Den motvillige undersökaren
För precis 30 år sedan fanns det en intressant artikel i Liahona. Siv Tapani hade intervjuat Louise och Ingemar Nyman som bodde i Luleå. Ingemar hade då bara varit medlem i drygt tre år, Louise betydligt längre. Idag är det många medlemmar som känner paret Nyman sedan deras tid som presidentpar i templet i Stockholm, men om någon hade sagt till Louise för 35 år sedan att så skulle det bli, hade hon antagligen blivit mycket förvånad.
Så här berättar Louise i dag: ”Alla människor kan ändra sig, även min man, trots att det i början såg mörkt ut. Jag hade undersökt kyrkan i smyg, vilket kanske inte alltid var sjyst men nödvändigt. Så det blev en stor överraskning för honom när jag började gå till kyrkan på söndagarna, trots hans mindre positiva inställning. Jag döptes och den missionär som döpte mig, Ken Jonsson, skrev i sin dagbok från missionen att Ingemar Nyman var så negativ till kyrkan att de kände sig rädda.”
Men efter nio år och undervisning av 28 missionärer tog han steget till dopet den 4 oktober 1987. Ingemar själv berättar och ler åt den överrumplande händelsen: ”Vi åkte till distriktskonferensen på morgonen. Jag hade ingen aning om att jag redan innan dagen var slut skulle vara döpt.” Missionspresident Max Kimball spelade en viss roll i det som skedde.
Louise säger: ”Det har nu gått många år sedan dess och den ’motsträvige mannen’ har blivit mycket brinnande. Han har varit lärare i söndagsskolan, grenspresident, president för äldstekvorumet, biskop, stavspresident samt tempelpresident. Det har varit fantastiskt spännande att se hur hans vittnesbörd om evangeliet har vuxit varje år och med varje ny uppgift. Missionärerna kom med den största gåvan av alla, kunskapen om hur vi ska leva för att vi en dag ska få möjlighet att leva det eviga livet tillsammans med nära och kära. Vi skäms ibland över att vi inte var mer entusiastiska i början, men vi kände ju då inte alls evangeliets fulla värde.
Evangeliets värde är Herrens present till hela mänskligheten (se Johannes 3:16). ’Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.’”