”Är jag ditt barn?”

Camille Nelson

Utah, USA

Fastän jag bara hade varit i kyrkan några gånger, besökte min hemlärare mig flitigt. En kväll ringde han och frågade om jag ville säga något om eviga familjer under den kommande lektionen i kursen Evangeliets principer.

”Ja, det gör jag gärna”, sa jag.

Jag tänkte inte så mycket på det förrän morgonen därpå. Då insåg jag att jag hade tackat ja till att prata om eviga familjer inför en grupp personer som förmodligen redan visste allt om det. Jag hade ingen aning om vad jag kunde säga till dem.

Under årens lopp har jag gjort val som har fört mig bort från evangeliet. Hur skulle jag kunna prata om något som jag inte var säker på att jag ens trodde på? Jag var förvirrad. Då kom jag att tänka på orden i psalmen ”Jag är Guds lilla barn” (Psalmer, nr 194). Jag hade inte hört orden på åratal, men jag kunde dem utantill. Då slog det mig: Jag behövde fråga Gud om jag verkligen var hans barn.

Just då höll jag på att möblera om i sovrummet, så med sängen på tvären mitt i rummet knäböjde jag där och väntade på att orden skulle komma. Vad kunde jag möjligtvis ha att säga till Gud? Jag var inte ens säker på att han fanns. I det ögonblicket kom de enkla orden till mina läppar från djupet av mitt hjärta: ”Gud, är du verkligen där? Och om du är där, är jag ditt barn?”

Svaret kom omedelbart. Det var som om han hade väntat på att jag skulle fråga. Jag kände hur Gud sa: ”Ja, Camille, jag är här, och du är mitt barn.”

När jag öppnade ögonen var jag fortfarande i mitt stökiga sovrum. Allt omkring mig var i oordning, men det kändes som om mitt liv hade lagts i perfekt ordning. Jag visste att jag var ett Guds barn, och det var allt som betydde något.

Under söndagens lektion berättade jag bara hur jag fick veta att jag är ett Guds barn. ”Om jag är ett Guds barn”, sa jag, ”så är alla andra det också.”

Det tog ytterligare tre och ett halvt år för mig att åstadkomma alla positiva förändringar som behövdes, men mitt liv har aldrig varit detsamma. Sedan den där dagen har jag aldrig tvivlat på vem jag är. Jag vet att min himmelske Fader alltid är där. Han älskar mig därför att jag är hans barn.