2017
En ny inriktning för melkisedekska prästadömets och Hjälpföreningens möten
November 2017


En ny inriktning för melkisedekska prästadömets och Hjälpföreningens söndagsmöten

”Vad ska jag göra utan en lektionsbok?” tänkte Nancy Feragen, lärare i Hjälpföreningen, när hon fick ett exemplar av Kom och följ mig – för melkisedekska prästadömet och Hjälpföreningen. ”Först fick jag panik”, medger hon. ”Sedan kom tanken: Herren vill att vi ska ta mer ansvar för vårt eget lärande och öka vår andlighet som bröder och systrar i evangeliet.”

”Det är lite skrämmande att lita på Herren och komma förberedd för att leda ett samtal utan en massa material”, säger Linda Harmon, som är hjälpföreningspresident, ”Men när du väl gör det – om du har förberett dig genom bön, studier, tempelbesök och allt annat du känner dig inspirerad att göra – är det fantastiskt.”

Undervisa på Frälsarens sätt

”En utmaning med den nya läroplanen är att få folk att inte undervisa ’på det gamla sättet’”, säger biskop Boyd Roberts. ”Vi måste sluta bara sprida information, flytta oss ur vägen, och låta Anden undervisa.”

”Det är ett nytt sätt att undervisa som kan vara svårt för en del människor”, säger Lisa Smith, som är hjälpföreningspresident, och syftar på Undervisa på Frälsarens sätt. ”Det är därför det är så viktigt att visa exempel på goda undervisningsmetoder och att uppmuntra ledare att konsekvent delta i lärarrådsmöten tillsammans med lärarna”, säger hon.

Förberedelse och undervisning

David Mickelson, lärare i högprästernas grupp, säger att uttrycket ”undervisa flitigt” i Läran och förbunden 88:78 ”har att göra med vår förberedelse och vår kapacitet för att flitigt följa Anden medan vi undervisar. Om vi undervisar flitigt är Frälsarens nåd med oss och vi blir mer fullkomligt undervisade. Jag tror det är Herrens fullkomliga sätt att undervisa. Läraren – den som leder samtalet – måste vara villig att bli undervisad av Anden.”

Adam Bushman, lärare i äldstekvorumet, förberedde sig för lektionerna genom att läsa igenom det utvalda generalkonferenstalet och sedan under bön begrunda vilka grundläggande tankar som var viktigast för kvorumet. ”För att männen ska få mer tid på sig att begrunda”, förklarar han, ”skickas e-post ut i veckan där det står ’Vi ska samtala om det här talet och vi skulle vilja att du funderar över följande frågor’.”

Rådgöra och lära tillsammans

”Söndagarna i Hjälpföreningen är inte längre bara ledarnas ansvar”, säger Brooke Jensen, rådgivare i ett hjälpföreningspresidentskap. ”Varje medlem spelar en aktiv roll.”

Broder Bushman kände att det gjorde skillnad att sitta i ring. ”Jag älskar det”, säger han. ”Det förändrar samtalets natur. Det förändrar människors förväntningar. Nu deltar man mycket mer. I stället för de två eller tre bröder som vanligtvis besvarar frågor kommenterar nya människor.”

När Rebecca Siebach, en hjälpföreningssyster, först hörde talas om det nya fokuset på råd kom hon genast att tänka på vänner som hade blivit mindre aktiva. ”Jag kände till deras bekymmer”, säger hon. ”De hade varit öppna angående sin osäkerhet och sina svårigheter att komma till kyrkan, och jag tänkte: Det här är det perfekta tillfället att räcka ut handen och säga: ’Vi behöver dig i vårt råd! Kom, och dela dina tankar med oss!’”

”När jag till slut öppnade munnen under ett rådsmöte”, säger LonaMarie Cook, rådgivare i ett hjälpföreningspresidentskap, ”kändes det fantastiskt att höra andra instämma i mina tankar och att vara en del av samhörigheten.”

Ta emot och handla enligt inspiration

”Vi skapar en omgivning där Anden kan undervisa och vi kan höra och lyssna”, säger Biskop Roberts. ”Då blir Anden läraren och visar oss vad vi behöver göra i våra personliga liv, våra familjer och våra kallelser. Det vi gör på grund av de här maningarna är det som leder till sann omvändelse och tjänande.”

Susan Farr, som är Hjälpföreningspresident, säger: ”Den här metoden ger oss en puff att resa oss och handla, inte bara gå från lektionen och tänka ’det där var inspirerande’ och sedan glömma bort det. Att rådgöra tillsammans hjälper oss inse att lärandet och handlandet gäller oss alla – inte bara läraren.”

”När vi skriver ner våra intryck och sedan handlar efter dem utövar vi en hjärtats förändring och blir bättre tjänare åt Herren”, säger Susan Mitchell, rådgivare i ett hjälpföreningenspresidentskap.

”När du vet att du hålls ansvarig för något och att någon kommer att fråga dig hur det kändes”, säger syster Smith, ”deltar du aktivt i att bygga ett eget vittnesbörd”.

Landen Roundy, högprästernas gruppledare, säger att när man skickade anteckningar och planerade via e-post ”hjälpte det medlemmarna lägga märke till upplevelser de hade under veckan som de kanske ville berätta om på söndagen”.

”I de där anteckningarna”, tillägger biskop Roberts, ”har jag sett en fortsatt anda av delaktighet och lärande under veckan när bröderna diskuterar ytterligare tankar och känslor via e-post, vilket stärker deras kvorum”.

”Herren vill att vi ska vända våra hjärtan till varandra, och det kan vi göra när vi möts med ett syfte”, avslutar syster Siebach. ”Den här nya läroplanen hjälper oss att inse vilka ämnen som är intressanta, sätta mål, se till rätt källa för att hitta svar, ta emot personlig uppenbarelse och bli upplyfta av varandra medan vi vänder oss till levande profeter för att få de svar vi behöver i vår tid.”