Porträtt av tro
Libuletswe Gofrey Mokgatle
Gauteng, Sydafrika
Libuletswe förlorade synen när han var 21. Han lärde sig mycket på nytt men han lärde sig aldrig blindskrift. Han ville läsa skrifterna, så han bad till Gud om hjälp.
Cody Bell, fotograf
År 1991 kände jag att jag verkligen ville tjäna Herren, men jag visste inte hur. Jag bad om det och funderade på att gå med i en born again-rörelse. När jag tänkte att det var rätt väg knackade två unga killar med vit skjorta på dörren.
Min fru öppnade och sa till mig att hon trodde att de var elever, men de presenterade sig som missionärer från Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. De ville berätta om ett evangelium för mig. Jag tackade ja.
Missionärerna samtalade med mig och min familj, och sedan gav de oss en Mormons bok och sa att vi skulle läsa ur den. Jag sa att min familj behövde läsa den för mig eftersom jag är blind. Vi bestämde en ny tid för att träffa missionärerna.
När de kom tillbaka sa jag: ”Min familj har inte läst Mormons bok för mig än. De är upptagna och har inte tid för mig.”
Missionärerna sa då att kyrkan gjorde ljudinspelningar av Mormons bok. De frågade om jag skulle lyssna på dem om de tog med dem till mig. Jag sa att jag skulle göra det. Nästa gång hade de med sig en låda med ljudkassetter av Mormons bok som de gav till mig. Jag trodde att jag behövde betala för dem men jag fick dem gratis.
Jag började lyssna på kassetterna, och jag tyckte om det. Nästa gång missionärerna kom hade de med sig en kille. Han hade kommit från en närliggande stad för att besöka sin familj. Han var medlem i kyrkan och övertalade mig att följa med honom till kyrkan på söndagen.
Den där första söndagen hörde jag evangeliet som jag aldrig hade hört det förut. Det här var inte en kyrka med många människor, men jag kände något. Jag märkte att den här kyrkans psalmer skilde sig åt från alla psalmer jag hade hört i andra kyrkor. Något sa mig att jag skulle fortsätta gå i kyrkan.
Jag gick i kyrkan en tid och så småningom döptes jag. En kort tid senare kallades jag att vara andre rådgivare i Söndagsskolans presidentskap. När jag hade blivit kallad fick jag en handbok av en högrådsmedlem. Jag talade om för honom att jag var blind och inte kunde läsa. Han sa att jag kunde ta handboken och be någon läsa den för mig. ”Då får du veta vilka ansvar du har som andre rådgivare i Söndagsskolan”, sa han.
Jag letade efter någon som kunde läsa den för mig. En av missionärerna erbjöd sig att läsa handboken för mig och spela in det. När jag lyssnade på hans inspelning började jag förstå mina ansvar. Jag verkade där ganska länge.
Sedan kallades jag att vara andre rådgivare i äldstekvorumet. Där fanns det också en handbok, men jag kunde inte använda den. Alla i kyrkan hade handböcker som de kunde använda, och jag undrade om det skulle bli en tung börda för mig att vara beroende av att andra alltid läste för mig och spelade in det. Jag började be till min Fader i himlen om hjälp att hitta något jag kunde använda för att förstå evangeliet bättre. När jag bad kände jag hur Anden sa till mig att om jag hade tro så kunde jag till och med flytta berg.
Under ett hemlärarbesök sa jag till systern vi besökte: ”Jag kan inte läsa skrifterna eftersom jag inte kan se. Jag vill gå i en skola där jag kan lära mig att läsa och skriva blindskrift.”
Hennes bror arbetade vid en skola för blinda. Herren hjälpte mig att ansöka till skolan. Jag studerade blindskrift varje dag. Jag vaknade till och med på nätterna för att öva på att läsa blindskrift. Det tog mig bara fyra månader att lära mig det.
Jag blev klar med utbildningen och sa till grenspresidenten att jag nu kunde läsa blindskrift. Han gav mig en låda med en handbok för prästadömet och alla skrifterna på blindskrift. Jag visste inte att kyrkan hade sådant. Det var då jag verkligen började förstå och tycka om evangeliet.
Jag kallades till biskopsrådet och har haft det ämbetet i omkring 10 år tror jag. Nu kan jag stå framför andra och undervisa med Anden. Eftersom det skulle ta tid att läsa blindskrift på lektionerna övar jag och lär mig dem hemma så att jag kan undervisa utan en lektionsbok framför mig.
Jag vet att skrifterna är sanna. Jag lär mig något varje gång jag läser dem. Det finns alltid något jag kan få ut av dem.
Jag tycker om att följa sanningarna jag lär mig i skrifterna. Till exempel: ”Om du håller mina bud och håller ut intill änden skall du få evigt liv” (L&F 14:7).
Siphiwe Ndou (till vänster), en återvänd missionär, pratar med Libuletswe under en hemafton för församlingen.
Sedan Libuletswe lärde sig läsa blindskrift har många dörrar öppnats för honom. Det viktigaste för honom har varit möjligheten att studera evangeliet.
Naledi Modige (i mitten), en församlingsmedlem, skrattar med Libuletswe och hans fru Makhosazana (längst till vänster), under en hemafton. Paret Mokgatle tycker om att ha folk hemma.
Libuletswe och Makhosazana hyr ut flera rum i sitt hem. De gillar att ha chansen att prata med sina hyresgäster.