Herrens röst
Äldste Neil L. Andersen
i de tolv apostlarnas kvorum
Jag vittnar om att vi under den här konferensen har hört Herrens röst. Provet för var och en av oss är hur vi låter oss påverkas av den.
Först några snälla ord till de små barnen. Ja, det här är sista mötet och ja, jag är den siste talaren.
När jag nyligen besökte Provo centrala tempel i Utah, beundrade jag en tavla som hette Den första synen, från fjärran. Målningen föreställer ljuset och kraften från himlen när Fadern och Sonen besökte den unge Joseph Smith.
Jag gör ingen jämförelse med den heliga händelsen som inledde återställelsen, men jag kan föreställa mig en liknande bild som återspeglar hur Guds ljus och andliga kraft sänker sig över den här generalkonferensen och hur den kraften i sin tur sprids över hela världen.
Jag vittnar för er om att Jesus är Kristus, att han styr detta heliga verks angelägenheter och att generalkonferensen är ett av de mycket viktiga tillfällen då han ger vägledning till sin kyrka och till oss personligen.
Undervisning från höjden
Den dagen då kyrkan organiserades utnämnde Herren Joseph Smith till profet, siare och en Herrens Jesu Kristi apostel1 och sa till kyrkan:
”Ty hans ord skall ni ta emot som från min egen mun, med största tålamod och tro.
Ty om ni gör detta skall helvetets portar inte få överhand över er, … och Herren Gud skall skingra mörkrets makter framför er och låta himlarna skälva för er skull.”2
Senare blev alla medlemmar i första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum inröstade och ordinerade till profeter, siare och uppenbarare.3
När vi nu träffas under ledning av president Thomas S. Monson, förväntar vi oss att få höra ”Herrens vilja, … Herrens sinne, … Herrens röst och Guds kraft till frälsning”.4 Vi litar på hans löfte: ”Antingen genom min egen röst eller genom mina tjänares röst, ty det är detsamma.”5
I tumultet och förvirringen i vår moderna värld är förtröstan och tron på orden från första presidentskapet och de tolvs kvorum avgörande för vår andliga tillväxt och uthållighet.6
Vi har samlats för att delta i denna underbara konferens. Miljontals sista dagars heliga och andra troende i över 200 länder, med över 93 talade språk, deltar i de här mötena eller läser budskapen från konferensen.
Vi kommer hit efter att ha bett och förberett oss. För många av oss finns det brådskande bekymmer och uppriktiga frågor. Vi vill förnya vår tro på vår Frälsare Jesus Kristus, och stärka vår förmåga att stå emot frestelser och undvika distraktioner. Vi kommer för att få undervisning från höjden.
Herrens sinne och vilja
För första presidentskapet och de tolv, som normalt sett talar på varje konferens, är det enorma ansvaret att förbereda budskapen både en återkommande börda och ett heligt förtroende.
För flera år sedan, innan jag började verka som generalauktoritet, frågade jag äldste Dallin H. Oaks om han förberedde ett separat tal till varje stavskonferens. Han svarade att han inte gjorde det, men tillade: ”Men det är annat med mina generalkonferenstal. Jag måste kanske göra 12 till 15 utkast för att vara säker på att jag säger det som Herren vill att jag ska säga.”7
När och hur kommer inspirationen till generalkonferenstal?
Utan att ämnen tilldelas har vi sett hur himlen vackert samordnar ämnen och teman av evig sanning varje konferens.
En av bröderna berättade för mig att hans ämne för den här konferensen gavs till honom direkt efter hans tal nyligen i april. En annan nämnde för tre veckor sedan att han fortfarande bad och väntade på Herren. En annan, som fick frågan hur lång tid det hade tagit att skriva ett särskilt känsligt tal, svarade: ”tjugofem år.”
Ibland kommer själva kärnbudskapet snabbt, men innehållet och detaljerna kräver fortfarande en enorm andlig ansträngning. Fasta och bön, studier och tro är alltid en del av processen. Herren vill inte att något ska smyga sig in som kan förminska hans ord till sina heliga.
Vägledning inför ett generalkonferenstal kommer ofta på natten eller tidigt på morgonen, när tankarna är långt ifrån talet. Oväntade insikter och ibland vissa ord och meningar kan plötsligt flöda i form av ren uppenbarelse.8
När ni lyssnar kan budskapen ni tar emot vara väldigt bokstavliga eller vara skräddarsydda för just er.
När jag för flera år sedan talade vid en generalkonferens berättade jag om några ord jag fick till mig när jag undrade om jag var beredd att tjäna som missionär. Orden var: ”Du vet inte allt, men du vet tillräckligt!”9 En ung kvinna som satt på generalkonferensen den dagen berättade för mig att hon hade bett om ett frieri och undrat hur väl hon kände den unge mannen. När jag uttalade orden ”Du vet inte allt, men du vet tillräckligt”, bekräftade Anden för henne att hon faktiskt kände honom tillräckligt väl. De har nu varit lyckligt gifta i många år.
Jag lovar att när ni förbereder er ande och kommer med förväntan att ni ska få höra Herrens röst, så kommer tankar och känslor till er som är skräddarsydda speciellt för er. Ni har redan känt dem under den här konferensen, eller så kommer ni att göra det när ni studerar budskapen under kommande veckor.
För i dag och de kommande månaderna
President Monson har sagt:
”Ta er tid till att läsa konferensbudskapen.”10
”Begrunda [dem] … Jag har funnit att jag i mitt eget liv får ännu mer ut av de här inspirerade predikningarna när jag studerar dem mer på djupet.”11
Generalkonferensens lärdomar är de ting som Herren vill att vi ska begrunda i dag och under de kommande månaderna.
Herden ”går före [sina får], och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst”.12
Ofta manar hans röst oss att förändra något i våra liv. Han manar oss till omvändelse. Han inbjuder oss att följa honom.
Tänk på de här uttalandena från den här konferensen:
President Henry B. Eyring från i morse: ”Jag vittnar om att Gud Fadern lever och att han vill att ni ska komma hem till honom. Detta är Herren Jesu Kristi sanna kyrka. Han känner er, han älskar er, han vakar över er.”13
President Dieter F. Uchtdorf från i går: ”Jag vittnar om att när vi ger oss ut på eller fortsätter den otroliga färden som leder till Gud, blir våra liv bättre … och Herren kan använda oss på betydelsefulla sätt för att välsigna människor omkring oss och uppnå sina eviga syften.”14
President Russel M. Nelson från i går eftermiddag: ”Jag lovar att när ni dagligen fördjupar er i Mormons bok, så ska ni få skydd mot dagens ondska, till och med mot pornografins överväldigande plåga och andra missbruk som dövar sinnet.”15
Äldste Dallin H. Oaks vittnade i går om att tillkännagivandet om familjen är ett uttalande av evig sanning, Herrens vilja för sina barn som söker evigt liv.16
Och äldste M. Russell Ballard för bara en liten stund sedan: ”Vi måste omfamna Guds barn med medkänsla och eliminera alla fördomar, inte minst rasism, sexism och nationalism.”17
Eftersom vi har lite extra tid vill jag bara säga något om äldste Robert D. Hales. Första presidentskapet hade sagt till äldste Hales att han fick ge ett kort budskap under söndagens förmiddagsmöte om hans hälsa tillät det. Hans hälsa tillät det inte, men han förberedde ett budskap som han skrev klart förra veckan och delade med mig. Eftersom han gick bort för ungefär tre timmar sedan vill jag citera tre rader från hans tal.
Äldste Hales skrev: ”När vi väljer att ha tro är vi beredda att stå i Guds närhet. … Efter sin korsfästelse visade sig Frälsaren endast för dem som hade ’varit trofasta i vittnesbördet om [honom] medan de levde i dödligheten’ [L&F 138:12]. De ’som förkastade … profeternas vittnesbörd … kunde inte skåda [Frälsarens] närvaro och inte heller se hans ansikte’ [se L&F 138:21]. … Vår tro förbereder oss för att vara i Herrens närhet.”
Hur nåderikt var det inte av Herren att inspirera president Russell M. Nelson i slutet av förmiddagens möte att snabbt lämna byggnaden, hoppa över lunchen och skynda sig till äldste Hales sjukbädd, så att han hann dit och fick vara där, som äldste Hales kvorumpresident, tillsammans med den änglalika Mary Hales när äldste Hales tog examen från dödligheten.
Att följa Herrens röst
Jag vittnar om att vi under den här konferensen har hört Herrens röst.
Vi ska inte bli oroliga när Herrens tjänares ord går tvärt emot världens tänkesätt, och ibland vårt eget tänkesätt. Så har det alltid varit. Jag knäböjer i templet med mina bröder. Jag vittnar om hur goda deras själar är. Deras högsta önskan är att behaga Herren och hjälpa Guds barn tillbaka till hans närhet.
De sjuttio; biskopsrådet; generalpresidentskapen för Hjälpföreningen, Unga kvinnor och Primärföreningen samt andra ledare för biorganisationerna har bidragit med fantastisk inspiration till den här konferensen, liksom den vackra musiken och de eftertänksamma bönerna har gjort.
Det finns en skatt av himmelsk vägledning i generalkonferensens budskap som väntar på att ni ska upptäcka den. Provet för oss alla är hur vi låter oss påverkas av det vi hör, det vi läser och det och vi känner.
Låt mig dela en upplevelse om att följa profetiska ord, från president Russell M. Nelsons liv:
År 1979, fem år innan äldste Nelson kallades som generalauktoritet, deltog han i ett möte en kort tid före generalkonferensen. ”President Spencer W. Kimball utmanade alla närvarande att ta längre steg när det gällde att sprida evangeliet till hela världen. Bland de länder som president Kimball särskilt nämnde var Kina, med orden: ’Vi bör vara till hjälp för kineserna. Vi bör lära oss deras språk. Vi bör be för och hjälpa dem.’”18
Broder Nelson, då 54 år gammal, fick under mötet en känsla av att han skulle studera mandarin. Fastän han var en upptagen hjärtkirurg skaffade han sig genast en privatlärare.
Kort efter att ha påbörjat sina studier, deltog dr Nelson vid en konferens och fann sig själv helt oväntat sittande bredvid ”en framstående kinesisk kirurg, dr Wu Yingkai. … Eftersom [broder Nelson] hade studerat mandarin, började han prata [med dr Wu.].”19
Dr Nelsons önskan att följa profeten ledde till att dr Wu besökte Salt Lake City och att dr Nelson reste till Kina för att föreläsa och utföra operationer.
Hans kärlek till det kinesiska folket, och deras kärlek och respekt för honom, växte.
I februari 1985, tio månader efter att han blivit kallad till de tolvs kvorum, fick äldste Nelson ett överraskande telefonsamtal från Kina där dr Nelson bönfölls om att komma till Beijing och operera hjärtat på Kinas mest berömda operasångare. Med president Gordon B. Hinckleys stöd återvände äldste Nelson till Kina. Den sista operationen han någonsin utförde var i Folkrepubliken Kina.
För bara två år sedan, i oktober 2015, fick president Russell M. Nelson återigen en officiell hedersbetygelse då han utnämndes till ”gammal vän till Kina”.
Och i går hörde vi den nu 93-årige president Russel M. Nelson tala om president Thomas S. Monsons vädjan till ”var och en av oss [på senaste konferensen i april] att under bön studera och begrunda Mormons bok varje dag”.
Precis som han hade gjort som upptagen hjärtkirurg, då han anlitade en privatlärare, tog president Nelson omedelbart president Monsons råd och tillämpade det i sitt liv. Och utöver att bara läsa, sa han att han hade ”gjort listor över vad Mormons bok är, vad den bekräftar, vad den vederlägger, vad den uppfyller, vad den förtydligar, och vad den uppenbarar”.20
Intressant nog talade sedan även president Henry B. Eyring i förmiddags, som ett andra vittne, om sitt gensvar på president Monsons uppmaning. Kommer ni ihåg hans ord? ”Liksom många av er hörde jag profetens röst som om det var Herrens röst till mig. Och liksom många av er bestämde jag mig för att följa de orden.”21
Låt oss se dessa som exempel för våra egna liv.
Ett löfte och en välsignelse
Jag lovar att när ni hör Herrens röst tala till er i lärdomarna från den här generalkonferensen, och när ni handlar enligt maningarna, kommer ni att känna himlens hand över er, och era egna och era närståendes liv kommer att välsignas.22
Under den här konferensen har vi tänkt på vår käre profet. Vi älskar dig, president Monson. Jag avslutar med hans ord, uttalade från den här talarstolen: Jag tror att det är en välsignelse som han skulle vilja ge var och en av oss i dag, om hade han bara kunnat vara med oss. Han sa: ”När vi nu lämnar denna konferens nedkallar jag himlens välsignelser över var och en av er. … Det [är] min bön att vår himmelske Fader ska välsigna er och era familjer. Må budskapen och andan i denna konferens visa sig i allt ni gör – i ert hem, i ert arbete, på era möten och i alla era göranden och låtanden.”
Han avslutade med att säga: ”Jag älskar er. Jag ber för er. Må Gud välsigna er. Må hans utlovade frid vara med er nu och alltid.”23
I Jesu Kristi namn, amen.