”Att förstå ’varför?’” Liahona, feb. 2023.
Unga vuxna
Att förstå ”Varför?”
När jag drabbades av en fruktansvärd prövning blev jag arg och ville få veta orsaken.
En del av oss ägnar en stor del av våra liv åt att fråga ”varför?”.
”Varför kom jag hit?”
”Varför har vi så många bud?”
”Varför tillåter Gud att dåliga saker händer?”
På min mission ställde många människor sådana frågor till mig. Och jag hade alltid ett svar åt dem. Jag hade tro på evangeliet och visste att oavsett vad som hände så skulle Gud finnas där för mig.
Eller åtminstone trodde jag att jag gjorde det.
Fjorton månader in på min mission vaknade jag en morgon och något var fel. Jag kände mig väldigt yr och började snubbla över mina ord. Varje dag efter det blev saker och ting allt värre. Livet kändes dimmigt. Jag var helt utmattad. Jag kunde inte föra samtal, läsa skrifterna eller motionera. Att bara hålla sig vaken kändes till och med omöjligt.
Snart satt jag på ett flyg hem tidigare än jag hade planerat. Min mission slutade så tvärt och mina planer för livet gick inte som jag hade förväntat. Plötsligt var det jag som ställde frågan som så många hade ställt till mig på min mission:
Varför lät Gud detta hända mig?
Brist på svar
Jag sökte efter svar. Jag var säker på att jag skulle åka tillbaka till min mission eftersom jag fortfarande hade så mycket kvar att göra och lära mig! Jag hade varit trofast och lydig, så det måste jag ju bli välsignad för, eller hur? Varje dag intalade jag mig att läkarna skulle hitta ett botemedel och att jag skulle åka tillbaka. Jag bad konstant. Men med tiden, utan några svar, tvingades jag acceptera att min mission verkligen var över.
Utan några svar passerade tiden som i en dröm. Inget kändes verkligt. Jag kände mig alltid halvsovande. Mina favorithobbyer var till och med omöjliga för mig. Jag gick vilse andligen och vände mig bort från Gud. I min smärta trodde jag att jag inte kunde återvända till ljuset. Så jag blev bekväm i mörkret.
Men efter månader av mörker skedde ett underverk, och en läkare gav mig diagnosen narkolepsi med kataplexi, vilket är en autoimmun sjukdom som skadar den del av hjärnan som reglerar cykeln för sömn och vakenhet.
Mitt tillstånd kunde inte botas, men vi kunde åtminstone behandla symptomen. Och det här svaret var en stråle av hopp som också inspirerade mig att finna Kristi ljus i mitt liv igen.
Så, ödmjukad bad jag en uppriktig bön och frågade igen:
Varför drabbade detta mig?
Och i mitt förnyade hopp sa Anden till mig att jag redan visste svaret.
Att tillämpa sanningarna på mitt eget liv
Ett av mina favoritskriftställen är Romarbrevet 8:28: ”Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud.” Allt – även utmaningar.
Jag visste att den här sanningen fanns.
Jag hade undervisat om den många gånger på min mission. Men jag hade inte tillämpat den på mitt eget liv. Jag insåg att jag hade byggt upp en ilska mot Gud sedan jag kom hem i förtid från min mission. Jag hade inte funnit den frid som han lovar eftersom jag inte hade låtit honom ge mig de välsignelserna.
Som president Russell M. Nelson har sagt: ”Glädjen vi känner har väldigt lite att göra med våra omständigheter och allt att göra med vårt fokus.”1
Med mitt begränsade perspektiv hade jag varit förbittrad på honom och ville inte vara lycklig förrän mitt liv blev som jag ville. Men min himmelske Fader påminde mig om att min smärta hade ett högre syfte – att göra det möjligt för mig att komma till Kristus, förändras och uppleva glädje. När allt kommer omkring så föll Adam ”för att människorna skulle kunna bli till, och människorna är till för att de ska kunna ha glädje” (2 Nephi 2:25).
Äldste D. Todd Christofferson i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Så, bli i denna luttringens ugn inte arg på Gud, utan kom i stället närmare Gud. Anropa Fadern i Sonens namn. Vandra med dem i Anden, dag för dag. Låt dem undan för undan visa att de är dig trogna. Lär känna dem och dig själv på djupet. Låt Gud råda.”2
Jag förstår nu att vetskapen om att vår himmelske Fader och Jesus Kristus är med oss inte alltid tar bort det här livets styng. Jag kämpar fortfarande med min sjukdom. Men att lita på och älska dem ger alltid mening åt de till synes meningslösa smärtor och ”varför” vi uthärdar. Varje lidande, varje besvikelse, varje smärta kan förvandlas från ett svidande slag till en lärdom som kärleksfullt undervisats av vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus.
När jag fortsätter att söka dem fortsätter de att undervisa mig och ger mig glädje varje dag.
Författaren bor i Washington, USA.