En titt på ett rådsmöte
Det är söndag morgon, och fyrtiofem systrar i Bugambilias församling i Guadalajara, Mexiko sitter i råd. Efter inledningspsalmen ber Hjälpföreningens president Yara Ramirez några av dem att berätta om sina upplevelser sedan lektionen veckan innan.
Efter att systrarna har berättat om sina upplevelser i några minuter skriver syster Ramirez ett enda ord på tavlan innan hon sätter sig på sin stol i cirkeln.
Det står: ”Enighet”.
Under syster Ramirez ledning slår de upp Mosiah 18:21 och läser: ”… med sina hjärtan förenade i enighet och i kärlek till varandra”.
”Vad kan vi som hjälpförening göra för omsätta det här skriftstället i handling?” frågar hon.
Systrarna tänker en stund. ”Jo, ungdomarna kan inte komma till templet”, säger en syster. ”Det finns inte tillräckligt med vuxna systrar som kan följa med dem.”
”Det hade jag ingen aning om”, säger en annan syster och ser överraskad ut. ”Om man inte vet att det finns ett behov”, frågar hon, ”hur kan man då hjälpa till?”
”Det är därför vi är här”, svarar syster Ramirez. ”Det finns den här typen av behov som jag får reda på under församlingsrådet som vi alla kan hjälpa till med.”
”Vi kan väl göra upp ett schema”, föreslår någon. Gruppen blir nu mer intresserad. ”Jag tror ungdomarna har en tid bokad i templet en torsdag i månaden.”
”Jag har själv svårt att komma till templet”, erkänner en ung mamma i gruppen. ”Jag har inte varit där på länge, och jag har känt mig lite självupptagen. Jag vill väldigt gärna åka dit och tjäna”, säger hon.
Flera andra nickar instämmande. De tycker också att det är svårt att åka dit så ofta de skulle vilja.
En annan ung mamma föreslår att de ska turas om att sitta barnvakt åt varandras barn och turas om att åka till templet.
Sedan börjar systrarna fråga varandra var de bor och vem som bor nära vilken ungdom. De pratar om hur de kan turas om att hjälpa ungdomarna komma till sina aktiviteter.
”Ja, vi behöver lära känna varandra också”, säger någon. ”Vi borde ha aktiviteter!”
Systrarna fortsätter att kommentera, lägga fram förslag och ställa frågor.
I slutet av rådet ber syster Ramirez sin sekreterare att sammanfatta mötesanteckningarna. ”Hur kändes det under rådet?” frågar hon.
De svarar att de kände sig mer medvetna om allas behov, att deras tjänande behövs och att de var bland vänner.
”Baserat på vad vi upplevde idag, vilka konkreta handlingar vill vi som hjälpförening fokusera på den här månaden?” frågar hon.
Som grupp bestämmer de sig för att ha knytkalas nästa söndag efter kyrkan, börja spela volleyboll på torsdagskvällar, göra ett schema för att åka till templet, och planera hur de kan hjälpa ungdomarna att ta sig till aktiviteter.
”Vi kände oss eniga i dag”, avslutar syster Ramirez och ber varje syster fundera på hur hon kan tjäna under veckan. ”Den Helige Anden fortsätter att ge oss maningar när vi agerar enskilt och som Hjälpförening. Jag vill be er vara förberedda att berätta om era upplevelser nästa söndag.”