Omvändelse är alltid något positivt

Stephen W. Owen

Unga mäns generalpresident

Så fort vi sätter vår fot på omvändelsens väg inbjuder vi Frälsarens återlösande kraft till vårt liv.

För ett antal år sedan var president Gordon B. Hinckley med på en college-fotbollsmatch. Han var där för att tillkännage att stadion skulle namnges efter lagets älskade tränare sedan många år, som skulle gå i pension. Laget var ytterst angeläget om att vinna matchen för att hedra sin tränare. President Hinckley ombads besöka omklädningsrummet och säga några uppmuntrande ord. Inspirerade av hans ord gick laget ut den dagen, vann matchen och avslutade säsongen med rekord i vunna matcher.

I dag vill jag tala till dem som kanske är rädda att de inte vinner i livet. Sanningen är förstås att vi ”alla har syndat och saknar härligheten från Gud”.¹ Det kan förekomma förlustfria säsonger i idrott, men det finns inga i livet. Men jag vittnar om att Frälsaren Jesus Kristus åstadkom ett fullkomligt försoningsoffer och gav oss omvändelsens gåva – vår väg tillbaka till ett fullkomligt klart hopp och ett segerrikt liv.

Omvändelse ger glädje

Alltför ofta tänker vi på omvändelse som något eländigt och deprimerande. Men Guds plan är en plan för lycka, inte elände! Omvändelse är upplyftande och förädlande. Det är synd som leder till bedrövelse.² Omvändelsen är vår flyktväg! Som äldste D. Todd Christofferson förklarade: ”Utan omvändelse sker inga verkliga framsteg eller förbättringar i livet. … Endast genom omvändelse får vi tillgång till Jesu Kristi försonings nåd och frälsning. Omvändelse … leder till frihet, självförtroende och frid.”³ Mitt budskap till alla – speciellt till ungdomarna – är att omvändelse är alltid något positivt.

När vi talar om omvändelse talar vi inte bara om ansträngningar till självförbättring. Sann omvändelse är mer än så – den är inspirerad av tro på Herren Jesus Kristus och hans makt att förlåta våra synder. Som äldste Dale G. Renlund har sagt: ”Utan Återlösaren blir omvändelsen bara en jobbig förändring av vårt beteende.”⁴ Vi kan försöka ändra vårt beteende på egen hand, men bara Frälsaren kan tvätta bort våra fläckar och lyfta våra bördor, göra oss redo att följa omvändelsens väg med självtillit och styrka. Glädjen i omvändelse är mer än glädjen i att leva ett hyggligt liv. Det är glädjen i förlåtelse, att bli renad och att närma sig Gud. Har man en gång upplevt den glädjen duger inget mindre.

Sann omvändelse inspirerar oss till att göra lydnad till ett fast beslut – ett förbund som börjar med dopet och förnyas varje vecka med Herrens nattvard, sakramentet. Där tar vi emot löftet att vi ”alltid kan ha hans Ande hos [oss]”,⁵ med all den glädje och frid som åtföljer hans ständiga sällskap. Det är frukten av omvändelse och det som gör omvändelsen glädjefylld!

Omvändelse kräver uthållighet

Jag älskar liknelsen om den återfunne sonen.⁶ Det är något gripande med den vändpunkt då den förlorade sonen kom ”till besinning”. När han satt i svinstian och gärna skulle ha ätit sig mätt på de fröskidor som svinen åt, insåg han till slut att han inte bara hade slösat bort arvet från sin far, utan även sitt eget liv. Med förtröstan på att hans far skulle ta tillbaka honom – om inte som en son, så kanske åtminstone som tjänare – beslutade han att lägga sitt upproriska förflutna bakom sig och bege sig hem.

Jag har ofta undrat över sonens långa vandring hem. Fanns det stunder när han tvekade och undrade: ”Hur kommer jag att tas emot av min far?” Kanske tog han några steg tillbaka mot svinen. Tänk hur annorlunda historien hade varit om han hade gett upp. Men tron fick honom att fortsätta, och tron fick hans far att vaka och vänta tålmodigt tills slutligen:

”Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom.

Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son.

Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! …

Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.”

Omvändelse gäller alla

Bröder och systrar, vi är alla förlorade. Vi har alla kommit ”till besinning” – oftast mer än en gång – och väljer vägen som leder tillbaka hem. Det är ett dagligt val vi gör hela livet.

Vi förknippar ofta omvändelse med svåra synder som kräver ”en mäktig förändring”.⁷ Men omvändelse gäller alla – de som kommit ”in på förbjudna stigar och [gått] förlorade”⁸ såväl som för dem som har ”kommit in på den trånga och smala stigen” och behöver ”sträva framåt”.⁹ Omvändelse både för oss till den rätta vägen och håller oss kvar på den rätta vägen. Den gäller dem som just börjar tro, dem som trott hela tiden och dem som måste börja om att tro. Som äldste David A. Bednar sa: ”De flesta av oss förstår att försoningen är avsedd för syndare. Men jag är inte så säker på att vi vet och förstår att försoningen också är avsedd för heliga – för goda män och kvinnor som är lydiga och värdiga och … som strävar efter att bli bättre.”¹⁰

Jag besökte nyligen en missionärsskola när en grupp nya missionärer anlände. Jag blev djupt rörd när jag iakttog dem och såg ljuset i deras ögon. De verkade så glada och entusiastiska. Då slog en tanke mig: ”De har upplevt tro till omvändelse. Det är därför de är fyllda av glädje och hopp.”

Jag tror inte att det innebär att alla hade gjort allvarliga överträdelser tidigare, men jag tror de visste hur man omvänder sig. De hade lärt sig att omvändelse är något positivt, och de var redo och ivriga att sprida det här glada budskapet till världen.

Det är det som sker när vi känner omvändelsens glädje. Tänk på Enos. Han hade sitt eget ”komma till besinnings”-ögonblick och efter att hans ”skuld var utplånad” vändes hans hjärta genast till andras välfärd. Enos ägnade resten av sitt liv åt att inbjuda alla till omvändelse och ”[fröjdade sig] mer däri än i det som hör världen till”.¹¹ Omvändelse gör detta: Den vänder våra hjärtan till våra medmänniskor, för vi vet att glädjen vi känner är till för alla.

Omvändelse är en livslång strävan

Jag har en vän som växte upp i en mindre aktiv sista dagars helig familj. Som ung vuxen kom han också ”till besinning” och bestämde sig för att förbereda sig för en mission.

Han blev en utmärkt missionär. Sista dagen innan han återvände hem intervjuade missionspresidenten honom och bad honom bära sitt vittnesbörd. Han gjorde så och efter en tårfylld omfamning sa presidenten: ”Äldste, du skulle kunna glömma eller förneka allt som du nyss vittnat om inom loppet av några månader, om du inte fortsätter att göra det som byggde upp ditt vittnesbörd till att börja med.”

Min vän berättade senare att han har bett och läst skrifterna dagligen sedan han kom hem från sin mission. Att ständigt ”få näring genom Guds goda ord” har hållit honom ”på den rätta vägen”.¹²

Ni som förbereder er för en heltidsmission och ni som har återvänt, hör upp! Det räcker inte att bara få ett vittnesbörd – ni måste underhålla det och stärka det. Som varje missionär vet: Om ni slutar trampa så ramlar cykeln och om ni slutar att nära ert vittnesbörd så försvagas det. Samma princip kan tillämpas på omvändelse – det är en livslång strävan, inte en engångsföreteelse.

För alla som vill få förlåtelse – ungdomar, unga ensamstående vuxna, föräldrar, far- och morföräldrar och äldre ändå – jag uppmanar er att komma hem. Nu är tiden inne att börja. Uppskjut inte er omvändelses dag.¹³

Sedan, när ni väl har fattat det beslutet, fortsätt att följa stigen. Vår himmelske Fader väntar och längtar efter att ta emot er. Hans armar är utsträckta ”hela dagen lång”.¹⁴ Belöningen kommer efter ansträngningen.

Kom ihåg Nephis ord: ”Därför måste ni sträva framåt med ståndaktighet i Kristus, med fullkomligt klart hopp och kärlek till Gud och till alla människor. Om ni alltså strävar framåt, mättar er med Kristi ord och håller ut intill änden, se, så säger Fadern: Ni skall få evigt liv.”¹⁵

Ibland kommer resan att kännas lång – det är trots allt resan mot evigt liv. Men det kan vara en glädjerik resa om vi företar den med tro på Jesus Kristus och hopp i hans försoningsoffer. Jag vittnar om att så fort vi sätter vår fot på omvändelsens väg, inbjuder vi Frälsarens återlösande kraft till vårt liv. Den kraften stöttar våra steg, vidgar vårt synfält, fördjupar vår beslutsamhet att fortsätta framåt, steg för steg, till den underbara dag när vi till slut är tillbaka i vårt himmelska hem och hör vår himmelske Fader säga: ”Bra gjort.”¹⁶ I Jesu Kristi namn, amen.