Klä dig i din styrka, Sion
Var och en av oss bör utvärdera våra timliga och andliga prioriteringar uppriktigt och under bön.
Liknelser är ett utmärkande särdrag i Herren Jesu Kristi mästerliga sätt att undervisa. Enkelt uttryckt är Frälsarens liknelser berättelser som används för att jämföra andliga sanningar med materiella ting och jordiska upplevelser. Nya testamentets evangelier är till exempel fulla av lärdomar som liknar himmelriket vid ett senapskorn1, en dyrbar pärla2, vid en husbonde och arbetarna i hans vingård3, vid tio jungfrur4 och många andra saker. Under en del av Herrens verksamhet i Galileen anger skrifterna att ”han talade bara i liknelser till dem”5.
Den avsedda betydelsen av eller budskapet i en liknelse anges vanligtvis inte uttryckligen. Snarare förmedlar berättelsen endast gudomlig sanning till mottagaren i förhållande till hans eller hennes tro på Gud, personlig andlig förberedelse och villighet att lära. Därför måste en person utöva moralisk handlingsfrihet och aktivt ”be, söka och bulta”6 för att upptäcka sanningarna under ytan i liknelsen.
Jag ber innerligt att den Helige Anden ska upplysa var och en av oss när vi nu begrundar vikten av liknelsen om den kungliga bröllopsfesten.
Den kungliga bröllopsfesten
”Jesus talade än en gång till dem i liknelser:
’Himmelriket är som en kung som höll bröllop för sin son.
Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma.
Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Min måltid är redo, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet!
Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sin åker, en annan till sina affärer.’”7
I forna tider var ett av de mest glädjande tillfällena i det judiska livet en bröllopsfest – en tilldragelse som sträckte sig över en eller två veckor. En sådan tilldragelse krävde omfattande planering och gäster informerades långt i förväg, med en påminnelse som sändes på festligheternas första dag. En inbjudan från en kung till hans undersåtar till ett bröllop som detta ansågs i stort sett vara en befallning. Men många av de inbjudna gästerna i den här liknelsen kom inte.8
”Denna vägran att närvara vid kungens högtid var … [en handling av] avsiktligt uppror mot den kungliga auktoriteten och en personlig skymf mot både den regerande monarken och dennes son … Att den ene vände sig bort till sin åker och den andre till sina affärer”9 återspeglar deras missriktade prioriteringar och deras totala brist på respekt för kungens vilja.10
Liknelsen fortsätter:
”Sedan sade han till sina tjänare: Allt är färdigt för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga.
Gå därför ut till vägskälen och bjud alla ni ser till bröllopet.
Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med bordsgäster.”11
Seden på den tiden var att värden för en bröllopsfest – i den här liknelsen kungen – skulle ordna med kläder åt bröllopsgästerna. Sådana bröllopskläder var enkla, obestämbara mantlar som alla närvarande bar. På så sätt eliminerades rang och ställning, och alla på festen kunde umgås som jämlikar.12
De som inbjöds från vägarna att närvara vid bröllopet skulle inte ha haft tid eller medel till att skaffa lämplig klädsel som förberedelse för händelsen. Följaktligen är det troligt att kungen gav gästerna kläder från sin egen garderob. Alla fick möjlighet att klä sig i kungliga kläder.13
När kungen kom in i bröllopssalen såg han sig omkring bland de närvarande och märkte genast att en av gästerna inte bar bröllopskläder. Mannen fördes fram och kungen frågade: ”Min vän, hur kom du in hit utan bröllopskläder? Mannen teg.”14 Det kungen egentligen frågade var: ”Varför har du inte bröllopskläder på dig trots att du försetts med dem?”15
Mannen var uppenbarligen inte lämpligt klädd vid det här speciella tillfället, och orden ”mannen teg” tyder på att mannen saknade ursäkter.16
Äldste James E. Talmage tillhandahåller denna lärorika redogörelse om vikten av mannens handlingar: ”Att gästen som saknade klädsel gjorde sig skyldig till försummelse, avsiktlig respektlöshet eller någon allvarligare förseelse, är tydligt i sammanhanget. Kungen var först vänlig och hänsynsfull och frågade endast hur mannen hade kommit in utan bröllopskläder. Om gästen hade kunnat förklara sitt avvikande utseende, eller om han hade haft någon rimlig ursäkt att komma med, skulle han säkert ha talat, men det står att han teg. Kungens inbjudan hade utsträckts till alla som hans tjänare kunde finna; de måste dock alla inträda i palatset genom dörren, och innan de fick gå in i bröllopssalen, dit kungen personligen skulle komma, måste de iföra sig lämplig klädsel; men han som saknade sådan hade på något sätt tagit sig in någon annan väg, och eftersom han inte hade passerat vaktposterna vid ingången, var han en inkräktare.”17
En kristen författare, John O. Reid, framhöll att mannens vägran att bära bröllopsklädseln visade på uppenbar brist på respekt för både kungen och hans son. Han saknade inte bara bröllopskläder; han valde snarare att inte bära dem. Han vägrade upproriskt att klä sig lämpligt för detta tillfälle. Kungens reaktion var snabb och beslutsam: ”Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där ska man gråta och gnissla tänder.”18
Kungens dom över mannen grundar sig inte i första hand på avsaknaden av bröllopsklädsel – utan på att ”han faktiskt var fast besluten att inte bära en sådan. Mannen önskade äran att få närvara vid bröllopsfesten men ville inte följa kungens sed. Han ville göra saker på sitt eget sätt. Hans avsaknad av lämplig klädsel visade på hans inre uppror mot kungen och hans instruktioner.”19
Många är kallade, men få är utvalda
Liknelsen avslutas sedan med det här genomträngande skriftstället: ”Många är kallade, men få är utvalda.”20
Intressant nog gjorde Joseph Smith följande ändring av den här versen i Matteus i sin inspirerade översättning av Bibeln: ”Många är kallade, men få är utvalda. Därför bär inte alla bröllopskläder.”21
Inbjudan till bröllopsfesten och valet att delta i festen är besläktade men olika. Inbjudan är till alla män och kvinnor. En person kan till och med ta emot inbjudan och sitta ner på festen – men ändå inte vara utvald till att ta del av den eftersom han eller hon inte bär lämpliga bröllopskläder av tro till omvändelse på Herren Jesus och hans gudomliga nåd. Därför har vi både Guds kallelse och vårt personliga svar på den kallelsen, och många må kallas men få blir utvalda.22
Att vara eller bli utvald är inte en exklusiv status som tilldelas oss. Snarare kan du och jag i slutändan välja att bli utvalda genom att rättfärdigt utöva vår moraliska handlingsfrihet.
Lägg märke till hur ordet utvald används i följande välbekanta verser i Läran och förbunden:
”Se, många är kallade, men få är utvalda, och varför är de inte utvalda?
Eftersom deras hjärtan i så hög grad är fästa vid det som hör denna värld till och de strävar efter att äras av människor.”23
Jag tror att innebörden av dessa verser är ganska tydlig. Gud har ingen lista med favoriter där vi får hoppas att våra namn en gång ska hamna. Han begränsar inte ”de utvalda” till ett litet antal. I stället är det våra hjärtan, våra önskningar, vår strävan att hedra heliga evangelieförbund och förrättningar, vår lydnad mot buden och, viktigast av allt, Frälsarens återlösande nåd som avgör om vi räknas som en av Guds utvalda.24
”För vi arbetar flitigt med att skriva för att förmå våra barn, och likaså våra bröder, att tro på Kristus och att förlikas med Gud. För vi vet att det är genom nåd vi blir frälsta, sedan vi har gjort allt vi kan göra.”25
I vårt hektiska dagliga liv och i den tumultartade moderna värld som vi lever i, kan vi bli distraherade från de eviga ting som betyder mest genom att göra nöje, välstånd, popularitet och prominens till våra främsta prioriteringar. Vår kortsiktiga upptagenhet med ”det som hör världen till” och ”människors ära” kan få oss att gå miste om vår andliga förstfödslorätt för långt mindre än en skål linssoppa.26
Löfte och vittnesbörd
Jag upprepar Herrens förmaning till sitt folk som gavs genom profeten Haggai i Gamla testamentet: ”Så säger nu Herren Sebaot: Betänk dina vägar.”27
Var och en av oss bör uppriktigt och under bön utvärdera våra andliga och timliga prioriteringar för att urskilja sådant i våra liv som kan utgöra hinder för de överflödande välsignelser som vår himmelske Fader och Frälsaren är villiga att ge oss. Och den Helige Anden hjälper oss säkerligen se oss själva som vi verkligen är.28
När vi på rätt sätt söker efter den andliga gåvan att ha ögon som ser och öron som hör29, lovar jag att vi välsignas med förmågan och omdömet att stärka våra förbundsband till den levande Herren. Vi får också ta emot gudaktighetens kraft i våra liv30 – och slutligen både kallas och utväljas till Herrens fest.
”Vakna, vakna! Klä dig i din styrka, Sion.”31
”För Sion måste tillta i skönhet och i helighet. Hennes gränser måste utvidgas, hennes stavar måste stärkas. Ja, sannerligen säger jag er: Sion måste stå upp och klä sig i sina vackra kläder.”32
Jag vittnar med glädje om Gud, vår evige Faders och hans älskade Sons, Jesu Kristi, gudomlighet och att de verkligen lever. Jag vittnar om att Jesus Kristus är vår Frälsare och Återlösare och att han lever. Och jag vittnar också om att Fadern och Sonen visade sig för pojken Joseph Smith och därigenom inledde återställelsen av Frälsarens evangelium i den sista tiden. Må var och en av oss söka efter och välsignas med ögon som ser och öron som hör, är min bön i Herren Jesu Kristi heliga namn, amen.