Behoven omkring oss
Några av de mest betydelsefulla behoven vi kan fylla finns inom våra egna familjer, bland våra vänner, i våra församlingar och i våra samhällen.
På senare tid har vi sett ett stort antal naturkatastrofer i Mexiko, USA, Asien, Karibien och Afrika. Det har tagit fram det bästa hos människor som i tusental ställt upp med hjälp till dem som är i fara eller behövande och som har lidit förluster. Jag är överlycklig över att ha sett unga kvinnor i Texas och Florida som, tillsammans med många andra, tagit på sig den gula Helping Hands t-shirten och hjälpt till med att rensa hus på skräp efter de senaste orkanerna. Tusentals fler skulle gladligen åkt till katastrofens centrum om det inte vore för långt bort. I stället har ni gett generösa donationer för att lindra lidande. Er generositet och medkänsla är inspirerande och kristuslika.
I dag vill jag nämna en aspekt av tjänande som jag tycker är viktig för alla – oavsett var vi bor. För er som har sett nyheterna om de senaste händelserna och som känt sig maktlösa inför vad man kan göra så kan svaret faktiskt finnas rakt framför ögonen.
Frälsaren lärde: ”Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det.”1 President Thomas S. Monson har sagt om det här skriftstället: ”Jag tror att det Frälsaren säger är att om vi inte mister vårt liv i våra medmänniskors tjänst så har vårt liv inte mycket mening. De som bara bryr sig om sig själva förtorkar till slut och mister bildligt sett sitt liv, medan de som mister sig själva genom att tjäna andra växer och blomstrar – och vinner sitt liv därigenom.”2
Vi lever i en kultur där vi fokuserar mer på den lilla skärmen i våra händer än på människorna omkring oss. Vi sms:ar och tweetar i stället för att verkligen se någon i ögonen och le eller, vilket är än mer sällsynt, att ha ett samtal ansikte mot ansikte. Vi bryr oss ofta mer om hur många ”följare” eller ”likes” vi har än att lägga en arm omkring en vän och visa kärlek, omtanke och ett uppriktigt intresse. Hur fantastisk modern teknik än kan vara för att sprida budskapet om Jesu Kristi evangelium och hjälpa oss att hålla kontakten med familj och vänner så kan vi, om vi inte är uppmärksamma på hur vi använder våra enheter, bli inåtvända och glömma att kärnan i att leva efter evangeliet är tjänande.
Jag har en oerhörd kärlek och tilltro till er som är tonåringar och unga vuxna. Jag har sett och känt er önskan att tjäna och göra skillnad i världen. Jag tror att de flesta medlemmarna anser att tjänande är något av det centrala i deras förbund och lärjungeskap. Men jag tror också att det är lätt att missa några av de bästa möjligheterna vi har att tjäna andra för att vi är distraherade eller för att vi söker mer ambitiösa sätt att förändra världen och därför inte ser att de mest betydelsefulla behoven vi kan fylla finns inom våra familjer, bland våra vänner, i våra församlingar och i våra samhällen. Vi blir berörda när vi ser lidandet och de stora behoven hos dem som bor på andra sidan jorden men vi kanske missar att det finns en person som sitter bredvid oss i klassen som behöver vår vänskap.
Syster Linda K. Burton berättade om en hjälpföreningspresident som tillsammans med andra samlade in täcken till människor i nöd under 90-talet. ”Hon och hennes dotter körde en lastbil full med dessa filtar från London till Kosovo. På hemresan fick hon en omisskännlig andlig maning som gjorde stort intryck på henne. Maningen var denna: ’Det som du har gjort är en mycket god gärning. Åk nu hem, gå över gatan och hjälp din nästa!’”3
Vad tjänar det till att rädda världen om vi försummar behoven hos dem som är oss närmast och dem vi älskar mest? Hur mycket betyder det om vi rättar till världen när människor omkring oss faller isär och vi inte märker det? Vår himmelske Fader har placerat dem som behöver vår hjälp närmast oss därför att han visste att vi är bäst lämpade att fylla deras behov.
Alla kan hitta sätt att erbjuda kristligt tjänande. Min rådgivare syster Carol F. McConkie berättade nyligen om sitt tioåriga barnbarn Sarah som, när hon insåg att mamma var sjuk, på egen hand bestämde sig för att vara till hjälp. Hon väckte sin lillasyster, hjälpte henne klä på sig, borstade hennes tänder, gjorde i ordning hennes hår och gav henne frukost så att hennes mamma kunde vila. Hon utförde i stillhet det här enkla tjänandet utan att bli tillfrågad för att hon såg ett behov och ville hjälpa till. Sarah välsignade inte bara sin mamma, för jag är säker på att hon kände glädje i att veta att hon hade lättat bördan för någon hon älskar och samtidigt stärkt sitt förhållande till sin syster. President James E. Faust sa: ”Att tjäna andra kan börja i nästan vilken ålder som helst. … Det behöver inte ske i stor skala, och är allra ädlast inom familjen.”4
Inser ni barn hur mycket det betyder för era föräldrar och familjemedlemmar när ni söker efter sätt att tjäna i hemmet? För er som är tonåringar så bör det vara av högsta prioritet att stärka och tjäna era familjemedlemmar när ni söker efter sätt att förändra världen. Att visa vänlighet mot och omtanke om era syskon och föräldrar bidrar till att skapa en anda av enighet och inbjuder Anden i era hem. Att förändra världen börjar med att ni stärker er egen familj.
Ett annat fokusområde för tjänande kan vara i våra församlingsfamiljer. Ibland ställer våra barn frågan: ”Varför måste jag gå på veckoaktiviteten? Jag får inte ut något av den.”
Om jag insåg att det var ett bra undervisningstillfälle skulle jag svara: ”Vad får dig att tro att du går på veckoaktiviteten för vad du ska få ut av den?”
Mina unga vänner, jag kan garantera att under varje kyrkomöte ni deltar i kommer det att finnas någon som är ensam, som går igenom utmaningar och behöver en vän eller som känner att han eller hon inte passar in. Ni har något viktigt att bidra med under varje möte eller aktivitet och Herren önskar att ni ser dem som finns omkring er och sedan tjänar dem som han skulle göra.
Äldste D. Todd Christofferson lär: ”Ett av Herrens huvudsyften med att ha en kyrka är att skapa en gemenskap av heliga som stöttar varandra på ’den trånga och smala stigen som leder till evigt liv’.” Han fortsätter: ”Den här religionen handlar inte bara om oss själva, utan vi är kallade att tjäna. Vi är ögonen, händerna, huvudet, fötterna och andra delar av [Kristi] kropp.”5
Det stämmer att vi går på kyrkans möten varje vecka för att delta i förrättningar, lära oss läran och bli inspirerade. Men en annan väldigt viktig anledning till att närvara är att vi som församlingsfamilj och som Frälsarens Jesu Kristi lärjungar vakar över varandra, uppmuntrar varandra och söker efter sätt att tjäna och stärka varandra. Vi är inte bara mottagare av det som erbjuds i kyrkan. Vi måste också vara givare. Unga kvinnor och unga män, nästa gång ni är på en veckoaktivitet, plocka inte upp er mobil för att se vad era vänner gör utan stanna upp, se er omkring och fråga er själva: ”Vem behöver mig i dag?” Ni kan vara nyckeln till att nå ut och beröra en medmänniskas liv eller den som ger uppmuntran till en vän som kämpar i det tysta.
Be er himmelske Fader att visa människor omkring er som behöver er hjälp och att inspirera er om hur ni bäst kan hjälpa dem. Kom ihåg att Frälsaren oftast betjänade en person i taget.
Vårt barnbarn Ethan är 17. Jag blev rörd i somras när han berättade för mig att han, inspirerad av sin mammas exempel, varje dag ber om en möjlighet att tjäna någon. När vi tillbringade tid med hans familj lade jag märke till hur Ethan behandlade sin bror och sina systrar med tålamod, kärlek och vänlighet. Han hjälpte sina föräldrar och sökte efter sätt att nå ut till andra. Jag är imponerad av hur han är så medveten om människorna omkring sig och av hans önskan att tjäna dem. Han är ett föredöme för mig. Att göra som Ethan gör – att be Herren hjälpa oss hitta sätt att tjäna – gör det möjligt för Anden att öppna våra ögon så att vi kan se behoven omkring oss, se ”just den” som behöver oss den dagen och veta hur vi kan betjäna honom eller henne.
Förutom att tjäna familjen eller era församlingsmedlemmar så sök tillfällen att tjäna i era grannskap och kommuner. Även om vi vid tillfällen ombes hjälpa till efter en stor katastrof så uppmuntras vi att på daglig basis söka tillfällen att lyfta och hjälpa behövande i våra egna närområden. Jag undervisades nyligen av en områdespresident som verkar i ett land med många timliga utmaningar. Han sa att det bästa sättet att hjälpa de behövande på andra platser i världen är att betala ett generöst fasteoffer, bidra till kyrkans humanitära hjälpfond och söka efter sätt att tjäna personer i era egna närområden. Tänk er hur hela världen skulle välsignas om alla följde det här rådet!
Bröder och systrar, och särskilt ungdomar, när ni strävar efter att bli mer lika Frälsaren Jesus Kristus och hålla era förbund, kommer ni att välsignas med en önskan att lindra andras nöd och hjälpa dem som är mindre lyckligt lottade. Kom ihåg att några av de främsta behoven kan vara de rakt framför er. Börja ert tjänande i era egna hem och inom era egna familjer. Det är dessa relationer som kan vara eviga. Även om, och kanske speciellt om, er familjesituation inte är perfekt så kan ni hitta sätt att hjälpa, lyfta och stärka. Börja där ni är, älska dem som de är och förbered er för den familj ni önskar få i framtiden.
Be om hjälp att identifiera dem i era församlingsfamiljer som behöver kärlek och uppmuntran. I stället för att besöka kyrkan med frågan ”Vad ska jag få ut av det här mötet?” så fråga ”Vem behöver mig i dag? Vad kan jag bidra med?”
Allt medan ni välsignar era egna familjer och församlingsmedlemmar så sök sätt att välsigna dem i era närområden. Vare sig ni har tid för omfattande tjänande eller bara kan ge några timmar per månad så kommer era ansträngningar att välsigna liv och också välsigna er på sätt ni inte kan föreställa er.
President Spencer W. Kimball lärde: ”Gud lägger märke till oss, och han vakar över oss. Men det är vanligen genom någon annan som han tillgodoser våra behov.”6 Må vi alla värdesätta privilegiet och välsignelsen det är att delta i utförandet av vår himmelske Faders arbete genom att uppfylla hans barns behov, är min bön i Jesu Kristi namn, amen.