Hans ok är milt och hans börda är lätt
Låt oss komma ihåg att varje människa på den här jorden är ett barn till Gud och han älskar var och en.
Det berättas om en man som hette Jack som hade en älskad fågelhund vid namn Cassie. Jack var så stolt över Cassie och skröt ofta om vilken skicklig hund hon var. För att bevisa det bjöd Jack med sig några vänner för att se Cassie jobba. När Jack kom till jaktklubben släppte han ut Cassie så att hon fick springa runt medan han registrerade sin ankomst.
När det var dags att börja var Jack ivrig att få visa upp Cassies otroliga förmågor. Men Cassie betedde sig underligt. Hon lydde inga av Jacks kommandon, vilket hon annars gjorde så villigt. Allt hon ville var att vara i hans närhet.
Jack var frustrerad, generad och arg på Cassie; han föreslog snart att de skulle åka därifrån. Cassie ville inte ens hoppa in i bakluckan på bilen, så Jack lyfte otåligt upp henne och föste in henne i hundburen. Han rasade medan de som var med honom gjorde narr av hans hunds beteende hela vägen hem. Han kunde inte förstå varför Cassie betedde sig så illa. Hon hade tränats väl och allt hon någonsin hade velat var att behaga och tjäna honom.
När de kom hem började Jack undersöka Cassie för att se om hon var skadad eller hade taggar eller fästingar, som han brukade göra. När han satte handen på hennes bringa kände han något vått och upptäckte att handen var täckt med blod. Till sin skam och fasa upptäckte han att Cassie hade ett långt, brett sår som gick ända in till bröstbenet. Han hittade ett till på hennes högra framben, också det gick in till benet.
Jack tog Cassie i sina armar och började gråta. Skammen över hur han hade missbedömt och behandlat henne var överväldigande. Cassie hade betett sig ovanligt tidigare den dagen eftersom hon var skadad. Hennes beteende hade påverkats av hennes smärta, hennes lidande och hennes sår. Det hade inget att göra med en bristande önskan att lyda Jack eller en brist på kärlek till honom.1
Jag hörde den här berättelsen för många år sedan och har aldrig glömt den. Hur många skadade individer har vi ibland oss? Hur ofta dömer vi andra på grund av deras utseende eller handlingar, eller brist på handlingar, när vi, om vi förstod allt, i stället skulle reagera med omedelbar medkänsla och en önskan att hjälpa, i stället för att öka deras bördor med vårt fördömande?
Jag har gjort mig skyldig till detta många gånger i mitt liv, men Herren har tålmodigt undervisat mig genom personliga erfarenheter samt när jag har lyssnat på många andras livserfarenheter. Jag har alltmer börjat uppskatta vår käre Frälsares exempel när han ägnade så mycket av sin tid åt att tjäna andra med kärlek.
Min yngsta dotters livserfarenhet har omfattat känslomässiga hälsoutmaningar från det att hon var liten. Det har funnits många stunder i hennes liv då hon känt att hon inte kunde fortsätta. Vi kommer alltid att vara tacksamma för de jordiska änglar som har funnits där i dessa stunder: som suttit med henne, lyssnat på henne, gråtit med henne, och även tillsammans delat unika gåvor, andliga insikter och en ömsesidig kärlek. Under sådana kärleksfulla omständigheter har ofta bördorna lättat för bägge parter.
Äldste Joseph B. Wirthlin citerade 1 Korintierbrevet när han sa: ”Om jag talar både människors och änglars språk men inte har kärlek, är jag bara ekande brons eller en skrällande cymbal.”2
Han fortsatte:
”Paulus budskap till denna nya grupp heliga var enkelt och rakt på sak: Inget du gör spelar någon större roll om du inte har kärlek. Du kan tala med änglars språk, äga den profetiska gåvan, känna alla hemligheter och ha all kunskap, ja, även ha tro till att flytta berg, men utan kärlek skulle du inget vinna alls.
Denna ’kärlek … är Kristi rena kärlek’ [Moroni 7:47]. Frälsaren exemplifierade … den kärleken.”3
I Johannes läser vi: ”Om ni har kärlek till varandra ska alla förstå att ni är mina lärjungar.”4
Våra ledare i kyrkan har talat mycket om Kristi rena kärlek, enighet, kärlek, vänlighet, medkänsla, förlåtelse och barmhärtighet. Jag tror att Herren ber oss att leva på ett högre, heligare sätt5 – hans kärleksfulla sätt, där alla kan känna att de verkligen hör hemma och behövs.
Vi är befallda att älska andra6, inte att döma dem7. Låt oss lägga ner den tunga bördan; vi ska inte bära den.8 Vi kan i stället ta upp Frälsarens ok av kärlek och medkänsla.
”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila.
Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat …
För mitt ok är milt och min börda är lätt.”9
Frälsaren har inte överseende med synd men han erbjuder oss sin kärlek och ger förlåtelse när vi omvänder oss. Till kvinnan som begick äktenskapsbrott sa han: ”Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda nu inte mer!”10 De som han påverkade kände hans kärlek, och den kärleken helade och förvandlade dem. Hans kärlek inspirerade dem till att vilja förändra sina liv. Att leva på hans sätt medför lycka och frid, och han bad andra att leva på det sättet: med mildhet, vänlighet och kärlek.
Äldste Gary E. Stevenson har sagt: ”När vi tacklar livets vindar och regnoväder, sjukdomar och skador, kommer Herren – vår herde, vår vårdare – att nära oss med kärlek och vänlighet. Han kommer att hela våra hjärtan och återställa våra själar.”11 Bör vi, som Kristi efterföljare, inte göra detsamma?
Frälsaren bad oss att lära av honom12 och göra det som vi har sett honom göra.13 Kristus förkroppsligar den rena kärleken. När vi steg för steg lär oss att göra det han ber oss om – inte av pliktkänsla eller för de välsignelser vi kan få, utan enbart av kärlek till honom och vår himmelske Fader13 – kommer hans kärlek att flöda genom oss och göra allt han ber oss om inte bara möjligt, utan så småningom mycket enklare och lättare15 och mer glädjefyllt än vi någonsin kunnat föreställa oss. Det kommer att krävas övning; det kan ta flera år som i mitt fall, men när vi bara önskar att låta kärlek vara vår drivkraft kan han ta den önskan16, det fröet, och så småningom förvandla det till ett vackert träd, fyllt av den ljuvligaste frukt17.
Vi sjunger i en av våra älskade psalmer: ”Hjälp mig aldrig döma andra – är jag själv från synder fri? Dolt i hjärtat finns en sorg som många av oss går förbi.”18 Vilka ibland oss kan ha dolda sorger? Det till synes rebelliska barnet eller tonåringen, skilsmässobarnen, den ensamstående mamman eller pappan, de som har fysiska eller mentala hälsoproblem, de som ifrågasätter sin tro, de som upplever rasrelaterade eller kulturella fördomar, de som känner sig ensamma, de som längtar efter att få gifta sig, de som har oönskade beroenden, och så många andra som kämpar med många olika utmaningar i livet – ofta är det även de vars liv ter sig perfekta på ytan.
Ingen av oss har ett perfekt liv eller en perfekt familj; jag har det definitivt inte. När vi vill visa empati för andra som också har prövningar och brister så kan det hjälpa dem känna att de inte är ensamma i sin kamp. Alla behöver känna att de verkligen hör hemma och är behövda i Kristi kropp.19 Satans stora önskan är att söndra Guds barn och han har varit mycket framgångsrik, men det finns så stor kraft i enighet.20 Och vi behöver verkligen gå hand i hand tillsammans på den här prövande resan under jordelivet!
Vår profet, president Russell M. Nelson har sagt: ”Alla övergrepp eller fördomar mot varandra på grund av nationalitet, ras, sexuell läggning, kön, utbildningsgrad, kultur eller andra betydande kännetecken är stötande för vår Skapare! Sådana felaktiga handlingar får oss att leva under vår ställning som hans söner och döttrar i förbundet!”21
Samtidigt som president Nelson har uppmanat oss alla att gå in på och stanna på förbundsstigen som leder tillbaka till vår Fader i himlen, har han även gett oss följande råd: ”Om vänner och familj skulle lämna kyrkan, fortsätt att älska dem. Det är inte upp till dig att fördöma någon annans val och du förtjänar heller inte att kritiseras för att du förblir trofast.”22
Vänner, låt oss komma ihåg att varje människa på den här jorden är ett barn till Gud23 och han älskar var och en24. Finns det människor på din stig som du känner dig benägen att döma? Om det gör det, kom ihåg att det här är underbara tillfällen för oss att öva oss på att älska så som Frälsaren älskar.25 När vi följer hans exempel, kan vi sammanlänkas med honom och hjälpa till att skapa känslor av kärlek och samhörighet i alla vår Faders barns hjärtan.
”Vi älskar därför att han först har älskat oss.”26 När vi är fyllda med Frälsarens kärlek kan hans ok verkligen vara milt, och hans börda kan kännas lätt.27 Jag vittnar om detta i Jesu Kristi namn, amen.