Huvudprydnad i stället för aska: Förlåtelsens helande stig
Att leva på ett sådant sätt att du ger huvudprydnad i stället för askan i ditt liv är en handling i tro som följer Frälsaren.
Första Samuelsboken innehåller en mindre välkänd berättelse om David, Israels framtida kung och en kvinna, Abigail.
Efter Samuels död flydde David och hans män från kung Saul, som ville döda honom. De beskyddade hjordarna och tjänarna som tillhörde en rik, elak man vid namn Nabal. David sände tio av sina män för att hälsa på Nabal och begära välbehövlig mat och förnödenheter.
Nabal avslog Davids begäran med en förolämpning och skickade i väg hans män tomhänta.
En förolämpad David förberedde sina män för att konfrontera Nabal och hans folk med orden: ”Han har lönat gott med ont.”1 En tjänare berättade för Abigail, Nabals hustru, om hur illa hennes man hade behandlat Davids män. Abigail samlade snabbt ihop den mat och de förnödenheter som behövdes och gav sig av för att medla.
När Abigail mötte honom föll hon genast ”ner på sitt ansikte inför David och bugade sig mot marken.
Hon föll ner för hans fötter och sade: ’Det är jag, min herre, som bär skulden …
Och nu … [har Herren] hindrat dig från att dra på dig blodskuld och ta rätten i egna händer …
Och låt nu denna välsignelsegåva som din tjänarinna har med till min herre ges åt männen …
Förlåt din tjänarinna vad hon har brutit …
Då sade David till Abigail: ’Välsignad är Herren, Israels Gud, som i dag sände dig för att möta mig!
Välsignad är din klokhet och välsignad är du själv som i dag har hindrat mig från att dra på mig blodskuld och ta rätten i mina egna händer! …
Sedan tog David emot vad hon hade fört med sig till honom och han sade till henne: ’Gå hem i frid! … Jag har lyssnat till dina ord och gör som du vill.’”2
De skildes åt i frid.
I den här berättelsen kan Abigail ses som en kraftfull sinnebild eller symbol för Jesus Kristus.3 Genom sitt försoningsoffer kan han befria oss från synden och bördan av ett oförsonligt hjärta och ge oss den näring vi behöver.4
Precis som Abigail var villig att ta på sig Nabals synd tog även Frälsaren – på ett ofattbart sätt – på sig våra synder och deras synder som har sårat eller förolämpat oss.5 I Getsemane och på korset tog han på sig dessa synder. Han gav oss ett sätt att släppa taget om hämndlystnad. Det ”sättet” är genom förlåtelse – vilket kan vara något av det svåraste vi någonsin gör och något av det mest gudomliga vi någonsin upplever. På vägen till förlåtelse kan Jesu Kristi försonande kraft flöda in i våra liv och börja läka hjärtats och själens djupa sprickor.
President Russell M. Nelson har lärt att Frälsaren erbjuder oss förmågan att förlåta:
”Genom hans oändliga försoning kan ni förlåta dem som har sårat er och som kanske aldrig kommer att ta ansvar för sin grymhet mot er.
Det är oftast lätt att förlåta någon som uppriktigt och ödmjukt ber om förlåtelse. Men Frälsaren ger dig förmågan att förlåta alla som har behandlat dig illa på något sätt. Då kan deras sårande handlingar inte längre plåga din själ.”6
Att Abigail tog med sig ett överflöd av mat och förnödenheter kan lära oss att Frälsaren erbjuder dem som har blivit sårade och skadade den näring och hjälp vi behöver för att läka och bli hela.7 Vi behöver inte ta följderna av andras gärningar på egen hand; vi kan också bli hela och få möjligheten att räddas från tyngden av ett oförsonligt hjärta och eventuella följder.
Herren har sagt: ”Jag, Herren, förlåter den jag vill förlåta, men av er krävs det att ni förlåter alla människor.”8 Herren förväntar sig att vi förlåter för vårt eget bästa.9 Men han ber oss inte att göra det utan hans hjälp, hans kärlek eller hans förståelse. Genom våra förbund med Herren kan var och en av oss få den stärkande kraft, vägledning och hjälp vi behöver för att både förlåta och få förlåtelse.
Ni ska veta att när ni förlåter någon så innebär det inte att ni försätter er i en situation där ni fortsätter att bli sårade. ”Vi kan arbeta på att förlåta någon och ändå känna oss manade av Anden att hålla oss borta från dem.”10
Precis som Abigail hjälpte David att inte få ”samvetskval”11 och att få den hjälp han behövde, kommer Frälsaren att hjälpa dig. Han älskar dig och han möter dig på din väg ”med läkedom under sina vingar”12. Han vill att du ska känna frid.
Jag har själv bevittnat hur Kristi mirakel har läkt mitt oförsonliga hjärta. Jag har fått tillstånd av min far att berätta att jag växte upp i ett hem där jag inte alltid kände mig trygg på grund av känslomässiga och verbala övergrepp. Som barn och ung vuxen var jag bitter på min far och kände ilska som kom från den smärtan.
Med åren och genom ansträngningar att finna frid och läkedom på förlåtelsens stig har jag fått en djupare insikt om att samme Guds Son som sonade för mina synder är samme Återlösare som även räddar dem som har sårat mig djupt. Jag kunde inte riktigt tro på den första sanningen utan att tro på den andra.
När min kärlek till Frälsaren har ökat har även min önskan att ersätta smärta och ilska med hans helande balsam ökat. Det har varit en mångårig process som har krävt mod, sårbarhet, uthållighet och att jag lärde mig lita på Frälsarens gudomliga kraft att frälsa och hela. Jag har fortfarande arbete att göra, men mitt hjärta är inte längre oförsonligt. Jag har fått ”ett nytt hjärta”13– ett som har känt en personlig Frälsares djupa och bestående kärlek, han som förblev hos mig, ledde mig ömt och tålmodigt till en bättre plats, grät med mig och kände min smärta.
Herren har gett mig kompenserande välsignelser, precis som Abigail gav David det han behövde. Han har skickat mentorer till mig. Och det som har varit ljuvast och förändrat mig mest av allt är min relation till min himmelske Fader. Genom honom har jag tacksamt fått känna en fullkomlig Faders ömma, beskyddande och vägledande kärlek.
Äldste Richard G. Scott har sagt: ”Ni kan inte stryka ut det som skett, men ni kan förlåta.14 Förlåtelsen läker hemska, tragiska sår, för den tillåter att Guds kärlek renar ert hjärta och sinne från hatets gift. Den rensar medvetandet från en önskan att hämnas. Den lämnar rum åt Herrens renande, läkande, återställande kärlek.”15
Min jordiske far har också upplevt underverket av en hjärtats förändring de senaste åren och har vänt sig till Herren – något jag inte hade väntat mig i det här livet. Ännu ett vittnesbörd för mig om Jesu Kristi fullständiga och förändrande kraft.
Jag vet att han kan bota syndaren och dem som har fallit offer för synd. Han är världens Frälsare och Återlösare, som lade ner sitt liv så att vi kan leva igen. Han sa: ”Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga. [Han har sänt mig att hela brustna hjärtan.] Han har sänt mig att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet.”16
Till alla dem som har brustna hjärtan, är fångna, förtryckta och kanske förblindade av smärta eller synd erbjuder han läkedom, återhämtning och befrielse. Jag vittnar om att det helandet och den återhämtning som han erbjuder är verklig. När det helandet sker är individuellt och vi kan inte döma någon för hur lång tid det tar dem. Det är viktigt att vi låter oss själva få den tid vi behöver för att läka och att vi är snälla mot oss själva under tiden. Frälsaren är alltid barmhärtig och uppmärksam och redo att bistå oss enligt våra behov.17
På vägen mot förlåtelse och läkedom finns valet att inte hålla fast vid osunda mönster eller relationer i våra familjer eller någon annanstans. Alla i vår omgivning kan bemötas med vänlighet i stället för grymhet, kärlek i stället för hat, mildhet i stället för hårdhet, trygghet i stället för oro och frid i stället för fientlighet.
Att ge det du själv blivit förnekad är en kraftfull del av gudomlig läkedom som gjorts möjlig genom tro på Jesus Kristus. Att leva på ett sådant sätt att du ger, som Jesaja sa, huvudprydnad i stället för askan i ditt liv18 är en handling i tro som följer Frälsarens enastående föredöme, han som led allt så att han skulle kunna bistå alla.
Josef i Egypten levde ett liv i aska. Han var hatad av sina bröder, förrådd, såld som slav, orättvist fängslad och glömd av någon som hade lovat att hjälpa honom. Ändå litade han på Herren. ”Herren var med Josef”19 och helgade hans prövningar till välsignelse och utveckling – och till befrielse av hans familj och hela Egypten.
När Josef mötte sina bröder som en stor ledare i Egypten kom hans förlåtelse och klarare perspektiv till uttryck i de nådefulla ord han talade:
”Men var inte ledsna och sörj inte över att ni sålde mig hit. Det var för att rädda liv som Gud sände mig hit före er …
Det är alltså inte ni som sänt mig hit utan Gud.”20
Genom Frälsaren blev Josefs liv ”huvudprydnad i stället för aska”21.
Kevin J Worthen, rektor för BYU, har sagt att Gud ”kan göra så att bra saker kommer … inte bara genom våra framgångar utan också genom våra misslyckanden och andras misslyckanden som orsakar oss smärta. Så god och mäktig är Gud.”22
Jag vittnar om att det största exemplet på kärlek och förlåtelse är vår Frälsare Jesus Kristus, som i bitter smärta sa: ”Far, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.”23
Jag vet att vår Fader i himlen önskar att alla hans barn ska känna godhet och hopp. Vi läser i Jeremia: ”Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar.”24
Jesus Kristus är din personlige Messias, din kärleksfulle Återlösare och Frälsare, som känner ditt hjärtas vädjan. Han önskar dig läkedom och glädje. Han älskar dig. Han gråter med dig när du sörjer och gläds åt att göra dig hel. Må vi fatta mod och ta hans kärleksfulla hand som alltid är utsträckt25 när vi går på förlåtelsens helande stig. Det är min bön i Jesu Kristi namn, amen.