Unga vuxna
Jag upptäckte min gudomlighet
Författaren bor i New York, USA.
Efter att i flera år ha försökt acceptera mig själv upplevde jag ett underverk som hjälpte mig förstå mitt eviga värde.
Illustrationer från Getty Images
Ända sedan jag var liten har jag kämpat med min vikt och försökt acceptera mig själv. I början kändes öknamnen jag fick på grund av min vikt harmlösa, men allt eftersom började jag tro att det negativa som sades om mitt utseende också innebar negativa uppfattningar om min personlighet.
Som tonåring började jag inse att fastän jag gillade mina fysiska karaktärsdrag så stämde min kroppstyp inte överens med världsliga förväntningar. Och jag tyckte om min stillsamma personlighet, men det var inte vad andra förväntade sig av mig heller. Lärarna ville att jag skulle prata mer på lektionerna, killarna gillade de mer pratsamma tjejerna och jag fick ofta höra att jag behövde vara mer utåtriktad än jag var. Bit för bit började min självkänsla ta stryk.
Under mina år som ung vuxen var jag missmodig, obekväm med min kropp, och jag ifrågasatte varför Herren inte kunde ha gjort mig åtminstone lite söt och mer intressant. Jag prövade fler bantningskurer än vad jag borde ha gjort, och ironiskt nog gick jag upp mer i vikt ju mer jag försökte gå ner. Att vara en ensamstående, inåtvänd och överviktig ung vuxen kändes inte särskilt lovande.
Jag kände mig besegrad och bestämde mig för att jag var som jag var, även om jag inte tappade den vikt jag ville eller blev mer utåtriktad. Jag slutade tycka så illa om mig själv men var fortfarande långt från att se mig som en vacker, dyrbar dotter till Gud. Jag slutade helt enkelt försöka hitta mitt värde.
Ett ljus jag behövde
En dag skedde ett underverk när jag läste ”Finn glädje i vardagslivet”, ett tal av syster Mary G. Cook, fru till äldste Quentin L. Cook i de tolv apostlarnas kvorum, från en världsomfattande andakt för unga vuxna i september 2016. Jag läser: ”När vi kom till det här jordelivet förde vi med oss vår gudomliga natur som Guds barn. Vårt personliga värde kommer från himlen.” Det kändes som om sinnet öppnades för ett ljus som jag behövde så innerligt men som jag trodde att jag aldrig skulle få. Jag insåg att jag tidigare kände det som om det var fel att tycka om mig själv eftersom jag inte passade in i världens stereotyp av hur en vacker, värdefull kvinna ska vara. Nu var jag redo att erkänna att jag tycker om min inåtvända och töntiga personlighet, mitt rufsiga lockiga hår, mina bruna ögon, min potatisnäsa, mitt stora leende och till och med min överviktiga kropp, som ändå gör allt som jag vill att den ska göra. Jag blev tacksam för att jag var Guds skapelse. Jag förstod äntligen att han inte skapar några misstag.
Efter så många år av känslomässigt och fysiskt lidande insåg jag en sanning som kanske är uppenbar för många: Mitt personliga värde har ingenting att göra med den här världen! Det kom från himlen. Det har alltid varit med mig fastän jag inte kunde se det. Det avgörs inte av medier, av mina jämnåriga eller av någon utom min himmelske Fader och Jesus Kristus, och för dem är jag så värdefull att Frälsaren dog för mig.
En grundval i Kristus
När Anden undervisade mig om mitt värde i Guds ögon förändrades jag på så många sätt. Jag började älska livet igen. Jag är mer tacksam för mina oräkneliga välsignelser. Jag har en stor önskan att anstränga mig mer för att göra det som är rätt och tro mer på mig själv och mina drömmar. Det gjorde att jag ville vara vänligare och tålmodigare mot människorna omkring mig och förde mig närmare Frälsaren.
Världens röster fortsätter att ropa och döma, men nu har jag en stark känsla för mitt värde som jag aldrig vill glömma. Det har gett mig en frid och glädje som jag vill dela med alla som jag möter. Genom det där talet insåg jag att också mitt egenvärde och självförtroende behöver vara starkt grundade i Kristus, så ”att när djävulen sänder sina mäktiga vindar, ja, sina pilar i virvelvinden, ja, när allt hans hagel och hans mäktiga storm piskar [mig], skall detta inte ha någon makt att dra [mig] ned till eländets och det oändliga lidandets avgrund, tack vare den klippa som [jag] är [byggd] på och som är en säker grundval, och om människorna bygger på denna grundval kan de inte falla” (Hel. 5:12).
Jag är tacksam för Herren och för det eviga värde han ser i oss alla. Jag är tacksam för inspirerade kvinnor som syster Cook, som strävar efter att följa evangeliet och dela med sig av dess visdom. Jag är tacksam för det här livet, för underverket som våra kroppar och sinnen är och för gudomligheten i var och en av oss.