Tänd ert ljus

Sharon Eubank

första rådgivare i Hjälpföreningens generalpresidentskap

Profeterna kallar på oss, mina systrar. Kan ni vara rättfärdiga? Kan ni tydligt uttrycka er tro? Kan ni tända ert ljus?

Ni kanske inte vet om det här, men president Monson och jag är tvillingar. Samma dag som jag föddes i norra Kalifornien, blev den 36-årige Thomas Monson inröstad som den nyaste aposteln. Jag älskar min speciella och personliga koppling till Guds profet, president Monson.

Profeterna talar om kvinnor.¹ Ni kommer att få höra några av deras ord på det här mötet. För min text går jag tillbaka nästan 40 år till en anmärkningsvärd profetia som skrevs ner av president Spencer W. Kimball. I september 1979 var det bara andra gången som kvinnorna i den globala kyrkan hade ett eget allmänt möte. President Kimball hade förberett sitt tal, men när dagen för konferensen kom låg han på sjukhus. Så i stället bad han sin hustru, Camilla Eyring Kimball, att läsa hans ord å hans vägnar.²

Syster Kimball läste profetens ord, vilka betonade sista dagars heliga kvinnors inflytande på världens goda kvinnor före Frälsarens andra ankomst. Mot slutet gavs ett fascinerande uppdrag till kyrkans kvinnor som vi har talat om sedan dess.

Låt mig citera några av president Kimballs ord:

”Får jag till slut, kära systrar, föreslå er något som inte sagts tidigare eller åtminstone inte på det här sättet. En stor del av den kraftiga tillväxt som ska äga rum i kyrkan i de sista dagarna beror på att många av de goda kvinnorna i världen … kommer att dras till kyrkan i stora skaror. Detta kommer att ske i den mån kvinnorna i kyrkan återspeglar rättfärdighet och vältalighet i sina liv, i den mån kvinnorna i kyrkan betraktas som distinkta och annorlunda – i positiv bemärkelse – jämfört med kvinnorna i världen.

Bland världens sanna hjältinnor som kommer att sälla sig till kyrkan finns kvinnor som är mer angelägna om att vara rättfärdiga än att vara själviska. Dessa äkta hjältinnor besitter sann ödmjukhet, som värderar integritet högre än att synas …

Det är kvinnors föredöme i kyrkan som kommer att bli en betydande kraft både när det gäller den kvantitativa och den andliga tillväxten i kyrkan i den sista tiden.”³

Vilket profetiskt uttalande! Så, för att sammanfatta:

Det är kvinnors goda relationer som sätter igång en stor del av den främsta tillväxten i kyrkan i framtiden.
De vänskapsband som Hjälpföreningskvinnor, Unga kvinnor och Primärs flickor knyter med uppriktiga, trofasta, gudfruktiga kvinnor och flickor av andra trosuppfattningar kommer att vara en betydande kraft i hur kyrkan växer i de sista dagarna.
President Kimball kallade de här kvinnorna av annan bakgrund för ”hjältinnor” som bryr sig mer om att vara rättfärdiga än själviska, som visar oss att integritet är mer värt än att synas.

Jag har träffat så många av de här goda kvinnorna när jag arbetar runt omkring i världen. Deras vänskap är värdefull för mig. Ni har dem också bland era vänner och grannar. De kanske eller kanske inte är medlemmar i kyrkan just nu, men vi förenas i en vänskap som är väldigt viktig. Nå, hur gör vi vår del? Vad bör vi göra? President Kimball nämner fem saker:

Den första saken är att vara rättfärdig. Att vara rättfärdig betyder inte att man är fullkomlig eller aldrig gör några misstag. Det betyder att man utvecklar en inre relation med Gud, omvänder sig från sina synder och misstag och villigt hjälper andra.

Kvinnor som har omvänt sig förändrar historiens lopp. Jag har en väninna som var med om en bilolycka när hon var ung och som blev beroende av smärtstillande medicin. Senare skildes hennes föräldrar. Hon blev gravid efter en kortvarig relation, och hennes missbruk fortsatte. Men en kväll såg hon på kaoset och röran i sitt liv och tänkte: ”Nu räcker det.” Och hon ropade till Frälsaren Jesus Kristus och bad att han skulle hjälpa henne. Hon sa att hon förstått att Jesus Kristus är starkare än till och med hennes hemska situation och att hon borde lita till hans styrka när hon gick vägen mot omvändelse.

Genom att komma tillbaka till Herren och hans vägar ändrade hon sin historias lopp, sin lille pojkes historia och sin nya mans. Hon är rättfärdig, och hon har ett stort hjärta för andra som har gjort misstag och som vill förändras. Precis som vi alla är hon inte fullkomlig, men hon vet hur man omvänder sig och fortsätter att försöka.

Den andra saken är att vara tydlig. Att vara tydlig betyder att man klart kan uttrycka hur man känner för något och varför. Tidigare i år kom det en inlägg på min Facebook-sida som talade nedsättande om kristendomen. Jag läste det och blev lite besvärad, men struntade i det. Men en bekant som inte tillhör vår tro, svarade med en egen kommentar. Hon skrev: ”Det [här] är helt tvärtemot vad Jesus stod för – han var … radikal [för] sin tid eftersom han … jämställde världen. … Han [pratade med] prostituerade, [åt] med skatteindrivaren …, blev … vän med maktlösa kvinnor och barn … [och] gav oss berättelsen om den barmhärtige samariten. … Följaktligen borde … sanna kristna sträva efter att bli de MEST kärleksfulla människorna i världen.” När jag läste det tänkte jag för mig själv: ”Varför skrev inte jag det?”

Vi behöver alla bli bättre på att tydligt uttrycka anledningarna till vår tro. Hur känner ni för Jesus Kristus? Varför fortsätter ni att gå i kyrkan? Varför tror ni på att Mormons bok är helig skrift? Var får ni er frid ifrån? Varför spelar det någon roll att profeten har något att säga år 2017? Hur vet ni att han är en riktig profet? Använd er röst och styrka för att tydligt uttrycka vad ni känner och vet – på sociala medier, i stillsamma samtal med era vänner, i pratstunder med era barnbarn. Berätta för dem varför ni tror, hur det känns, om ni någonsin tvivlat, hur ni tog er igenom det och vad Jesus Kristus betyder för er. Som aposteln Petrus sa: ”Var inte rädda … Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger.”⁴

Den tredje saken är att vara annorlunda. Låt mig få berätta om något som hände i juli i år på stranden Panama City Beach i Florida.⁵ Sent på eftermiddagen såg Roberta Ursrey sina två unga söner ropa på hjälp när de befann sig omkring 90 meter ut i havet. De hade fångats av en stark ström och drogs ut till havs. Ett par i närheten försökte rädda pojkarna men fångades också av strömmen. Flera personer i familjen Ursrey hoppade i för att rädda de kämpande simmarna, och snart hade nio personer fångats av tidvattenströmmen.

Där fanns inga rep. Där fanns ingen livräddare. Polisen hade skickat efter en räddningsbåt, men människorna i havet hade kämpat i 20 minuter. De var utmattade och började glida ner under ytan. Bland åskådarna på stranden fanns Jessica Mae Simmons. Hon och hennes make fick idén att bilda en mänsklig kedja. De ropade till människor på stranden att hjälpa till, och dussintals människor krokade arm och gick ut i havet. Jessica berättade för tidningen: ”Att se människor av olika ras och kön rycka in för att hjälpa fullkomliga främlingar [var] helt fantastiskt att se!”⁶ En 80 man lång kedja sträckte sig ut mot simmarna. Titta på den här bilden av det ofattbara ögonblicket.

Alla på stranden kunde bara komma på traditionella lösningar och var som förlamade. Men ett par kom blixtsnabbt på en annan lösning. Innovation och skapande är andliga gåvor. När vi håller våra förbund skiljer det oss från andra i vår kultur och vårt samhälle, men det ger oss tillgång till inspiration så att vi kan komma på andra lösningar, andra angreppssätt, annan tillämpning. Vi passar inte alltid in i världen, men att vi är annorlunda i positiv bemärkelse kan bli en livlina för andra som har det svårt.

Den fjärde saken är att vara distinkt. Distinkt betyder att vara tydligt urskiljbar. Låt mig gå tillbaka till berättelsen om Jessica Mae Simmons på stranden. När den mänskliga kedjan väl sträckte sig ut mot simmarna, visste hon att hon kunde hjälpa. Jessica Mae sa: ”Jag kan hålla andan … och ta mig runt en olympisk bassäng med lätthet! [Jag visste hur man tar sig ur en tidvattenström.] Jag visste att jag kunde ta [simmarna] till den mänskliga kedjan.”⁷ Hon och hennes man tog varsin surfbräda och simmade längs kedjan tills de nådde simmarna och bogserade dem en i taget tillbaka till kedjan, som skickade dem vidare till säkerheten på stranden. Jessica hade en distinkt färdighet: Hon visste hur man simmar mot en tidvattenström.

Det återställda evangeliet är tydligt urskiljbart. Men vi måste vara distinkta i hur vi följer det. Liksom Jessica behöver vi träna på att leva efter evangeliet före nödsituationen så att vi orädda kan vara starka nog att hjälpa till när andra sveps iväg av strömmen.

Och slutligen, den femte saken är att göra punkt ett till fyra ovan på ett glatt sätt. Att vara glad betyder inte att man klistrar på ett konstlat leende vad som än händer. Men det betyder att man lyder Guds lagar och bygger upp och lyfter andra.⁸ När vi bygger upp, när vi lyfter andras bördor, välsignar det oss på sätt som våra prövningar inte kan ta ifrån oss. Jag har ett citat av president Hinckley på ett ställe där jag ser det varje dag. Han sa: ”Man kan inte bygga något … på pessimism eller cynism. Har du en optimistisk syn och arbetar med tro, så händer saker och ting.⁹

Som ett exempel på denna glada, optimistiska anda känner jag en 13-årig flicka som heter Elsa vars familj ska flytta till Baton Rouge i Louisiana, 300 mil bort från hennes vänner. Det är inte lätt när man är 13 år, att flytta till en ny plats. Elsa var förståeligt nog orolig för flytten, så hennes pappa gav henne en välsignelse. Precis när hon fick välsignelsen fick hennes mamma ett sms. De unga kvinnorna som bodde i Louisiana hade skickat en bild med texten ”Snälla flytta till vår församling!”¹⁰

De här unga kvinnorna var optimistiska om att de skulle tycka om Elsa, utan att ens ha träffat henne. Deras entusiasm gjorde Elsa optimistisk inför flytten och besvarade hennes bön rörande om allt skulle bli bra.

Det finns en energi som kommer av glädje och optimism, som inte bara välsignar oss utan som bygger upp alla omkring oss. Varje liten sak ni gör för att tända verklig glädje inom andra visar att ni redan bär den fackla som president Kimball tände.

Jag var 15 år när president Kimballs tal gavs. Vi som är över 40 har burit president Kimballs uppdrag sedan dess. Nu ser jag ut över 8-åringarna, 15-åringarna, 20-åringarna och 35-åringarna och jag lämnar över facklan till er. Ni är kyrkans framtida ledare och det är upp till er att föra det här ljuset framåt och uppfylla den här profetian. Vi som är äldre än 40 krokar arm med er och känner er styrka och energi. Vi behöver er.

Lyssna på det här skriftstället som står i Läran och förbunden 49:26–28. Det kanske skrevs under andra omständigheter, men i kväll hoppas jag att ni genom den Helige Anden tar det som en personlig kallelse till detta heliga arbete.

”Se, jag säger er: Gå ut som jag har befallt er. Omvänd er från alla era synder. Be och ni skall få, bulta och det skall öppnas för er.

Se, jag skall gå framför er och vara er eftertrupp. Och jag skall vara mitt ibland er och ni skall inte komma på skam.

Se, jag är Jesus Kristus och jag kommer snart.”¹¹

Jag vädjar till er var och en att se till att ni kan känna den generösa kärlek Gud har för er. Ni kan inte sätta er själva utom räckhåll för den kärleken. När ni känner hans kärlek, när ni älskar honom, kommer ni att omvända er och hålla hans bud. När vi håller hans bud kan han använda oss i sitt verk. Hans verk och hans härlighet är upphöjelse och evigt liv för män och kvinnor.

Profeterna kallar på oss, mina systrar. Kan ni vara rättfärdiga? Kan ni tydligt uttrycka er tro? Kan ni tåla att vara distinkta och annorlunda? Kan er glädje, trots era prövningar, dra till sig andra som är goda och ädla och som behöver er vänskap? Kan ni tända ert ljus? Jag vittnar om att Herren Jesus Kristus ska gå framför oss och vara mitt ibland oss.

Jag avslutar med orden från vår älskade profet, Thomas S. Monson: ”Mina kära systrar! Detta är er dag, detta är er tid.”¹² I Jesu Kristi namn, amen.