälsare gjorde för oss. Vi är så tacksamma mot honom därför att vi vet att han utförde försoningen för var och en av oss.
När Frälsaren talade till nephiterna sa han när regnet och översvämningarna och vindarna kommer. Han sa inte om. Faktum är att regn, vindar och översvämningar kommer till alla. Men han sa att sättet varigenom vi förankrar oss vid hans klippa är att vända oss till honom när vi tar del av sakramentet (se 3 Ne. 15:9; 18:1).
Tiden kommer för var och en av er när ni tvekar inför att gå till kyrkan och ta del av sakramentet. Om det inte har hänt än så kommer det att hända. Men ni ska veta att om ni följer Frälsarens vägledning och tar del av sakramentet med ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande, får ni en ström av välsignelser som håller er förankrade vid den fasta grund som Jesus Kristus är. Ditt beslut att göra det påverkar evigheten. Du förankrar dig vid Jesus Kristus, vår tros upphovsman och fullkomnare.