Vad kunde jag göra för att hjälpa mitt barnbarn?

Christy Monson

Jag försökte lita på Guds vilja eftersom Heather tillhörde vår himmelske Fader innan hon tillhörde oss.

Vårt lilla barnbarn (jag kallar henne Heather) var ett glatt, sprudlande barn. Hon hade alltid ett leende på läpparna. Men när hon fyllde tolv förändrades allt det där. Hon fick ångest, kände ibland panik och började skada sig själv. Hon stannade hemma från skolan och gömde sig i sitt rum.

Hennes föräldrar ringde mig och kände sig mycket bekymrade. Jag lyssnade och var medkännande. Men det var inte min uppgift att säga vad de skulle göra. Det ingick i deras roll som föräldrar. Min uppgift som mormor var att lyssna och ge dem förslag medan de funderade på vad de skulle göra.

De såg till att Heather fick medicinsk hjälp och terapi. Under de följande månaderna verkade det gå långsamt framåt. Heathers mamma såg till att hon fick distansundervisning eftersom hon missade så mycket av skolan. Heather fortsatte att stänga in sig på sitt rum och ägna sig åt konst.

Vad kunde jag göra?

Be

Jag knäböjde dagligen i bön för Heather. Alla släktingar bad, men Heather isolerade sig fortfarande. Jag ville att Gud skulle göra så att hon blev samma glada flicka igen.

Jag fortsatte att be och Anden påminde mig om en lärdom från president Gordon B. Hinckley (1910–2008): ”Glöm aldrig att dessa små är Guds söner och döttrar och att ni har ett förmyndarskap för dem, att Gud var förälder innan ni blev föräldrar och att han inte har avsagt sig sin föräldrarättighet eller sitt intresse för sina små.”¹

Lita på Gud

Jag började be om Guds vilja, hans tidsplan och hans vägledning, inte min. Jag behövde respektera att han var Heathers Fader i himlen. Jag försökte lyssna på Anden, inte bara be i panik om att min vilja skulle ske. Jag visste att han skulle ta hand om Heather. Jag läste och läste återigen 3 Nephi 18:20: ”Vad ni än ber Fadern om i mitt namn, som är rätt, med tro på att ni ska få, se, det ska bli er givet.” Min himmelske Fader lovade, så jag bestämde mig för att lita på honom.

Kärlek

Anden påminde mig om att jag var mormodern och jag kunde älska Heather på ett annat sätt än hennes föräldrar. Jag behövde bara visa att jag tyckte om hennes sällskap. Vi sms:ade till varandra. Vi pratade om att vi båda var Guds döttrar, och vi hade samtal om evangeliet. Hon gjorde flera konstverk bara åt mig. Jag kramade henne så ofta jag fick chansen. Vi lagade mat tillsammans, handlade tillsammans och tittade på hennes favoritfilmer tillsammans.

Allteftersom månaderna gick gjorde hon små framsteg. Med hjälp av sin mamma höll hon en lektion i Kom och följ mig under vår familjs videokonferens. Andra gånger delade hon med sig av ett skriftställe. Hon bakade kakor med sin faster och spelade spel med sina kusiner.

Långsamt började Heathers liv förändras. Hon blev vän med en flicka i grannskapet när hon var ute med sin hund. Hennes föräldrar uppmuntrade henne att stanna kvar på Unga kvinnors lektion på söndagen, inte bara vara med på sakramentsmötet. Hon träffade en ny vän på en ungdomsaktivitet. När Heather kände sig starkare bestämde hon sig för att försöka börja i skolan igen. Det går bra för henne i skolan nu och hon tycker om seminariet.

Illustrationer: Carolyn Vibbert

Var tacksam

För varje steg som Heather tog kände jag mig oerhört tacksam. Jag är tacksam för hennes föräldrar, hennes släktingar, de unga kvinnorna och deras ledare och en hängiven seminarielärare. Jag uttrycker min tacksamhet för dessa änglar på jorden i mina dagliga böner.

Heathers liv är inte perfekt, men hon har fått visdom, styrka och mod genom den här prövningen. Hon kan återigen le glatt och sprudlande mot människor omkring sig. Hon håller på att bli en produktiv, lösningsinriktad tonåring. Gud är Heathers himmelske Fader och hjälper henne att bli sitt bästa jag. Hennes jordiska föräldrar är mottagliga för Anden och försöker vägleda henne med hans hjälp. Jag lyssnar fortfarande när de behöver prata, och jag visar alltid kärlek.

Allas liv är olika. Och vår himmelske Fader vet bäst hur han ska välsigna var och en av oss.

Jag är tacksam för att vi har möjlighet att ”ständigt vaka över varandra”.² Svårigheter i familjen är till välsignelse i mitt liv, för genom dem undervisar min himmelske Fader mig. ”Var ödmjuk så ska Herren din Gud leda dig vid handen och besvara dina böner” (Läran och förbunden 112:10).

Han är min himmelske Fader såväl som Heathers.

Författaren bor i Utah, USA.