Små och stora svenska mirakel
Under min tid som Primärs president i Gubbängens församling utvecklade jag en speciell relation med en liten pojke vid namn Felix. Även efter att jag avlösts fortsatte han i ett antal år att söka mitt sällskap och satt ofta med mig under sakramentsmötena.
En söndag när han nog fyllt 8 år eller så satt han bredvid mig under mötet och vi viskade stundtals om Harry Potter och annat han funderade över. Han berättade för mig att han höll på att spara pengar för att kunna köpa en handhållen spelkonsoll som han verkligen verkligen ville ha, men att den kostade mycket och han hade bara lyckats spara halva summan, så det nog skulle dröja. Jag ställde lite följdfrågor för att försäkra mig om att jag förstått honom rätt och efter mötet sökte jag upp hans mamma.
Jag hade nyligen påbörjat ett nytt jobb och veckan innan hade vi haft en säljtävling där jag vann just en sådan spelkonsoll. Jag hade själv ingen användning för den och hade erbjudit den till mina syskonbarn, men de hade redan de som de ville ha. Eftersom jag varit mellan jobb hade jag dock tänkt sälja den för att dryga ut min kassa en aning tills den fyllts på med några löner.
Jag berättade för hans mamma att han pratat med mig om sitt sparande och att jag hade ett precis sådant spel att erbjuda honom, som jag ändå hade tänkt sälja, men att jag gärna sålde det till honom för en lägre summa i stället. Hon tittade på mig uppenbart rörd och sa: ”Du har precis undervisat min son om tiondets välsignelser.” Hon berättade vidare att Felix under veckan som varit våndats lite över att han borde betala tionde. ”Mamma jag vill hjälpa de fattiga, men jag vill också väldigt gärna ha det där spelet.” De hade pratat om saken hemma och klok mor som hon är hade hon låtit honom komma fram till sitt eget beslut. Den söndagsmorgonen hade han stått med sitt tiondekuvert i handen utanför biskopens kontor och betalat ett fullt och ärligt tionde. I stället för att det försenade hans möjligheter att köpa det han så gärna ville ha, fick han möjligheten mycket snabbare än han kunnat ana.
Nästa gång vi sågs kom han brett leende med en påse skrynkliga sedlar, som han strösslat med en massa konfetti, och glädjen när han fick lådan med sitt nya spel var påtaglig.
Herren längtar efter att välsigna oss och när vi följer hans bud får han möjlighet att göra just det. Han välsignade både mig och lilla Felix med en för oss båda gynnsam affärsuppgörelse, men framförallt ett vittnesbörd om tionde för oss båda att bevara.