Paulus metaforer om frälsning i sina forntida sammanhang

Jason R. Combs

Biträdande professor i forntida skrifter vid Brigham Young University

I sitt brev till romarna använde aposteln Paulus begrepp som var bekanta för människorna på hans tid för att hjälpa dem förstå Jesu Kristi frälsningsverk.

Bild

placeholder altText

Paulus skriver ett brev vid ett skrivbord

Hur uttrycker man i ord allt som Jesus Kristus har gjort för oss? För Paulus var svaret att använda begrepp som var välkända på hans tid och kunde liknas vid Jesus Kristus – begrepp som rättfärdiggörelse, nåd och nådastol/försoning.

Även om vart och ett av de här begreppen ibland kan missförstås i vår tid användes de av Paulus i Romarbrevet 3:24–25 som liknelser för att förklara frälsning på ett sätt som Kristi efterföljare på den tiden bättre kunde förstå. Om vi därför vet mer om de här ordens ursprungliga sammanhang kan det hjälpa oss att bättre förstå Paulus lärdomar om vår frälsning i Jesus Kristus.

Rättfärdiggörelse

Ordet rättfärdiggörelse användes i Gamla testamentet för att undervisa Israel om deras relation till Gud.¹ Tanken kommer från ett juridiskt sammanhang. Som exempel befalls Israel i 5 Moseboken 16:18–20 att utse domare till att fatta ”rättvisa” beslut och söka efter ”rättfärdighet” (på hebreiska står det ursprungligen: ”rättvisa rättvisa” – ordet rättvisa upprepas två gånger för betoning). Rätt och rättvisa kommer från samma hebreiska och grekiska rötter som rättfärdiggörelse.

Profeter använde bilden av en domstol, med Gud som domare, för att på ett poetiskt sätt varna Israel och dess närliggande nationer (se Jesaja 3:13–14; 41:1–9, 21–24; Mika 6:1–5). I Jesaja 43:9 kallar Gud nationerna att komma inför honom som om de stod inför rätta: ”[Låt] folken samlas … låt dem föra fram sina vittnen så att de kan få rätt.”² Att rättfärdiggöras (förklaras ha rätt eller benådas) är hoppet hos alla som ställts inför rätta.

Ändå var vissa författare i Gamla testamentet bekymrade över att Guds ”rättvisa” eller hans ”rättfärdighet” (båda översättningar av samma ord på hebreiska och grekiska) skulle fördöma människor. Psalmisten framhåller att ”ingen levande är rättfärdig inför dig” (Psaltaren 143:2). Paulus nämner den här psalmen i Romarbrevet 3:20: ”Ingen människa förklaras rättfärdig inför [Gud] genom laggärningar [i Moselagen].” Paulus presenterar sedan lösningen. Gud, vår store gudomlige Domare, väljer att förkunna att vi har rätt (eller är rättfärdiga) tack vare Kristus: ”[Vi] förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att [vi] är friköpta av Kristus Jesus” (Romarbrevet 3:24).

I dag, när vi hör orden domare, rättvisa eller dom, brukar vi inte tänka på de forntida judiska eller romerska rättssystemen utan på rättssystem i våra egna länder. President Dallin H. Oaks, förste rådgivare i första presidentskapet, har till exempel sagt: ”Under jordelivet är vi underkastade människors lagar och Guds lagar.” Jag har haft den ovanliga erfarenheten att döma allvarliga förbrytelser under båda dessa lagar – tidigare som domare vid Utahs högsta domstol och nu som medlem i första presidentskapet. Kontrasten jag har upplevt mellan människors och Guds lagar har gjort att jag så mycket mer har uppskattat att Jesu Kristi försoning är verklig och mäktig. Under människors lagar kan en person som är skyldig till de allvarligaste av brott dömas till livstids fängelse utan möjlighet till villkorlig frigivning. Men det är annorlunda under vår kärleksfulle himmelske Faders barmhärtiga plan. Jag har sett att samma allvarliga synder kan bli förlåtna under jordelivet tack vare vår Frälsares försoningsoffer för ’alla dem som har ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande’ (2 Nephi 2:7). Kristus återlöser, och hans försoning är verklig.”³

Nåd

Nåden är en annan term som Paulus använder för att förklara Jesu Kristi frälsande verk. Ordet nåd var inte en religiös term från början. På Paulus tid användes nåden (på grekiska charis) vanligen för att beskriva förhållandet mellan en beskyddare och en skyddsling. En beskyddare hade makten, myndigheten eller de ekonomiska medlen för att ge en gåva till skyddslingar som de inte kunde tjäna själva eller betala tillbaka. Skyddslingarna kände sig tvungna att hedra sin beskyddare genom att offentligt visa sin tacksamhet och trohet.

År 90 e.Kr. skickade till exempel staden Afrodisias en delegation till Efesus där de skulle resa en staty för att hedra de romerska kejsarna. På inskriptionen på statyn står det: ”Folket i Afrodisias, som är lojala mot kejsaren och som varit fria och självstyrande från begynnelsen genom Augustus nåd, uppreste [denna staty] genom en privat nådegärning.”⁴ Inskriptionen använder nåd på två sätt: för det första för att beskriva Augustus gåva – att staden Afrodisias skulle vara fri och självstyrande – och för det andra för att beskriva den mindre gåvan – en staty som bekänner folkets lojalitet och visar deras tacksamhet.

I Romarbrevet förtydligar Paulus vilken av de här två typerna av nåd han beskriver: ”Förklaras rättfärdiga som en fri gåva, av hans nåd” (se Romarbrevet 3:24, betoning tillagd). Paulus betonade att detta är en gåva från Gud som är vår beskyddare, som vi inte kan betala tillbaka, och som vi bör ta emot med offentliga uttryck för vår tacksamhet och trohet.

Tack vare Paulus och andra forntida och nutida profeters och författares skrivelser förstår vi i dag ”nåden” i Jesu frälsande verk mer djupgående.

I sin inspirerade översättning av Romarbrevet 3:24 betonade Joseph Smith att vi är helt beroende av Frälsaren: ”Rättfärdigas endast genom hans nåd” (se Romans 3:24 fotnot a i kyrkans engelska utgåva av skrifterna; betoning tillagd).

Äldste Dieter F. Uchtdorf i de tolv apostlarnas kvorum har sagt:

”Frälsarens offer öppnade frälsningens dörr så att alla kan återvända till Gud … Hans nåd är den möjliggörande kraft som låter oss inträda i Guds frälsningsriken …

Men Frälsarens nåd kan göra så mycket mer för oss. Som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga strävar vi mot någonting ofattbart mycket större. Mot upphöjelse i det celestiala riket …

Jag ber att vi ska … låta hans nåd lyfta och bära oss under vår resa från där vi är nu till vår härliga framtid i vår Faders närhet.”⁵

Nådastol/försoning

Paulus fortsätter att förklara Kristi frälsande verk med en sista metafor:

”[Jesus Kristus] har Gud ställt fram som en nådastol genom tron på hans blod” (Romarbrevet 3:25).

Ordet som översatts till ”nådastol” kan också översättas till ”försoning”. På Paulus tid, när de flesta judar hörde ordet försoning, tänkte de först på prästernas arbete i templet.

Till exempel beskriver 3 Moseboken 16 hur högprästen på försoningsdagen ska stänka blodet från djuroffret ”på nådastolen” för att ”bringa försoning” (3 Moseboken 16:15–16). Paulus använder ordet nådastol för att jämföra Jesu Kristi frälsande verk med något som hans läsare var bekanta med: prästernas arbete i templet med att ta bort folkets synder och förlika dem med Gud. Paulus förtydligar dock att det inte är djurens blod som frälser utan snarare ”en nådastol genom tron på [Kristi] blod” (Romarbrevet 3:25).

I två korta verser (Romarbrevet 3:24–25) ber Paulus att vi föreställer oss 1) att Gud rättfärdigar oss i en domstol på grund av vår återlösning i Jesus Kristus, 2) att Gud blir vår beskyddare tack vare sin nådegåva, för vilken vi bör lyda honom och offentligt tacka honom, och 3) att Gud agerar som präst och gör oss heliga genom vår tro på Kristi försonande blod.

När de tillämpas på våra liv och vår tillbedjan som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga i dag kan var och en av de här symbolerna hjälpa oss se kraften i vår Frälsares försoningsoffer och den kärlek som han och vår himmelske Fader har visat oss genom att ge oss en sådan förunderlig gåva.