Sex sätt att alltid minnas Frälsaren

Äldste Gerrit W. Gong

i de tolv apostlarnas kvorum

Från ett tal under generalkonferensen i april 2016.

Varje vecka när vi tar del av sakramentet lovar vi att alltid minnas Frälsaren. Jag har använt några av de över 400 skriftställen som handlar om att minnas, för att ge er sex förslag på hur vi alltid kan minnas honom.

För det första kan vi alltid minnas honom genom att lita på hans förbund, löften och försäkran.

För det andra kan vi alltid minnas honom genom att tacksamt erkänna hans hand i varje fas i livet.

För det tredje kan vi alltid minnas honom genom att lita på Herren när han försäkrar oss: ”Den som har omvänt sig från sina synder, han är förlåten och jag, Herren, kommer inte längre ihåg dem” (L&F 58:42).

För det fjärde inbjuder han oss att minnas att han alltid välkomnar oss hem.

För det femte kan vi alltid minnas honom på sabbaten genom sakramentet. Vid slutet av sin jordiska verksamhet och i början av sin verksamhet som uppstånden – båda gångerna – tog vår Frälsare bröd och vin och bad oss minnas hans kropp och blod.

I sakramentets förrättning betygar vi för Gud Fadern att vi är villiga att ta på oss hans Sons namn och alltid minnas honom samt hålla de bud som han har givit oss, så att vi alltid kan ha hans Ande hos oss (se Moro. 4:3; 5:2; L&F 22:77, 79).

Slutligen: För det sjätte uppmanar vår Frälsare oss att alltid minnas honom, så som han alltid minns oss.

Vår Frälsare förkunnade:

”Även om [någon annan] skulle glömma, så glömmer jag inte dig.

Se, jag har skrivit dig på mina händer” (Jes. 49:15–16, se även 1 Ne. 21:15–16.)

Han vittnar: ”Jag är den som lyftes upp. Jag är Jesus som korsfästes. Jag är Guds Son” (L&F 45:52).

Jag bär mitt enkla vittnesbörd och ber att vi alltid ska minnas honom – alltid och i allting och överallt där vi må befinna oss (se Mosiah 18:9).