Svaret är Jesus
Oavsett hur svåra eller förvirrande utmaningarna kanske blir, kan ni alltid komma ihåg att svaret är enkelt: det är alltid Jesus.
Vilken ära att få tala till er under det här konferensmötet. I dag vänder jag mig till er som vänner. I Johannesevangeliet lärde Frälsaren att vi är hans vänner om vi gör det han ber oss att göra.1
Det är vår personliga och kollektiva kärlek till Frälsaren, och våra förbund med honom, som binder oss samman. Som president Henry B. Eyring har sagt: ”Till er önskar jag säga hur mycket Herren älskar er och litar på er. Och än mer vill jag säga er hur mycket han behöver er.”2
När jag kallades till generalauktoritet av president Russell M. Nelson översköljdes jag av känslor. Det var överväldigande. Min hustru Julie och jag emotsåg nervöst lördagens eftermiddagsmöte på generalkonferensen. Det var ödmjukande att bli inröstad. Jag räknade noggrant stegen till stolen jag tilldelats så att jag inte skulle falla på mitt första uppdrag.
I slutet av det mötet hände något som påverkade mig djupt. Kvorummedlemmarna ställde sig på rad och hälsade på de nya generalauktoriteterna en efter en. Var och en av dem visade sin kärlek och sitt stöd. Med en hjärtlig abrazo [kram] sa de: ”Oroa dig inte – du hör hemma här.”
I vårt förhållande med Frälsaren ser han till hjärtat och ”gör inte skillnad på människor”.3 Tänk bara på hur han valde sina apostlar. Han brydde sig inte om status eller förmögenhet. Han inbjuder oss att följa honom, och jag är övertygad om att han försäkrar oss om att vi hör hemma med honom.
Det här budskapet gäller särskilt kyrkans ungdomar. Jag ser i er det som president Nelson ser i er. Han sa att ”det finns något obestridligt speciellt med den här generationen ungdomar. Er himmelske Fader måste verkligen tro på er för att skicka er till jorden i den här tiden. Ni föddes till storhet!”4
Jag är tacksam för det jag lär mig av ungdomarna. Jag är tacksam för det som mina barn lär mig, för det som våra missionärer lär mig och för det som mina syskonbarn lär mig.
För inte så länge sedan arbetade jag på vår gård med min brorson Nash. Han är sex år och har ett rent hjärta. Han är min favoritbrorson med namnet Nash, och jag är säker på att jag är hans favoritfarbror bland talarna på konferensen i dag.
När han hjälpte mig att komma på en lösning för vårt projekt, sa jag: ”Nash, det är ju en jättebra idé. Hur blev du så smart?” Han såg på mig med ett uttryck i ögonen som sa: ”Farbror Ryan, hur kan du inte veta svaret på den frågan?”
Han ryckte bara på axlarna, log, och sa självsäkert: ”Jesus.”
Nash påminde mig den dagen om denna enkla men ändå så djupa lärdom. Svaret på den enklaste frågan och på det mest komplexa problemet är alltid detsamma. Svaret är Jesus Kristus. Alla lösningar återfinns i honom.
I Johannesevangeliet sa Frälsaren till sina lärjungar att han skulle gå bort och bereda plats för dem. Tomas blev förbryllad och frågade Frälsaren:
”’Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?’
Jesus sade till honom: ’Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.’”5
Frälsaren lärde sina lärjungar att han är ”vägen, sanningen och livet”. Han är svaret på frågan om hur vi kommer till vår himmelske Fader. Hur man får ett vittnesbörd om hans gudomliga roll i våra liv är något jag lärde mig som ung man.
När jag verkade som missionär i Argentina uppmanade president Howard W. Hunter oss att göra något som fick stor inverkan på mitt liv. Han sa: ”Vi måste lära känna Kristus bättre än vi gör, vi måste ha honom mer i åtanke, vi måste tjäna honom modigare än vi gör.”6
Vid den tidpunkten hade jag oroat mig för hur jag kunde bli en bättre missionär. Det här var svaret: att lära känna Kristus, att minnas honom och att tjäna honom. Missionärer överallt i världen står enade i detta syfte: ”Att inbjuda andra att komma till Kristus genom att hjälpa dem ta emot det återställda evangeliet genom att tro på [honom] och hans försoning” och genom att ”omvända sig, döpas, ta emot den Helige Andens gåva och att hålla ut intill slutet.”7 Till våra vänner som lyssnar på missionärerna: Också jag inbjuder er att komma till Kristus. Tillsammans ska vi sträva efter att lära känna honom, minnas honom och tjäna honom.
Min missionstjänst var en helig tid i mitt liv. Under min sista intervju med president Blair Pincock som heltidsmissionär, pratade han om det kommande skiftet av missionsledare, i och med att han och hans hustru också närmade sig slutet av sin verksamhet. Vi var båda ledsna över att behöva lämna något vi älskade så mycket. Han såg att tanken på att inte vara heltidsmissionär bekymrade mig. Han var en man med stor tro och undervisade mig lika kärleksfullt som han gjort de föregående två åren. Han pekade på en bild av Jesus Kristus ovanför sitt skrivbord och sa: ”Äldste Olsen, det kommer att gå bra eftersom det är hans verk.” Jag kände mig förvissad med vetskapen om att Frälsaren hjälper oss, inte bara på missionsfältet utan alltid – om vi låter honom göra det.
Syster Pincock undervisade oss ur djupet av sitt hjärta på mycket enkel spanska. När hon sa: ”Jesucristo vive”, visste jag att det var sant och att han levde. När hon sa: ”Elderes y hermanas, les amo”, visste jag att hon älskade oss och ville att vi alltid skulle följa Frälsaren.
Min hustru och jag hade nyligen förmånen att få verka som missionsledare tillsammans med de enastående missionärerna i Uruguay. Jag vill påstå att de var de bästa missionärerna i världen, och jag är säker på att alla missionsledare känner så. Dessa lärjungar undervisade oss varje dag om att följa Frälsaren.
Under de regelbundna intervjuerna kom en av våra fina systermissionärer in på kontoret. Hon var en framgångsrik missionär, en utomordentlig tränare och hängiven ledare. Hennes kamrater såg upp till henne och människor älskade henne. Hon var lydig, ödmjuk och trygg. Våra tidigare samtal hade handlat om hennes område och personerna hon undervisade. Det här samtalet blev annorlunda. När jag frågade henne hur det gick, märkte jag att hon var bekymrad. Hon sa: ”President Olsen, jag vet inte om jag klarar av det här. Jag vet inte om jag någonsin kommer att duga. Jag vet inte om jag kan vara den missionär som Herren behöver.”
Hon var en fantastisk missionär. Enastående på alla sätt. En missionspresidents dröm. Jag hade aldrig oroat mig för hennes förmågor som missionär.
Medan jag lyssnade på henne försökte jag komma på vad jag skulle säga. Tyst bad jag: ”Himmelske Fader, det här är en enastående missionär. Hon är din. Hon gör allt rätt. Jag vill inte röra till det här. Snälla, hjälp mig veta vad jag ska säga.”
Orden kom till mig. Jag sa: ”Hermana, jag är så ledsen att du känner så här. Får jag fråga dig en sak? Om du hade en vän som du undervisade som kände så här, vad skulle du säga då?”
Hon såg på mig och log. Med den där omisskännliga missionärsandan och övertygelsen sa hon: ”President Olsen, det är lätt. Jag skulle tala om för henne att Frälsaren känner henne fullständigt. Jag skulle tala om för henne att han lever. Han älskar dig. Du duger och du klarar det här!”
Hon fnissade lite och sa: ”Jag antar att om detta gäller våra vänner, så gäller det också mig.”
När vi har frågor eller tvivel kan det kännas som om lösningarna är alltför komplexa och att det är alltför förvirrande att finna svar. Må vi då minnas att motståndaren, alla lögners fader, är den som skapar förvirring.8
Frälsaren är enkelhetens Mästare.
President Nelson har sagt:
”Motståndaren är listig. I tusentals år har han fått gott att se ont ut och ont att se gott ut. Hans budskap brukar vara högljudda, djärva och skrytsamma.
Men budskap från vår himmelske Fader är slående annorlunda. Han kommunicerar enkelt, stilla och med sådan förbluffande tydlighet att vi inte kan missförstå honom.”9
Vad tacksamma vi är att Gud älskade oss så mycket att han sände sin Son. Han är svaret.
President Nelson sa nyligen:
”Jesu Kristi evangelium har aldrig behövts mer än vad det behövs i dag. …
Det här understryker det trängande behovet som finns att vi följer Herrens befallning till sina lärjungar att ’gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen’.”10
Till dem som väljer att gå på mission: Jag kan intyga att välsignelser kommer när ni hörsammar en profets kallelse. En mission handlar inte om er själva; den handlar om Frälsaren. Ni blir kallade till en plats, men viktigare är att ni blir kallade till ett folk. Ni får det stora ansvaret och privilegiet att hjälpa nya vänner förstå att svaret är Jesus.
Detta är Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, och det är här vi hör hemma. Allting som president Nelson kärleksfullt uppmuntrar oss att göra leder oss närmare Frälsaren.
Till våra storartade ungdomar – min brorson Nash medräknad – under ert liv, oavsett hur svåra eller förvirrande utmaningarna kanske blir, kan ni alltid komma ihåg att svaret är enkelt: det är alltid Jesus.
Liksom jag hört de som vi inröstar som profeter, siare och uppenbarare säga vid många tillfällen, säger jag också att vi älskar er, vi tackar er och vi behöver er. Det är här ni hör hemma.
Jag älskar Frälsaren. Jag vittnar om hans namn: Jesus Kristus. Jag vittnar om att han är ”trons upphovsman och fullkomnare”11, och han är enkelhetens Mästare. Svaret är Jesus. I Jesu Kristi namn, amen.