2022
Vårt jordiska förvaltarskap
November 2022


Vårt jordiska förvaltarskap

Stora andliga välsignelser utlovas dem som älskar och tar hand om jorden och sina medmänniskor.

När vi besökte vårt hemland Frankrike hade min fru och jag nyligen nöjet att ta med några av våra barnbarn och utforska en magnifik trädgård i det lilla samhället Giverny. Vi njöt av att vandra längs stigarna och beundra de vackra rabatterna, de eleganta näckrosorna och ljuset som lekte på dammarna.

Bild
Trädgården i Giverny

Denna underbara plats är resultatet av en mans kreativa passion: den store konstnären Claude Monet, som under 40 år varsamt formade och kultiverade trädgården till sin målarverkstad. Monet fördjupade sig i naturens prakt. Sedan förmedlade han med sin pensel de intryck han fick med drag av färg och ljus. Med åren skapade han en utomordentlig samling av hundratals målningar, direkt inspirerade av hans trädgård.

Bild
Monetmålning av trädgården

Näckrosor och japanska bron, 1899, av Claude Monet

Bröder och systrar, vårt samspel med naturens skönhet runt omkring oss kan leda till några av de mest inspirerande och härliga upplevelserna i livet. Känslorna vi får väcker inom oss en djup tacksamhet för vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus som skapade denna magnifika jord – med dess berg och strömmar, växter och djur – och våra första föräldrar Adam och Eva.1

Skapelsearbetet är inte ett mål i sig. Det är en viktig del av Guds plan för sina barn. Dess syfte är att tillhandahålla en miljö där män och kvinnor kan prövas, utöva sin handlingsfrihet, finna glädje samt lära och utvecklas så att de en dag kan återvända till sin Skapares närhet och ärva evigt liv.

Dessa underbara skapelser förbereddes helt och hållet för vår nytta och är levande bevis på den kärlek som Skaparen har till sina barn. Herren förkunnade: ”Ja, allt som kommer ur jorden i sin tid är skapat för människans nytta och användning, både för att behaga ögat och glädja hjärtat.”2

Men skapelsens gudomliga gåva kommer inte utan plikter och ansvar. Dessa plikter kan bäst beskrivas genom begreppet förvaltarskap. Vad evangeliet anbelangar avser ordet förvaltarskap ett heligt andligt eller timligt ansvar att ta hand om något som tillhör Gud och som vi anförtrotts.3

Som det står i skrifterna omfattar vårt jordiska förvaltarskap följande principer:

Första principen: Hela jorden, inklusive allt liv på den, tillhör Gud.

Skaparen har anförtrott jordens resurser och alla former av liv i vår omvårdnad, men han har fullt ägarskap. Han sa: ”Jag, Herren, har spänt ut himlarna och gjort jorden, mina händers verk, och allting däri är mitt.”4 Allt som finns på jorden tillhör Gud, däribland våra familjer, våra fysiska kroppar, till och med våra liv.5

Andra principen: Som förvaltare av Guds skapelser har vi en plikt att hedra och ta hand om dem.

Som Guds barn har vi fått uppmaningen att vara förvaltare, vårdare och väktare av hans gudomliga skapelser. Herren sa att han gjorde ”var och en ansvarig som förvaltare över jordiska välsignelser, vilka jag skapat och berett för mina skapelser”6.

Vår himmelske Fader låter oss använda jordens resurser enligt vår egen fria vilja. Men vår handlingsfrihet ska inte tolkas som en licens att använda eller konsumera världens rikedom utan visdom eller begränsningar. Herren gav följande förmaning: ”Och det behagar Gud att han har gett allt detta åt människan, ty för detta ändamål skapades det för att brukas med omdöme, inte omåttligt, inte heller genom rofferi.”7

President Russell M. Nelson har sagt: ”Vad ska vi göra som förmånstagare till den gudomliga skapelsen? Vi bör ta hand om jorden, förvalta den klokt och bevara den för framtida generationer.”8

Förutom en rent vetenskaplig eller politisk nödvändighet är omsorgen om jorden och vår naturliga miljö ett heligt ansvar som anförtrotts oss av Gud, vilket borde fylla oss med en djup känsla av plikt och ödmjukhet. Det är också en väsentlig del av vårt lärjungeskap. Hur kan vi hedra och älska vår himmelske Fader och Jesus Kristus utan att hedra och älska deras skapelser?

Det finns mycket vi kan göra – kollektivt och enskilt – för att vara goda förvaltare. Utifrån våra individuella omständigheter kan var och en av oss använda jordens rikliga resurser med större vördnad och visdom. Vi kan stödja samhällsinsatser som vårdar jorden. Vi kan anamma personliga livsstilar och beteenden som visar respekt för Guds skapelser och gör våra bostäder renare, vackrare och mer inspirerande.9

Vårt förvaltarskap över Guds skapelser inbegriper också, när det är som bäst, en helig plikt att älska, respektera och värna om alla människor som vi delar jorden med. De är söner och döttrar till Gud, våra systrar och våra bröder, och deras eviga lycka är själva syftet med skapelsearbetet.

Författaren Antoine de Saint-Exupéry berättade följande: En dag när han reste med ett tåg satt han bland en grupp flyktingar. Djupt rörd av hopplösheten han såg i ett litet barns ansikte utbrast han: ”När det i en trädgård genom mutation föds en ny ros gläder sig alla trädgårdsmästare. Rosen får en egen plats, drivs upp, blir en gynnad planta. Men för människor finns inga trädgårdsmästare.”10

Mina bröder och systrar, borde vi inte vara trädgårdsmästare för våra medmänniskor? Är vi inte vår brors väktare? Jesus befallde oss att älska vår nästa som oss själva.11 Från hans mun syftar ordet nästa inte bara på geografisk närhet utan även på hjärtats närhet. Det omfattar alla invånare på denna planet – oavsett om de bor nära oss eller i ett avlägset land, oavsett deras ursprung, personliga bakgrund eller omständigheter.

Som Kristi lärjungar har vi en högtidlig plikt att outtröttligt arbeta för fred och harmoni bland alla nationer på jorden. Vi måste göra vårt allra bästa för att skydda och ge tröst och lindring till de svaga, de behövande och alla som lider eller är förtryckta. Framför allt är den största gåvan av kärlek vi kan erbjuda våra medmänniskor att vi delar med oss av evangeliets glädje och inbjuder dem att komma till Frälsaren genom heliga förbund och förrättningar.

Tredje principen: Vi har uppmanats att delta i skapelsearbetet.

Den gudomliga skapelseprocessen är ännu inte färdig. Varje dag fortsätter Guds skapelser att växa, utvidgas och förökas. En underbar sak är att vår himmelske Fader har framfört en inbjudan till oss att delta i hans kreativa arbete.

Vi deltar i skapelsearbetet närhelst vi odlar jorden eller bidrar med egna konstruktioner till denna värld – så länge som vi visar respekt för Guds skapelser. Våra bidrag kan uttryckas genom skapelser av konst, arkitektur, musik, litteratur och kultur, vilka alla förskönar vår planet, stimulerar våra sinnen och förgyller våra liv. Vi bidrar också genom vetenskapliga och medicinska upptäckter som bevarar jorden och allt liv på den. President Thomas S. Monson sammanfattade begreppet med dessa förträffliga ord: ”Gud lämnade jorden ofullbordad så att människan skulle få användning av sina kunskaper … så att människan ska få känna glädjen av skapande.”12

I Jesu liknelse om talenterna, när en man återvände från sin resa, berömde och belönade han de två tjänare som hade utökat och förstorat sina talenter. Som kontrast kallade han tjänaren som hade gömt sin talent i jorden ”oduglig” och tog till och med ifrån honom det han hade fått.13

Likaledes handlar vår roll som förvaltare över jordiska skapelser inte bara om att bevara dem. Herren förväntar sig att vi arbetar flitigt, manade av hans Helige Ande, för att utöka, förhöja och förbättra resurserna han har anförtrott oss – inte enbart för vår skull utan för att välsigna andra.

Bland alla människans bedrifter kan ingen jämföras med upplevelsen att bli medskapare med Gud i att ge liv eller i att hjälpa ett barn lära, växa och frodas – antingen som föräldrar, lärare eller ledare, eller i någon annan roll. Det finns inget förvaltarskap mer heligt, mer tillfredsställande och också mer utmanande, än att i partnerskap med vår Skapare ge fysiska kroppar till hans andebarn och sedan hjälpa dem nå sin gudomliga potential.

Ansvaret som medskapare är en konstant påminnelse om att livet och varje persons kropp är heliga, att de inte tillhör någon annan än Gud, och att han har gjort oss till väktare för att respektera, skydda och ta hand om dem. Guds bud, som styr fortplantningsförmågan och etablerandet av eviga familjer, vägleder oss i detta heliga förvaltarskap som är så viktigt för hans plan.

Mina bröder och systrar, vi bör inse att allt är andligt för Herren – även de mest timliga aspekterna av våra liv. Jag vittnar om att stora andliga välsignelser utlovas dem som älskar och tar hand om jorden och sina medmänniskor. När du är trofast i detta heliga förvaltarskap och hedrar dina eviga förbund så växer din kunskap om Gud och om hans Son Jesus Kristus, och du känner deras kärlek och deras inflytande i rikligare mått i ditt liv. Allt detta förbereder dig för att vistas med dem och få ytterligare skaparkraft14 i nästa liv.

I slutet av vår jordiska existens kommer Mästaren att be oss redogöra för vårt heliga förvaltarskap, bland annat hur vi har vårdat hans skapelser. Jag ber att vi då får höra hans kärleksfulla ord viskas i våra hjärtan: ”Bra, du gode och trogne tjänare! Du har varit trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!”15 I Jesu Kristi namn, amen.

Slutnoter

  1. Jorden och allt som finns på den (med undantag av Adam och Eva) skapades av Jesus Kristus under ledning av Fadern. Adam och Eva, våra första föräldrar, skapades av Gud Fadern (se Johannes 1:1–3; Mose 2:1, 26–27).

  2. Läran och förbunden 59:18.

  3. Se Spencer W. Kimball, ”Välfärden: Evangeliet i verksamhet”, Nordstjärnan, april 1978, s. 118–123.

  4. Läran och förbunden 104:14.

  5. Se Spencer W. Kimball, ”Välfärden: Evangeliet i verksamhet”, s. 118–123.

  6. Läran och förbunden 104:13.

  7. Läran och förbunden 59:20.

  8. Russell M. Nelson, ”Skapelsen”, Liahona, juli 2000, s. 104.

  9. Se Gospel Topics, ”Environmental Stewardship and Conservation”, topics.ChurchofJesusChrist.org.

  10. Antoine de Saint-Exupéry, Terre des Hommes (1939), s. 214; se även Wind, Sand and Stars (1939) i Airman’s Odyssey (1984), s. 206; se även Kamrater på en irrande planet, Lind & Co. (2005), s. 147.

  11. Se Markus 12:31.

  12. Thomas S. Monson, ”Sökandet efter ett lyckligt liv”, Nordstjärnan, aug. 1988, s. 3.

  13. Se Matteus 25:14–30.

  14. Se David A. Bednar och Susan K. Bednar, ”Moral Purity” (andakt vid Brigham Young University–Idaho, 7 jan. 2003), byui.edu.

  15. Matteus 25:21.

Skriv ut