Älska varandra så som han har älskat oss

Äldste Jose L. Alonso

i de sjuttios kvorum

Genom att tjäna och förlåta andra med sann kärlek kan vi bli helade och få styrka att övervinna våra egna svårigheter.

Under den sista måltiden gav Frälsaren sina lärjungar ett nytt bud med orden:

”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.”¹

Frälsarens lärjungar fick ett nytt bud om att göra någonting mer, någonting större och någonting mer gudomligt. Detta nya bud och denna nya inbjudan sammanfattas i nyckelfrasen ”Så som jag har älskat er”.

Kärlek är handling, kärlek är tjänande

”Kärlek är en känsla av djup tillgivenhet, omtanke och ömhet. Det största exemplet på Guds kärlek till sina barn finner vi i Jesu Kristi oändliga försoning.”² Johannes skrev: ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.”³ ”En egenskap som Jesu Kristi lärjungar har, är kärlek till Gud och sina medmänniskor.”⁴

För några år sedan när vår äldsta sonson Jose var fyra år, lekte han med min fru. Medan de skrattade och skojade tillsammans frågade vår sonson henne: ”Älskar du mig farmor?”

Hon svarade: ”Ja Jose, jag älskar dig.”

Då ställde han en annan fråga: ”Hur vet du att du älskar mig?”

Hon förklarade för honom hur hon kände och berättade också om allt hon gjort och var villig att göra för honom.

Senare ställde min fru samma frågor till Jose, inklusive den skarpsinniga frågan: ”Hur vet du att du älskar mig?”

Han svarade oskyldigt men uppriktigt: ”Jag älskar dig eftersom jag känner det inuti mitt hjärta.” Joses kärleksfulla sätt att behandla sin farmor på, då och alltid, visar att kärlek är en kombination av handlingar och djupa känslor.

Kung Benjamin förkunnade: ”Se, jag säger er detta för att ni skall kunna lära visdom, för att ni skall kunna förstå att när ni är i era medmänniskors tjänst, är ni endast i er Guds tjänst.”⁵

I dagens värld där det på grund av olika omständigheter finns så mycket lidande, är ett meddelande med en rolig emoji eller en fin bild med orden ”jag älskar dig” någonting bra och betydelsefullt. Men det många av oss behöver göra är att lägga ner våra mobila enheter och gå ut och med våra händer och fötter hjälpa andra som är i nöd. Kärlek utan tjänande är som tro utan gärningar, den är död.

Kärlek är förlåtelse

Den kärlek som är Kristi rena kärlek⁶ driver oss inte bara till att handla och tjäna utan också till att ha styrkan att förlåta, oavsett situationen. Låt mig berätta om en upplevelse som har påverkat och förändrat mitt liv. Ted och Sharon, Coopers föräldrar som är här i dag, har gett mig tillåtelse att berätta vad som hände deras familj för mer än nio år sedan. Jag kommer att berätta om upplevelsen ur Teds, Coopers fars, perspektiv:

Den 21 augusti 2008 var det skolstart och Coopers tre äldre bröder, Ivan, Garrett och Logan stod alla vid busshållplatsen och väntade på att gå ombord på sina bussar. Cooper som var fyra år satt på sin cykel och min fru Sharon hade promenerat.

Min fru stod på andra sidan gatan och gjorde tecken åt Cooper att cykla över. Samtidigt gjorde en bil en mycket långsam vänstersväng och körde över Cooper.

Jag fick ett telefonsamtal från en granne som sa att Cooper hade blivit överkörd. Jag körde snabbt ner till busshållplatsen för att vara hos honom. Cooper låg på gräset och hade svårt att andas, men han hade inga synliga skador.

Jag föll på knä bredvid Cooper och sa tröstande saker som: ”Allt kommer bli bra. Håll ut.” I det ögonblicket dök högprästernas gruppledare, Nathan, och hans fru upp. Hon föreslog att vi skulle ge Cooper en prästadömets välsignelse. Vi lade händerna på Coopers huvud. Jag minns inte vad jag sa i välsignelsen men jag minns tydligt känslan av att det fanns andra runtomkring oss, och det var i det ögonblicket som jag insåg att Cooper skulle gå bort.

Han flögs med helikopter till sjukhuset, men gick mycket riktigt bort. Jag kände att min himmelske Fader sa till mig att mitt jordiska förvaltarskap var över och att Cooper nu var i hans vård.

Vi hade möjlighet att tillbringa lite tid med Cooper på sjukhuset. Personalen hade gjort i ordning honom så att vi kunde hålla om honom och ta farväl, och lät oss hålla och tillbringa så mycket tid med honom som vi ville.

På vägen hem såg min förkrossade fru och jag på varandra och började prata om pojken som hade kört bilen. Vi kände honom inte, fastän han bara bodde ett kvarter bort och tillhörde vår församling.

Nästa dag var mycket svår för oss eftersom vi alla var fullständigt överväldigade av sorg. Jag föll på knä och bad den mest uppriktiga bön jag någonsin bett. I min Frälsares namn bad jag min himmelske Fader att ta bort min överväldigande sorg. Det gjorde han.

Senare under dagen ordnade en av rådgivarna i vårt stavspresidentskap så att vi fick träffa den unge mannen som hade kört bilen och hans föräldrar i rådgivarens hem. Sharon och jag väntade på att pojken och hans föräldrar skulle komma. När dörren öppnades mötte vi dem för första gången. Min biskop viskade i mitt öra: ”Gå till honom.” Sharon och jag omfamnade honom i en stor gruppkram. Vi grät tillsammans i vad som verkade vara en lång stund. Vi sa att vi visste att det som hade hänt var en ren olyckshändelse.

Det var för både mig och Sharon ett under att vi kände som vi gjorde och fortfarande gör. Genom Guds nåd kunde vi följa den stora stigen, den uppenbara stigen, den enda stigen, och älska denne gode unge man.

Vi har kommit honom och hans familj mycket nära under åren. Han har delat sina viktigaste livshändelser med oss. Vi var till och med där när han gick igenom templet i förberedelse för sin mission.⁷

Bröder och systrar, Ted vet utan tvekan att vår himmelske Fader älskar oss. Han vet att förmågan att förlåta, och på så sätt lyfta en börda från sina egna axlar, är lika ljuvlig som att bli förlåten. Denna ljuvlighet kommer av att följa vårt största exempel. I Mormons bok sa Alma om Frälsaren: ”Och han skall gå ut och lida smärta och bedrövelser och frestelser av alla slag, och detta för att det ord skall kunna uppfyllas som säger att han skall ta på sig sitt folks smärta och sjukdomar.”⁸

Bröder och systrar, vilken underbar berättelse om sann kärlek och förlåtelse. På samma sätt kan vi få lycka och glädje när vi tjänar och förlåter andra. Georgy, ett annat av våra barnbarn säger ofta: ”Vad för slags familj är vi?” Och han svarar: ”Vi är en lycklig familj!”

President Thomas S. Monson gav oss rådet: ”Låt oss se på våra liv och bestämma oss för att följa Frälsarens exempel genom att vara vänliga, kärleksfulla och ha kristlig kärlek.”⁹

Jag vet att vår himmelske Fader och hans Son, Jesus Kristus, älskar oss och är villiga att hjälpa oss att handla när vi älskar andra så som de har älskat oss. Och jag vet att genom att tjäna och förlåta andra med sann kärlek kan vi bli helade och få styrka att övervinna våra egna svårigheter. Och detta säger jag i Jesu Kristi namn, amen.