Den lilla boklådan i Ouistreham, Frankrike – enda fasta punkten i denna digitala historia

Madeleine Blomberg

Karlskrona gren

Det var lördagen den 4 november 2017. Kväll var det inte riktigt än, men det kunde inte hjälpas. Mobiltelefonen var satt i flygläge. Trött var jag och onåbar ville jag vara. Väl nerbäddad i sängen kom jag på att jag ändå måste kolla en sak – och direct. Plong! Nytt meddelande i Messenger. Jag blev nyfiken men kände inte alls igen avsändarens namn: Maïna Madeleine Colette Rivoal. Det lät riktigt franskt, tänkte jag, men texten var på engelska:

”Hello, jag bara undrar om du är den Madeleine Blomberg som lämnade en Mormons bok i en boklåda i Oistreham för två år sedan?” Jag flög upp och glömde andas. Va?! Vänta här nu. Jo, visst är det jag! Nu var tröttheten som bortblåst. ”Jo, det är jag! Så fint att höra från dig! Hittade du den där?” skrev jag tillbaka. Svaret kom: ”Jag var inte medlem i kyrkan när jag hittade din bok, men jag döptes för lite mer än två månader sedan.” Va?! Men vad häftigt! Hjärtat rusade på och jag kände knappt kontakt med sängen längre – jag mer svävade över den! Det svindlade. Hade jag verkligen någon del i detta?

Hösten och vintern 2015–2016 tillbringade jag i Frankrike. Maken kom ner vid jul och fram till dess var jag ensam om att passa hus, katt och en stor hund, som liksom jag älskade att gå långa rundor vid havet. Promenader och trevliga vänner fanns det tillräckligt av, men att hela tiden prata franska fick mitt huvud att värka! Trots det gick jag ibland till en liten gullig boklåda som stod på Rue de Dunes för att få lite nytt att läsa. Med boklåda menar jag en liten låda med luckor på. Det var meningen att man skulle ta en bok och lägga dit en annan om man hade lust. Jag tog en bok då och då, men vad skulle jag lägga dit? Mormons bok verkade vara det enda vettiga! Jag fick hjälp med att skriva mitt vittnesbörd i den på franska.

Nu plingade det till i min mobil igen när Maïna i snabb följd skickade foton från dopet, från konfirmationsdagen och bilder på henne och instagrammaren Emily Louise Loiria från Utah, USA. Hon blev hennes vän, kom och hälsade på och gick med henne till kyrkan. Och senare kom hon tillbaka tillsammans med maken. Han var den som döpte Maïna!

Den här tjejen är glad för att berätta och vill uppenbarligen ha kontakt, så jag kliver ur sängen och i kläderna och ringer helt enkelt upp Maïna på Messenger. Och hon svarade direkt. Glad och vacker som en nyponros. Maïna undrade om jag ville höra hennes ”conversion story”. Så klart jag ville!

För ett par år sedan hade Maïna upptäckt kyrkan på nätet. Sedan hittade hon alltså boken i boklådan. Hon läste lite, förstod inte mycket, men kände att hon ville besöka kyrkan i närliggande Caen. Hon gick dit några veckor senare, men blev kvar utanför. Hon vågade inte gå in! Och jag som var där! Men allt ska mogna i sin rätta tid har vi ju fått lära oss.

Sedan berättar Maïna om vägen fram till sitt vittnesbörd i dag. ”Får jag fråga hur gammal du är, Maïna?” ”Javisst, jag är 15 år!” Jag häpnade. Vilken entusiasm, och vilken vilja denna unga kvinna visar. Inte en mediauppfinning har varit bortslösad på henne. Hon har skaffat sig vänner på nätet och sökt sig fram till kunskap om kyrkan i den digitaliserade världen. Instagramvännen Emily var imponerad av hur mycket Maïne hade lärt sig från kyrkans hemsidor.

Mormons bok hade hon också läst förstås. ”Men i början var det svårt”, säger Maïna. Hon förstod egentligen ingenting. Först drygt ett år senare, den 1 januari 2017, började Maïna läsa Mormons bok på riktigt. Då började det kännas också – på riktigt. ”Jag minns att jag kände Anden så starkt. Jag bara visste att den var sann.”

Innan vi avslutar vårt samtal berättar Maïna att hon har en annan instagram-vän som hon följer och undrar om jag kanske vet vem det är, för hon är från Sverige. ”Hon heter Lina Persson och är från Ronneby.” ”Vill du att jag hälsar till henne från dig?” frågar jag. ”Vet du vem hon är alltså?” frågar Maïna. ”Jodå, jag kommer att träffa Lina i morgon. Hon går också i Karlskrona gren precis som jag!” ”Oh, my goodness!” fick jag till svar.

Lina Persson är också en instagrammare som når ut i världen. Sociala medier – de är verkligen sociala. De når ut! Vilket jobb de gör de där ungdomarna! Men vi äldre, vi fortsätta att dela ut Mormons Bok – precis som vanligt. Det är inte fel det heller. Det verkar ju faktiskt vara en perfekt kombination!

Maïnas tvååriga resa mot ett vittnesbörd:

• 2015: Hittade kyrkan på nätet. (13 år)

• 5 november 2015: Fann Mormons bok i boklådan nära sitt hem.

• 13 december 2015: Maïna åkte till kyrkan, men vågade inte gå in.

• 12 mars 2016: Blev vän med instagrammaren Emily från Utah, USA – genom en gemensam vän på Instagram.

• 1 januari 2017: Började läsa Mormons bok – på riktigt.

• 8 januari 2017: Gick till kyrkan – på riktigt.

• April 2017: Besökte öppet hus i Paris tempel – två gånger!

• 2 september 2017: Dopet (15 år)

• 3 september 2017: Konfirmationen

• 4 november 2017: Hittade mig genom en gemensam vän på Facebook.

Så här skrev Maïna dagen efter vårt samtal: Hej Madeleine! Hur är det med dig? Alla blev så glada i kyrkan i dag när jag berättade att vi två hade fått kontakt och att du hälsade. Jag gick upp och bar mitt vittnesbörd i dag! Jag talade om vår berättelse och hur jag hittade din Mormons bok i den där boklådan! Kram från Maïna.