Leder inte lydnad till välsignelser?

Madison Neuner

Kyrkans tidskrifter

Herrens välsignelser är inte avsedda för timlig njutning. De är avsedda för andlig tillväxt.

Under en stor del av mitt liv trodde jag att om jag lydde Guds bud så hade jag rätt till alla välsignelser jag bad om. Föreställ er min förvirring när jag, efter att ha försökt leva ett liv i lydnad under mina nästan 30 år, såg missbruk och en cancerdiagnos ödelägga min familj; min far förlora sitt jobb när en pandemi bröt ut; min syster drabbas av en nedbrytande, obotlig sjukdom, och flera andra livsförändrande händelser som jag aldrig hade kunnat drömma om.

Jag ägnade mycket tid åt innerlig bön och försökte komma på varför de här sakerna hände. Jag kände att jag hade förtjänat välsignelser. Varför verkade det som om människor som inte försökte vara lydiga hade fantastiska liv utan de slags prövningar jag hade ställts inför? Från mitt begränsade perspektiv kändes mina omständigheter förvirrande, frustrerande och orättvisa.

Förstå Herrens vägar

Det kan vara svårt att ha ett brett perspektiv mitt i prövningen, men när jag tittar tillbaka kan jag se att Herrens vägar sannerligen inte är våra vägar (se Jesaja 55:8). Som begränsade varelser i den här jordiska sfären tycker en del av oss om att få omedelbar tillfredsställelse, vara obesvärat lyckliga och ständigt bekväma.

Men vår himmelske Fader önskar något bättre för oss. I sin oändliga visdom förstår han vad vart och ett av hans barn behöver för att erhålla evig glädje, bestående lycka och gudomlig tröst.

Därför får vi inte alltid de välsignelser vi ber om eftersom de inte är till evig nytta för oss. Äldste D. Todd Christofferson i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Det finns de som felaktigt tror att Guds löften innebär att lydnad mot honom ger en specifik avkastning enligt en fastställd matris. De tänker kanske: ’Om jag flitigt utför en hel tidsmission kommer Gud att välsigna mig med ett lyckligt äktenskap och barn’ eller ’om jag avstår från skolarbete på sabbaten kommer Gud att välsigna mig med bra betyg’. … Om livet inte blir precis på det sättet eller följer den förväntade tidtabellen kan de känna sig svikna av Gud. Men saker och ting är inte så mekaniska i den gudomliga förvaltningen. Vi bör inte tänka på Guds plan som en kosmisk varuautomat där vi 1) väljer önskad välsignelse, 2) stoppar in den summa av goda gärningar som krävs, och 3) varan genast levereras.”¹

Herren sa att ”i den mån som ni håller mina bud ska ni få framgång i landet” (2 Nephi 4:4). Den slutliga framgång som vår himmelske Fader avser för sina barn är ”odödlighet och evigt liv” (Mose 1:39). Och tack vare sin djupa kärlek till oss uppmanar han oss att använda vår handlingsfrihet till att göra val som leder till den punkten. Men ingenstans i skrifterna står det att han ger oss exakt det vi vill ha. Han vet mycket bättre än vi vad som är bäst för oss. Så vare sig vi får de välsignelser vi hoppas på eller inte, ombes vi att lita på att det är för vårt bästa (se Läran och förbunden 122:7).

Den personliga uppenbarelsen om att tjäna som missionär var ett av de tydligaste bönesvaren jag någonsin fått. Jag var visserligen inte så glad över tanken på att lämna min familj i 18 månader, men jag kunde inte förneka svaret jag fick. Så jag hörsammade lydigt kallelsen.

Delar av min mission var underbara, men jag upplevde också många utmaningar som prövade min tro och fick mig att undra varför jag ens hade känt mig manad att tjäna som missionär! Men när jag ser tillbaka nu kan jag ärligt säga att de svåra upplevelserna på min mission stärkte mig på många sätt, och de förberedde mig för att ta emot välsignelser senare.

Ibland leder vår lydnad oss in i guldsmedens eld (se Malaki 3:2), och det är aldrig en bekväm upplevelse. Men om vi låter den elden förändra oss kommer ny tillväxt och skönhet att uppstå ur askan som bildats (se Jesaja 61:3).

Acceptera Guds vilja

Sann omvändelse till Kristus innebär att vi har fullständig tillit till att både han och vår himmelske Fader vill att vi bara ska ha det som är bäst för oss i den eviga planen. När vi helhjärtat tror på det kan vi uppriktigt avsluta alla våra böner med: ”Ske din vilja, o Herre, och inte vår” (Läran och förbunden 109:44). Med denna beslutsamhet att göra som president Russell M. Nelson undervisade och ”låta Gud råda i våra liv”² förstår vi att vi inte får allt det vi vill ha eller tror att vi förtjänar. Vi är tillfreds och är glada över de välsignelser som har kommit till oss genom lydnad mot Guds bud, utan att jämföra oss med hur vi uppfattar att andra människor lever och hur Gud välsignar dem.

Abraham med natthimlen bakom sig — Abrahams perspektiv gjorde att han kunde ha tro.

Ett vackert exempel på denna sanna omvändelse är profeten Abraham. Herren sa till honom: ”’Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.’ Och han sade till honom: ’Så ska din avkomma bli’” (1 Moseboken 15:5). Så det måste ha varit chockerande för Abraham, som gammal man, att Herren befallde honom att döda Isak, den son Gud hade antytt att han skulle upprätta sitt förbund med (se 1 Moseboken 17:19). Abraham måste ha undrat varför Gud skulle be honom ge upp den son som skulle efterträda honom i förbundslinjen. Men Abraham ifrågasatte aldrig Herren eftersom han insåg att Herren känner änden från begynnelsen, och han litade på att Herrens löfte skulle uppfyllas.

I samma ögonblick som Abraham skulle döda sin son, stoppade en ängel honom och berömde honom för hans villighet att vara lydig (se 1 Moseboken 22:11–12). Ängeln citerade senare Herren med orden: ”Jag [ska] välsigna dig rikligt och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand” (1 Moseboken 22:17). Abraham hade tro på att Herren på något sätt skulle välsigna honom, även om det inte var på det sätt som han ursprungligen hade trott.

En mäktig påminnelse från den här berättelsen är att vi kan välja hur vi uppfattar Herrens gärningar. Vi kan välja att ha tro. Abraham kunde ha betraktat Herrens befallning att döda sin son som djupt orättvis och skoningslös. Men Abraham valde att se det annorlunda – han valde att fokusera på Herrens makt, pålitlighet och godhet.

Ändra perspektiv

Att utveckla ett perspektiv som Abrahams är inte lätt – det kräver tid och övning. Ibland har jag gjort motstånd mot att utveckla den ödmjukhet som krävs för att jag ska överlämna min vilja och lita på Herren. Jag har fått andliga vredesutbrott, upprörd över att jag inte får det jag vill ha, och känt mig bitter över att jag fortsätter att uppleva svårigheter. I de här fallen har jag misslyckats med att se, att ”för att få [oss] att komma från där [vi] är, dit [Herren] vill att [vi] ska komma, krävs en hel del ansträngningar och detta är vanligtvis förenat med obehag och smärta”.³

Det betyder inte att Herren vill att vi ska vara olyckliga – tvärtom. Det är Herrens avsikt att vi ”ska kunna ha glädje” (se 2 Nephi 2:25). Men orden ”ska kunna” antyder att vår glädje beror på vår handlingsfrihet. Om vi vill ha sann, evig glädje väljer vi att se välsignelser i vilken form och tid de än kommer. Vi väljer att förbli lydiga, även när det inte ger omedelbara resultat, eftersom vi älskar och litar på vår himmelske Fader. Och vi arbetar på att förstå att de rikaste välsignelserna ligger i de läxor vi väljer att lära oss av våra prövningar, för det är dessa som för oss närmare Kristus.

Och är inte hela poängen med det här livet att vi ska komma närmare Frälsaren och bli som han?

Jag har ägnat mycket tid åt att fokusera på de negativa aspekterna av prövningar och besvikelsen över att inte få det jag tror att jag vill ha. Jag har fortfarande stunder när jag ifrågasätter varför mitt liv ofta verkar vara svårare än många andras. Och ibland undrar jag varför de önskade välsignelserna, trots min flitiga lydnad, verkar utebli. Men jag lär mig se att Herren ständigt välsignar mig när jag lyder hans bud (se Läran och förbunden 82:10; 130:20–21), även om dessa välsignelser inte alltid kommer enligt den tidsplan eller på det sätt jag hoppas.

Närhelst en välsignelse inte ges på det sätt eller vid den tidpunkt vi förväntar oss, har vi möjlighet att noggrant utvärdera hur vi har sett vår himmelske Fader och vår Frälsare visa sig i våra liv, för det gör de alltid. När vi verkligen förstår den här sanningen får vi perspektivet och modet att ödmjukt förkunna: ”Ske din vilja.”