Prästadömet och Frälsarens försonings kraft

Dale G. Renlund

i de tolv apostlarnas kvorum

För att vår himmelske Faders syften ska uppnås behöver Kristi försonings kraft göras tillgänglig för Guds barn. Prästadömet levererar de här möjligheterna.

Tänk er tillsammans med mig en raket som flyttas till en startramp så att den kan göras redo att avfyras. Se nu tändningen framför er. Bränslet omvandlas genom kontrollerad förbränning till het gas som sprutas ut och ger tillräcklig drivkraft för att skicka ut raketen i rymden. Tänk er slutligen en nyttolast som sitter i noskonen längst fram på raketen. Lasten uppnår sitt fulla värde först när den kommer till den plats där den behöver vara och fungerar som den ska. Man behöver inte vara raketforskare för att förstå att en dyrbar satellit för global kommunikation inte är särskilt mycket värd om den ligger i en lagerbyggnad. Raketens uppdrag är helt enkelt att leverera nyttolasten.

I kväll vill jag likna prästadömet som vi bär vid en raket och möjligheten att gagnas av Frälsarens försonings kraft vid nyttolasten som raketen levererar.

Tack vare sitt försoningsoffer har Jesus Kristus makt och myndighet att återlösa hela mänskligheten. För att göra sin försonings kraft tillgänglig har han delegerat en del av sin makt och myndighet till människor på jorden. Den här delegerade makten och myndigheten kallas prästadömet. Den låter prästadömsbärare bistå vår himmelske Fader och Jesus Kristus i deras verk: att åstadkomma odödlighet och evigt liv för Guds barn. Den gör det eftersom den ger hans barn möjligheten att ta emot välsignelserna av Frälsarens försonings kraft.

Jesu Kristi försonings kraft är nödvändig eftersom ingen av oss kan återvända till vårt himmelska hem utan hjälp. I dödligheten begår vi oundvikligen misstag och överträder Guds lagar. Vi blir befläckade av synd och kan inte återvända för att leva i Guds närhet. Vi behöver Frälsarens försonings kraft för att kunna förlikas med vår himmelske Fader. Jesus Kristus bröt den fysiska dödens band och möjliggjorde uppståndelse för alla. Han erbjuder förlåtelse för synder på villkor att vi lyder hans evangeliums lagar och förrättningar. Genom honom erbjuds vi upphöjelse. Möjligheten att gagnas av Frälsarens försonings kraft är skapelsens viktigaste nyttolast.

För att vår himmelske Faders syften ska uppnås behöver Kristi försonings kraft göras tillgänglig för Guds barn.¹ Prästadömet levererar de här möjligheterna. Det är raketen. Prästadömet är oumbärligt eftersom nödvändiga förrättningar och förbund på jorden ges enbart genom dess myndighet. Om prästadömet inte lyckas leverera möjligheten att gagnas av Frälsarens försoningskraft, vad skulle då dess syfte vara? Skulle det vara bara en komplex, uppseendeväckande fyrverkeripjäs? Gud vill att prästadömet används till mycket mer än en lektion på söndagen eller som en möjlighet att utföra tjänande. Han vill att det ska leverera lasten.

Små defekter i raketen kan orsaka att uppdraget misslyckas. Sköra packningar och materialtrötthet kan orsaka att raketen inte fungerar. För att säkra prästadömet från liknelsens sköra packningar och materialtrötthet skyddar Gud både dess förlänande och användning.² Prästadömets förlänande skyddas av prästadömets nycklar, som är den presiderande rättigheten som givits människan.³ Prästadömets användning skyddas också av prästadömets nycklar, men också genom förbund som prästadömsbäraren ingår. Prästadömets användning styrs följaktligen av både prästadömets nycklar och förbund. En mans prästadömsuppdrag är personligt och existerar inte oberoende av honom,⁴ prästadömet är inte en formlös källa av autonom makt.

Både aronska och melkisedekska prästadömet tas emot genom förbund.⁵ Gud bestämmer villkoren och människan godtar dem. Generellt sett sluter prästadömsbärare förbund att hjälpa Gud i hans verk. I början av den här tidsutdelningen förklarade Jesus Kristus att prästadömets förbund ”är stadfäst på er för er skull, och inte bara för er skull utan för hela världens skull … eftersom de inte kommer till mig”.⁶

Det lär oss att prästadömets syfte är att inbjuda andra att komma till Kristus genom att hjälpa dem ta emot det återställda evangeliet. Vi har prästadömet så att vi kan hjälpa vår himmelske Faders barn befrias från syndens börda och bli som han. Det är genom prästadömet som gudaktighetens kraft gör sig gällande i deras liv som ingår och håller evangeliets förbund och tar emot de tillhörande förrättningarna.⁷ Det är på det här sättet som var och en av oss kommer till Kristus, renas och förlikas med Gud. Kristi försonings kraft görs tillgänglig genom prästadömet, som levererar nyttolasten.

Förbund med Gud är allvarliga och högtidliga. En man bör bereda sig för, lära sig om och ingå sådana förbund i avsikt att hedra dem. Ett förbund blir ett löfte med hela jaget som pant. För att omformulera den engelske pjäsförfattaren Robert Bolts ord ingår en man ett förbund endast när han vill förbinda sig på ett alldeles exceptionellt sätt till ett löfte. Han sammanbinder sanningen i löftet med sin egen dygd. När en man ingår ett förbund håller han sig själv, som vatten, i sina kupade händer. Och om han öppnar fingrarna kan han inte hoppas på att finna sig själv igen. En förbundsbrytare har inte längre något jag att förpliktiga eller någon garanti att erbjuda.⁸

En bärare av aronska prästadömet ingår förbund att undvika ondska, hjälpa andra att förlikas med Gud och förbereda sig för att ta emot melkisedekska prästadömet.⁹ De här heliga ansvaren fullgörs när man undervisar, döper, stärker kyrkans medlemmar och inbjuder andra att ta emot evangeliet. Det här är ”raket”-funktioner. I gengäld lovar Gud honom hopp, förlåtelse, änglars betjäning och nycklarna till evangeliet om omvändelse och om dop.¹⁰

En som bär melkisedekska prästadömet ingår förbund att fullgöra de ansvar som hör till aronska prästadömet och att förhärliga sin kallelse i melkisedekska prästadömet.¹¹ Han gör det genom att hålla de bud som hör samman med förbundet. De här buden innefattar att ”noga [ge] akt på det eviga livets ord” genom att leva efter ”varje ord som utgår från Guds mun”¹², vittna om Jesus Kristus och hans verk i de sista dagarna¹³, inte berömma sig av sig själv¹⁴ och att bli Frälsarens vän och lita på honom som man litar på en vän.¹⁵

I gengäld lovar Gud att en bärare av melkisedekska prästadömet ska få nycklarna till att förstå Guds hemligheter. Han blir fullkomlig så att han kan stå i Guds närvaro. Han kan fullgöra sin roll i frälsningsarbetet. Jesus Kristus förbereder vägen för prästadömsbäraren och är med honom. Den Helige Anden är i prästadömsbärarens hjärta och änglar upprätthåller honom. Hans kropp stärks och förnyas. Han blir arvinge till Abrahams välsignelser och, tillsammans med sin hustru, medarvinge med Jesus Kristus till vår himmelske Faders rike.¹⁶ Det här är ”dyrbara och mycket stora löften”.¹⁷ Större löften går inte att föreställa sig.

Gud bekräftar sitt förbundslöfte med en ed för varje man som tar emot melkisedekska prästadömet.¹⁸ Den här eden gäller endast melkisedekska prästadömet¹⁹, och det är Gud som svär eden, inte prästadömsbäraren.²⁰ Eftersom den här unika situationen involverar Guds gudomliga makt och myndighet använder han en ed med det mest kraftfulla språk han kan använda för att försäkra oss om att hans löften är bindande och oåterkalleliga.

Svåra följder blir resultatet av att bryta prästadömsförbund och vända sig helt och hållet ifrån dem.²¹ Att vara lättvindig eller apatisk i ett prästadömskall är som att orsaka materialtrötthet i en raketkomponent. Det sätter prästadömsförbundet i fara eftersom det kan leda till att uppdraget misslyckas. Olydnad mot Guds bud bryter förbundet. För en som ständigt bryter förbundet utan att omvända sig dras de utlovade välsignelserna tillbaka.

Jag började förstå relationen mellan ”prästadöms”-raketen och nyttolasten, ”möjligheten att gagnas av Frälsarens försonings kraft”, för flera år sedan. Under en helg hade jag två uppdrag. Det ena var att bilda den första staven i ett land, och det andra var att intervjua en ung man och, om allt var som det skulle, återge hans prästadöme och tempelvälsignelser. Den här 30-årige mannen hade blivit medlem i kyrkan i sina sena tonår. Han utförde en hedervärd mission. Men när han kom hem igen gick han vilse och förlorade sitt medlemskap i kyrkan. Efter några år ”kom han till besinning”²², och med hjälp av kärleksfulla prästadömsledare och vänliga medlemmar omvände han sig och återinträdde i kyrkan genom dop.

Han ansökte senare om att få sitt prästadöme och sina tempelvälsignelser återgivna. Vi hade bestämt tid klockan 10:00 på lördagen i möteshuset. När jag kom dit för tidigare intervjuer var han redan där. Han var så angelägen om att åter få bära prästadömet att han helt enkelt inte kunde vänta.

Under vårt samtal visade jag honom brevet där det stod att president Thomas S. Monson personligen hade granskat hans ansökan och godkänt intervjun. Den här annars så stoiske unge mannen grät. Jag sa då till honom att datumet för vår intervju inte skulle ha någon officiell mening i hans liv. Han såg förvirrad ut. Jag informerade honom om att när jag hade återgivit hans välsignelser skulle hans matrikelkort enbart visa datum för hans ursprungliga dop, konfirmation, ordination till prästadömet och begåvning. Han blev rörd igen.

Jag bad honom läsa ur Läran och förbunden:

”Se, den som har omvänt sig från sina synder, han är förlåten och jag, Herren, kommer inte längre ihåg dem.

Härigenom kan ni veta om en människa omvänder sig från sina synder: Se, hon bekänner dem och överger dem.”²³

Tårar fyllde hans ögon en tredje gång. Sedan lade jag mina händer på hans huvud och i Jesu Kristi namn och med melkisedekska prästadömets myndighet och kyrkans presidents godkännande återgav jag hans prästadöme och tempelvälsignelser.

Glädjen som kom över oss var djup. Han visste att han återigen hade myndighet att bära och utöva Guds prästadöme. Han visste att hans tempelvälsignelser återigen var helt verksamma. Han gick med spänstiga steg och hade ett strålande ljus omkring sig. Jag var så stolt över honom och jag kände hur stolt vår himmelske Fader var över honom också.

Sedan organiserades staven. Mötena var välbesökta av entusiastiska, trofasta heliga och ett underbart stavspresidentskap inröstades. Men för mig överskuggades det historiska tillfället då den här första staven i ett land organiserades av den glädje jag kände när jag återgav den här unge mannens välsignelser.

Jag har börjat inse att syftet med att organisera en stav, eller att använda Guds prästadöme på något sätt, är att bistå vår himmelske Fader och Jesus Kristus i deras verk – att ge vart och ett av Guds barn möjlighet till återlösning och upphöjelse. Liksom raketen vars syfte är att leverera nyttolasten, levererar prästadömet Jesu Kristi evangelium och gör det möjligt för alla att sluta förbund och ta emot de tillhörande förrättningarna. ”Kristi försonande blod”²⁴ kan därmed tillämpas i våra liv när vi upplever den Helige Andens helgande inflytande och tar emot de välsignelser Gud utlovar.

Jag uppmanar er att, förutom att lyda evangeliets lagar och förrättningar, också ingå och hålla prästadömets förbund. Ta emot Guds ed och hans löfte. Förhärliga era prästadömsansvar för att hjälpa vår himmelske Fader och Jesus Kristus. Använd prästadömet till att leverera möjligheten för någon annan att gagnas av Frälsarens försonings kraft! När ni gör det kommer stora välsignelser till er och er familj. Jag vittnar om att Återlösaren lever och leder det här verket, i Jesu Kristi namn, amen.