President Dallin H. Oaks: Följer Herrens sätt
När president Oaks vet vad Herren vill att han ska göra så gör han det.
När äldste Dallin H. Oaks kallades att verka som medlem i de tolv apostlarnas kvorum i april 1984, begrundade han djupt sin nya roll och de oundvikliga förändringar som skulle ske i hans liv.
Det var inte första gången äldste Oaks hade ombetts att lämna sina personliga och yrkesmässiga ”nät” (se Matt. 4:18–20). År 1970 lämnade han lärarkåren vid University of Chicago Law School till följd av en inbjudan från kyrkans ledare att bli president för Brigham Young University i Provo, Utah. Han njöt av att undervisa, forska och tillbringa tid med de juridikstuderande i Chicago. Ändå tackade han i tro ja till inbjudan att verka som BYU:s åttonde president.
Äldste Oaks ställdes inför en liknande situation 1984 efter kallelsen till de tolv, när han återigen lämnade den position och det arbete han älskade som justitieråd vid högsta domstolen i staten Utah. Men den här förändringen var annorlunda.
År 1970 kan äldste Oaks mycket väl ha haft för avsikt att återvända till sin juridiska yrkesbana efter sin tid vid BYU, vilket han faktiskt också gjorde. Men kallelsen 1984 var unik: att hängivet helga hela sin själ och hela sitt liv åt Herren. Det nya ansvarets eviga betydelse och världsomfattande räckvidd var i sanning överväldigande.
Äldste Oaks beskrev sina innersta känslor om den här viktiga övergången:
”Under den här tiden av självrannsakan, när jag begrundade hur jag skulle tillbringa resten av mitt liv, frågade jag mig själv vilket slags apostel jag skulle vara. Skulle jag vara en advokat som kallats att vara apostel, eller skulle jag vara en apostel som brukade vara advokat? Jag drog slutsatsen att svaret på den frågan berodde på om jag skulle försöka forma mitt ämbete efter mina egna kvalifikationer och min erfarenhet, eller om jag skulle genomgå den smärtsamma processen att försöka forma mig själv efter mitt ämbete.
Skulle jag försöka verka i mitt ämbete på världens sätt, eller skulle jag försöka utröna och följa Herrens sätt?
Jag bestämde mig för att jag skulle försöka förändra mig själv så att jag passade ämbetet, att jag skulle försöka uppnå en apostels kvalifikationer och andliga kaliber. Det är en livslång uppgift.”1
Herrens gudomliga nåd, livets upplevelser, en stöttande familj och de personliga egenskaper och den disciplin som utvecklas genom flitiga studier och lärande, hårt arbete och kärleksfullt tjänande har hjälpt president Oaks att ”följa Herrens sätt” och i sanning bli en apostel som brukade vara advokat.
Många andliga gåvor är uppenbara i president Dallin H. Oaks liv och verksamhet.
Tro på Frälsaren
President Oaks är välsignad med den andliga gåvan att genom den Helige Andens kraft veta att Jesus Kristus är Guds Son (se L&F 46:13–14). Han undervisar tydligt om Frälsarens lära och vittnar om honom med övertygelse. Herren är hans ljus i varje aspekt av hans liv. När Dallin H. Oaks vet vad Herren vill att han ska göra så gör han det.
I sin undervisning under årens gång har president Oaks hjälpt kyrkans medlemmar att bättre förstå ändamålet och vikten av Faderns frälsningsplan, Frälsarens försoning, prästadömets myndighet och nycklar, sakramentets heliga förrättning, processen att inte bara ”göra” utan ”bli”, skillnaden i våra liv mellan bra, bättre och bäst, och många andra evangelieprinciper. Hans enkla och ordnade sätt att förmedla evangeliet har stärkt medlemmars tro över hela världen.
Integritet
President Oaks har integritet. Hans uppfattningar och beteende är grundade i evangelieprinciper, och han lever som han lär. Han tar aldrig den lätta vägen eftersom han är fast besluten att göra det som är rätt, även när ett tillvägagångssätt inte är till någon fördel för hans personliga rykte eller åsikter. Det finns inga genvägar i livet. Gör det rätt eller inte alls.
Hans integritet speglas av hans villighet att ta tag i svåra frågor och uppdrag. Och han gör det på ett mästerligt sätt – på Herrens sätt. Han har talat rakt på sak om ämnen som den traditionella familjens försvar, hot mot religionsfrihet, hur barn ska skyddas mot vuxnas själviska synder och det onda i pornografi.
Ödmjukhet
President Oaks personliga och yrkesmässiga bedrifter är exceptionella med alla mått mätt. Ändå visar president Oaks en ödmjukhet och andlig mottaglighet för att lära både av den Helige Anden och av personer med ytterst olika bakgrunder och upplevelser.
Under ett av våra kvorummöten uttryckte äldste Oaks en stark åsikt om ett tillvägagångssätt som han ansåg skulle följas. Anledningarna han gav var slående och hans kunskap om frågan omfattande. Hans argument till förmån för tillvägagångssättet var övertygande.
När vi rådgjorde tillsammans uttryckte en medlem i de tolv – avsevärt lägre i senioritet – att han höll med om tillvägagångssättet men hade reservationer angående den föreslagna tidsramen. Äldste Oaks kunde ha kommit med ett mothugg och svarat: ”Jag anser att jag har mer erfarenhet i den här frågan än du.” Men det gjorde han inte. Utan något inslag av försvarsställning eller indignation frågade äldste Oaks kvorummedlemmen: ”Kan du hjälpa mig förstå din reservation angående tidsramen?”
Efter att noga ha lyssnat på sin apostoliske medarbetare funderade äldste Oaks en stund och sa sedan: ”Det du har påpekat är viktigt. Jag hade inte till fullo tagit i beaktande tidsaspekterna med det här tillvägagångssättet så som du har, och jag anser nu att förslaget ska omarbetas med tanke på vad vi har lärt oss under det här samtalet.”
Äldste Oaks lyssnade på och lärde av sina medbröder i kvorumet och vandrade sedan i Herrens Andes ödmjukhet (se L&F 19:23) för att uppnå det önskvärda resultatet. För Dallin H. Oaks handlar det aldrig om vad han vill – det handlar alltid om vad Herren vill och om att följa hans sätt.
Urskillning
President Oaks är också välsignad med urskillningens andliga gåva och förmågan att se de långvariga konsekvenserna av förslag, beslut och handlingar. Den förmågan visas i en fråga som han ofta ställer till sig själv och andra: ”Vad leder det till?”2 En person kan inte prata eller rådgöra i råd med president Oaks utan att omedelbart se hur hans förmåga har varit till nytta för otaliga personer och familjer och hela kyrkan i hans liv i Herrens tjänst.
En sommarkväll 1970 hade president Oaks en skrämmande konfrontation med en beväpnad rånare i södra Chicago när han återvände till sin parkerade bil. Hans fru June väntade på honom i bilen.
”Ge mig dina pengar”, begärde rånaren.
”Jag har inga”, svarade broder Oaks och visade honom sin tomma plånbok.
”Ge mig dina bilnycklar”, beordrade han. Nycklarna var inlåsta i bilen tillsammans med syster Oaks. ”Säg till henne att öppna bilen”, insisterade rånaren. Broder Oaks sa nej.
Då hotade rånaren: ”Gör det, annars dödar jag dig.”
Broder Oaks sa bestämt: ”Jag gör det inte.”
Medan rånaren upprepade sina order och hot såg broder Oaks en möjlighet att ta pistolen från den unge mannen. Som president Oaks beskrev i ett generalkonferenstal 1992: ”Just när jag skulle handla, upplevde jag något säreget. Jag såg ingenting och hörde ingenting, men jag visste något. Jag visste vad som skulle hända om jag tog tag i pistolen. Vi skulle brottas, och jag skulle vända pistolen mot den unge mannens bröst. Den skulle fyras av, och han skulle dö. Jag förstod också att jag måste se till att inte få denne ynglings blod på mitt samvete resten av livet.”3
Den här mirakulösa manifestationen av urskillningens gåva gjorde att president Oaks kunde lösa konfrontationen och i slutändan rädda sitt eget och den unge rånarens liv.
Mer nyligen, i ett möte med verkställande missionärsrådet, där äldste Oaks var ordförande just då, rådgjorde vi om ett förslag som gällde missionärerna som verkade i ett visst område i världen. När alla rådsmedlemmarna hade uttryckt sin åsikt om ärendet ställde äldste Oaks flera frågor och sammanfattade vad de hade lärt sig. Sedan sa han: ”Jag känner att vi ännu inte är färdiga med den här frågan. Vi bör vänta på Herren och inte fatta något slutgiltigt beslut i dag.”
Vissa händelser några månader senare belyste dramatiskt den inspiration genom vilket beslutet att vänta fattades. Rådet, som verkade under äldste Oaks inspirerade ledarskap, hade välsignats med att fatta rätt beslut vid rätt tidpunkt och på Herrens sätt för att skydda missionärerna och främja arbetet.
Sinne för humor och vänlighet
President Oaks har ett förtjusande sinne för humor. I slutet av ett lunchmöte där alla tolv apostlarna var närvarande, nämnde en av bröderna att det skulle bli svårt att hålla sig vaken under eftermiddagen efter en sådan utsökt måltid. President Oaks log brett och sa: ”Bara om man inte kan hitta en bra plats att sova på.”
Han skojar ofta om sig själv och sin kala hjässa. Men han kan också vara en stark beskyddare av personer med endast lite på hår på huvudet. Han säger ofta: ”Herren skapade många huvuden, och de mindre vackra täckte han med hår.”
Hans värme och slagfärdighet är vinnande och han är alltid omtänksam och vänlig. Många som har varit med president Oaks säger att de tyckte om hur han fick dem att känna sig bekväma tack vare hans sinne för humor, hans uppriktiga kärlek och hans omtänksamma sätt.
Rättfärdiga kvinnors inflytande
Trots alla bedrifter och lovord om hans anmärkningsvärda liv, är president Oaks den förste att erkänna vilket djupt inflytande tre rättfärdiga kvinnor i hans liv har haft: Stella Harris Oaks, June Dixon Oaks och Kristen M. McMain Oaks.
Dallin Oaks var sju år när hans far Lloyd E. Oaks, som var läkare, dog i tuberkulos vid 36 års ålder. Han begravdes på sin bröllopsdag, elva år efter att han gift sig med president Oaks mor Stella Harris Oaks. Hon förblev ensamstående resten av livet och fostrade deras tre barn.
”Jag välsignades med en enastående mor”, säger president Oaks. ”Hon var sannerligen en av de många ädla kvinnor som har levt i de sista dagarna.”4
Första året vid BYU träffade president Oaks June Dixon. De gifte sig 1952 och välsignades med sex barn. ”Jag gjorde inget på en jämn hög nivå innan June kom in i mitt liv”, har president Oaks sagt. ”Så mycket av det jag har åstadkommit är tack vare henne.”5 Den 21 juli 1998 avled June i cancer.
June och Dallin hade pratat om familjens framtid innan hon gick bort. De var överens om att det skulle bli till välsignelse för honom och deras familj om han gifte om sig. Den 25 augusti 2000 gifte äldste Oaks sig med Kristen M. McMain.
Kristen Oaks beskriver sitt liv med president Oaks med några få enkla ord: ”Vi är eniga i Herrens verk, och vi har fått oräkneliga välsignelser tack vare det.” Hon samlar familjen så ofta som möjligt för det ger så mycket glädje till hela familjen. Och då pratar man alltid om June.
Fotografi med medlemmar i Asien från Deseret News; fotografi med sin fru Kristen på RootsTech, Jeffrey D. Allred, Deseret News
När president Oaks undervisar och vittnar om sanningarna i ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”, vet han av personlig erfarenhet hur viktigt det är att vara make och far. Han har lärt sig mycket som är viktigt om ansvaret som män och hustrur delar ”att älska och vårda sig om varandra och sina barn” – och att ”i dessa heliga ansvar är [maken och] fadern och [hustrun och] modern skyldiga att hjälpa varandra som likvärdiga makar”.6 President Oaks har konsekvent och till bästa förmåga följt Herrens sätt i familjelivet.
Ett liv av hängivenhet
Den 6 april 2018 inröstades Russell M. Nelson som president för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, med president Dallin H. Oaks som förste rådgivare i första presidentskapet och president Henry B. Eyring som andre rådgivare.
President Oaks kommer till sitt nya uppdrag i det presiderande kvorumet för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga med ”ett liv av stilla och beständig hängivenhet”7 – ett liv tillägnat Frälsaren och hans återställda kyrka. President Oaks personliga lärjungeskap, mäktiga lärdomar och hans ständiga rättfärdiga exempel kommer att ha en positiv inverkan på människor runtom i världen och hjälpa dem följa Herrens sätt.