Lektion 20
Att bevara tro och vittnesbörd
Inledning
Familjer och enskilda har en helig plikt att utveckla tro på Jesus Kristus och behålla starka vittnesbörd. Frälsaren varnade för att även ”de verkligt utvalda” i de sista dagarna kunde komma att bli bedragna (JS–M 1:22). Den här lektionen handlar om att stärka vittnesbörd som skydd mot motståndarens trupper, vilka försöker riva ner tron.
Bakgrundsmaterial
-
Dieter F. Uchtdorf, ”Kom och förena er med oss”, Liahona, nov. 2013, s. 21–24.
-
Jeffrey R. Holland, ”Jag tror”, Liahona, maj 2013, s. 93–95.
Lektionsförslag
Johannes 14:26–27; Efesierbrevet 4:11–14; 1 Nephi 15:23–24; 2 Nephi 31:19–20; Alma 5:45–46; Helaman 3:28–30; Läran och förbunden 11:13–14; 21:4–6
Starka vittnesbörd utgör ett skydd mot motståndaren
Förklara att äldste Joseph B. Wirthlin (1917–2008) i de tolv apostlarnas kvorum en gång talade om vargflockar som strövade omkring på landsbygden i Ukraina för många år sedan. Det enda de var rädda för var eld. Människor som reste utanför städerna var tvungna att göra stora brasor och hålla dem brinnande hela nätterna för att avskräcka vargarna.
Be en elev läsa följande stycke för klassen:
”Resenärerna förstod att det inte bara var en fråga om bekvämlighet att göra upp och underhålla en stor eld; det var en fråga om överlevnad. …
Vi behöver inte skydda oss mot vargflockar när vi i dag färdas på livets väg, men i andlig bemärkelse möter vi Satans listiga vargar i form av frestelser, ondska och synd. Vi lever i en farlig tid, för dessa glupska vargar stryker omkring på den andliga landsbygden på jakt efter dem som kanske är svaga i tron eller vacklande i sin övertygelse. … Vi är alla sårbara för attacker. Emellertid kan vi befästa oss själva med det skydd som ett brinnande vittnesbörd ger, som, liksom ett bål, är uppgjort på ett lämpligt sätt och omsorgsfullt hålls levande” (”Vittnesbördets andliga eld”, Nordstjärnan, jan. 1993, s. 33).
-
Varför är bevarandet av ett starkt vittnesbörd ”en fråga om överlevnad” i dagens värld? (Efter en stunds samtal skriver du följande på tavlan: När vi befäster våra vittnesbörd blir vi mindre sårbara för angrepp mot vår tro.)
-
Hur kan ett starkt vittnesbörd hjälpa er att stärka familjemedlemmar och andra mot angrepp mot deras tro?
Visa eller skriv följande uppställning på tavlan. Ta inte med principerna i fetstil inom parenteserna. Principerna är till hjälp för läraren. Be eleverna läsa verserna i en av kolumnerna och söka efter principer som skyddar mot krafter som försvagar tron. Be eleverna sammanfatta vad de har läst med en tydligt formulerad lärosats eller princip och sedan berätta om den.
(När vi behåller en fast tro på Jesus Kristus kan vi sträva framåt på den raka och smala vägen som leder mot evigt liv.) |
(När vi följer Herrens apostlar, profeter och andra ledare i kyrkan kan vi skyddas mot bedrägeri.) |
(Genom den Helige Anden kan Herren ge frid och vägledning när vår tro angrips.) |
(Fasta, bön och skriftstudier stärker tro och vittnesbörd och gör att vi kan stå emot utmaningar.) |
-
Hur har de här principerna stärkt dig eller någon du känner mot angrepp mot din tro?
-
Hur kan du använda den här informationen till att stärka någon du känner som kämpar med sin tro?
Påminn eleverna om följande: ”Tro är en gåva från Gud, given som belöning för personlig rättfärdighet. Den ges alltid när rättfärdighet råder, och ju större lydnad mot Guds lagar, desto större är trons gåva” (Bruce R. McConkie, Mormon Doctrine, 2:a utgåvan [1966], s. 264). Vittna om att när vi tror på Jesus Kristus, följer profeterna, söker Anden och studerar skrifterna, bevaras och stärks våra vittnesbörd. När vi inte gör det här kan vår tro försvagas och våra vittnesbörd gå förlorade.
Be en elev läsa följande uttalande av äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum för klassen:
”En av mina duktiga missionärer som tjänade med mig när jag var missionspresident i Toronto kom för att träffa mig några år senare. Jag frågade honom: ’Äldste, vad kan jag göra för dig?’
’President’, sa han, ’jag tror jag håller på att förlora mitt vittnesbörd’.
Jag kunde inte tro det. Jag frågade honom hur det var möjligt.
’Jag har för första gången läst lite antimormonsk litteratur’, sa han. ’Jag har några frågor och ingen vill svara på dem. Jag är förvirrad och tror att jag håller på att förlora mitt vittnesbörd.’
Jag frågade honom vad han hade för frågor och han berättade det för mig. Det var de vanliga antimormonska frågorna, men jag ville ha lite tid till att samla material så att jag kunde ge meningsfulla svar. Så vi bestämde att vi skulle träffas 10 dagar senare och jag sa att jag då skulle besvara alla hans frågor. När han var på väg ut stoppade jag honom.
’Äldste, du har ställt flera frågor till mig här i dag’, sa jag. ’Nu har jag en till dig.’
’Ja, president?’
’Hur länge sedan var det du läste i Mormons bok?’ frågade jag.
Han fällde blicken. Han tittade ner i golvet en stund. Sedan såg han på mig. ’Det var länge sedan, president’, bekände han.
’Okej’, sa jag. ’Du har gett mig mitt uppdrag. Det är inte mer än rättvist att jag ger dig ditt. Jag vill att du lovar mig att du läser Mormons bok åtminstone en timme varje dag från och med nu och fram till vårt nästa möte.’ Han gick med på att göra det.
Tio dagar senare kom han tillbaka till mitt kontor och jag var redo. Jag tog fram mina papper för att börja besvara hans frågor, men han stoppade mig.
’President’, sa han, ’det där kommer inte att behövas’. Han förklarade sedan: ’Jag vet att Mormons bok är sann. Jag vet att Joseph Smith är en Guds profet.’
’Det är ju bra’, sa jag. ’Men du ska få svar på dina frågor ändå. Jag har jobbat länge med det här, så sätt dig bara ner och lyssna.’
Och så besvarade jag alla hans frågor och frågade sedan, ’äldste, vad har du lärt dig av det här?’
Och han svarade: ’Ge Herren likvärdig tid.’
Må vi inpränta den tanken i våra sinnen och bära den med oss under jordelivet. Låt oss ge Herren likvärdig tid” (”When Shall These Things Be?” Ensign, dec. 1996, s. 60).
-
Vad lärde ni er av äldste Ballards upplevelse?
-
Hur kan ni och er familj, genom att ge Herren ”likvärdig tid”, bli stärkta mot Satan?
-
Hur kan de här principerna, om ni utövar dem nu, förbereda er för att bli en bättre make eller maka och förälder?
Avsluta den här delen av lektionen med att be en elev läsa följande uttalande av äldste Richard G. Scott i de tolv apostlarnas kvorum:
”När vi konsekvent ber morgon och kväll, studerar skrifterna dagligen, har hemafton varje vecka och besöker templet regelbundet följer vi aktivt [Jesu Kristi] inbjudan att ’komma till honom’. Ju mer vi utvecklar de här vanorna, desto mer angelägen är Satan att skada oss, men desto mindre är hans förmåga att göra det. Genom att använda de här verktygen utövar vi vår handlingsfrihet till att ta emot alla försoningsoffrets gåvor. …
Jag vittnar om att när vi aktivt kommer till honom kan vi uthärda varje frestelse, varje sorg, varje utmaning vi möter” (”Sätt utövandet av din tro främst”, Liahona, nov. 2014, s. 94).
Fråga eleverna om någon av dem kan berätta om en inte alltför personlig upplevelse när han eller hon övervann utmaningar i sin tro.
Lukas 22:31–32; 3 Nephi 18:32; Läran och förbunden 108:7–8
Att befästa andras tro
Be eleverna räcka upp handen om de känner någon som kämpar med att behålla sitt vittnesbörd.
Be eleverna studera och jämföra Lukas 22:31–32; 3 Nephi 18:32 och Läran och förbunden 108:7–8 för att få veta vilket plikt vi har som trofasta medlemmar i kyrkan, speciellt mot familjemedlemmar. När det har gått tillräckligt med tid ber du eleverna berätta vad de har skrivit. Eleverna bör förstå följande princip: När vi är omvända till Jesu Kristi evangelium är det vår plikt att stärka andras tro.
Läs följande uttalande av president Thomas S. Monson:
”Jag har funnit att två grundläggande skäl i stort sett påverkar återkomsten till aktivitet och förändringar i attityder, vanor och handlingar. För det första kommer de tillbaka därför att någon har visat dem vilka eviga möjligheter de har och hjälpt dem bestämma sig för att uppnå dem. De mindre aktiva kan inte länge nöja sig med medelmåttighet när de väl ser att det goda är inom räckhåll.
För det andra kommer de tillbaka därför att närstående eller ’medborgare tillsammans med de heliga’ [Ef. 2:19] har följt Frälsarens uppmaning, har älskat sin nästa som sig själva och hjälpt dem förverkliga sina drömmar och ambitioner.
Katalysatorn i denna process har varit – och kommer att fortsätta vara – kärlekens princip” (se ”Vårt ansvar att rädda”, Liahona, okt. 2013, s. 5).
-
Varför tror ni kärlek är en sådan viktig katalysator när det gäller att stärka andras tro?
-
Vad har ni eller någon ni känner gjort för att stärka någons tro som kämpade andligt?
-
Vilka steg kan ni ta för att mer effektivt kunna befästa andras tro?
Avsluta med att bära ditt vittnesbörd om att eleverna kan bidra till att återupprätta och stärka sina vänners och familjemedlemmars tro genom att visa kärlek och följa de principer som tagits upp i den här lektionen.
Elevernas läsuppgift
-
Lukas 22:31–32; Johannes 14:26–27; Efesierbrevet 4:11–14; 1 Nephi 15:23–24; 2 Nephi 31:19–20; Alma 5:45–46; Helaman 3:28–30; 3 Nephi 18:32; Läran och förbunden 11:13–14; 21:4–6; 108:7–8.
-
Jeffrey R. Holland, ”Jag tror”, Liahona, maj 2013, s. 93–95.