Lektion 24

Ensamstående vuxna medlemmar i kyrkan

Inledning

Jesu Kristi evangelium betonar de eviga välsignelser som uppnås genom äktenskap och familjerelationer. Ändå befinner sig många medlemmar i kyrkan i omständigheter där de inte för närvarande har möjlighet till äktenskap och familj. Den här lektionen betonar att medlemmar i kyrkan som är ensamstående är en stor tillgång i Herrens rike. Även om välsignelserna av äktenskap ibland fördröjs, förnekas de aldrig dem som rättfärdigt håller sina förbund med Gud.

Bakgrundsmaterial

Gordon B. Hinckley, ”Ett samtal med ensamstående vuxna”, Nordstjärnan, nov. 1997, s. 16–24.
Spencer J. Condie, ”Gör anspråk på dyrbara och mycket stora löften”, Liahona, nov. 2007, s. 16–18.

Lektionsförslag

1 Korintierbrevet 12:12–20, 25–27

Ensamstående medlemmar i en familjeinriktad kyrka

Uppmana eleverna att berätta om några av de utmaningar som ensamstående medlemmar i kyrkan kan uppleva i en församling eller gren där många är gifta och har barn. (Ensamstående medlemmar kan känna sig missmodiga, isolerade och utanför på möten och lektioner där det undervisas om äktenskap och familj.)

Hur tror ni andra medlemmar i kyrkan kan hjälpa ensamstående vuxna känna att de passar in och uppskattas på kyrkans möten och aktiviteter?

Visa följande uttalande av president Howard W. Hunter (1907–1995) och be en elev läsa det för klassen:

”Kyrkan är till för alla medlemmar. … Vi har var och en, ensamstående eller gift, en egen identitet och egna behov. Ett av dessa behov är att bli betraktad som en egen, värdefull person – ett Guds barn. …

Detta är Jesu Kristi kyrka, inte en kyrka för gifta eller ogifta eller för någon grupp eller person” (”Kyrkan är till för alla människor”, Nordstjärnan, aug. 1990, s. 42).

Förklara att aposteln Paulus jämförde kyrkan med en mänsklig kropp och enskilda medlemmar med kroppsdelar. Be några elever att turas om att läsa 1 Korintierbrevet 12:12–20 för klassen, medan resten av klassen är uppmärksamma på hur Paulus jämförde delar av den fysiska kroppen med medlemmar i kyrkan.

Vilka utmaningar skulle vi stå inför om en eller flera delar av våra kroppar saknades?
Vilken princip lär Paulus liknelse oss om kyrkan och dess medlemmar? (Eleverna kanske hittar flera viktiga principer. Se till att följande princip betonas: Varje medlem i kyrkan är värdefull och kan vara en viktig tillgång för kyrkan.)
Vad har ni sett att ensamstående medlemmar i er församling eller gren bidrar med till kyrkan?

Be en elev läsa 1 Korintierbrevet 12:25–27. Be klassen uppmärksamma vad kyrkans medlemmar kan göra för att bli enade.

Vad kan alla kyrkans medlemmar, gifta eller ogifta, göra för att hjälpa varandra känna sig enade med andra medlemmar i församlingen eller grenen?

Visa och läs följande uttalande av äldste Robert D. Hales i de tolv apostlarnas kvorum:

”Vi tillhör alla en medlemsgemenskap, vi behöver alla varandra och vi arbetar alla mot samma mål. Vem som helst av oss skulle kunna isolera sig från denna församlingsfamilj på grund av våra olikheter. Men vi får inte utestänga oss själva eller dra oss undan möjligheter på grund av olikheter som vi märker hos oss själva. Låt oss i stället dela med oss av våra gåvor och talanger till andra, ge dem hoppets och glädjens ljus och därigenom lyfta våra egna andar” (”Att tillhöra en församlingsfamilj”, Liahona, mars 1999, s. 12).

Hur har era ansträngningar att ta emot kallelser och delta i er församling eller gren hjälpt er känna er mer enade med andra medlemmar?

Hebreerbrevet 11:1, 6, 8–13, 16

Att vänta på utlovade välsignelser

Visa följande uttalande av äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum och be en elev läsa det för klassen:

”De som är ensamstående bör önska sig ett tempeläktenskap och ge högsta prioritet åt ansträngningarna att uppnå det. Ungdomar och ensamstående vuxna bör motstå den politiskt korrekta men evigt falska föreställning som diskrediterar vikten av att gifta sig och få barn” (”Att ha en önskan”, Liahona, maj 2011, s. 45).

Varför tror ni vissa ensamstående medlemmar kan känna missmod när de begrundar läran om att ”äktenskapet mellan man och kvinna är instiftat av Gud och att familjen har en central roll i Skaparens plan för sina barns eviga välfärd”? (”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”, Liahona, nov. 2010, s. 129).

Förklara att även om äktenskap och familj är idealet är många ensamstående vuxna medlemmar i kyrkan osäkra på om de någonsin kommer att gifta sig. De som är frånskilda eller änkor/änkemän undrar kanske om de någonsin kommer att gifta sig igen.

Läs följande uttalande av äldste D. Todd Christofferson i de tolv apostlarnas kvorum för klassen och låt eleverna titta efter vad Frälsaren har gjort för att möjliggöra eviga välsignelser för dem som inte är välsignade med äktenskap och familj.

”Att tillkännage grundläggande sanningar om äktenskapet och familjen är inte att förbise eller förringa uppoffringars och framgångars betydelse för dem som i dag inte lever så. Några av er förnekas äktenskapets välsignelse på grund av till exempel brist på värdiga kandidater, dragning till samma kön, fysiska eller mentala funktionshinder eller helt enkelt rädslan att misslyckas som, åtminstone för stunden, överskuggar tron. Eller ni har kanske gift er, men äktenskapet tog slut och ni lämnades ensamma att klara av vad två knappt klarar tillsammans. Några av er som är gifta kan inte få barn trots överväldigande önskan och vädjande böner. …

Vi vittnar med tillförsikt om att Jesu Kristi försoning har förutsett och till slut ska uppväga alla försakelser och förluster för dem som vänder sig till honom. Ingen är förutbestämd att få mindre än allt vad Fadern har för sina barn” (”Varför gifta sig? Varför bilda familj?” Liahona, maj 2015, s. 52).

Vilken lära undervisar äldste Christofferson om gällande vem som får ta emot Guds största välsignelser? (Skriv följande lära på tavlan: Jesu Kristi försoning gör det möjligt för var och en av oss att slutligen få ta emot alla vår himmelske Faders utlovade välsignelser.)
Vad måste en människa göra för att uppnå det hopp som den här läran beskriver?

Visa följande trösterika uttalande av president Spencer W. Kimball (1895–1985) och be en elev läsa det för klassen:

”Vi [lovar] er att vad evigheten beträffar behöver ingen människa gå miste om stora eviga välsignelser på grund av något som den personen inte kan hjälpa, att Herren aldrig låter bli att uppfylla sina löften och att varje rättfärdig person till slut kommer att få allt det som en människa har rätt till och som han eller hon inte har förverkat genom eget förvållande” (”Betydelsen av celestialt äktenskap”, Nordstjärnan, juli 1980, s. 4).

Vittna om att även om Guds välsignelser ibland dröjer, undanhålls de aldrig i evigheten för dem som strävar efter att leva rättfärdigt.

Be eleverna att tänka på Abrahams och Saras exempel, vilka fick löften av Gud om sin familj, som fördröjdes eller inte infriades under deras liv i dödligheten (se 1 Mos. 13:14–17; 15:4–7; 17:1–8, 15–16). Påminn eleverna om att precis som med Abraham och Sara prövas vår tro ibland genom att löften fördröjs eller inte infrias under vårt jordeliv.

Be en elev läsa Hebreerbrevet 11:1, 6 för klassen, medan eleverna tittar efter en definition av tro.

Vad lär oss dessa verser om betydelsen av tro? Kom ihåg att hjälpa eleverna utveckla tekniker för personliga skriftstudier genom att nämna verktyg för skriftstudier under lektionen.)
Vad betyder orden ”visshet om det man inte ser”? (Tro är en försäkran eller ett vittnesbörd om en verklighet som inte syns. Den här förvissningen om det man hoppas på och det man inte ser kommer bara när vi följer evangeliets principer – särskilt när det är svårt att göra det. Tro är den lydiga handling som resulterar i vittnesbördets andliga gåva. Det är att tro och lita tillräckligt på Herren för att kunna lyda honom utan att först se slutresultatet.)

Be några elever turas om att läsa Hebreerbrevet 11:8–13, 16 för klassen medan resten av dem är uppmärksamma på hur Abraham och Sara utövade tro under svåra omständigheter. Föreslå för klassen att de kan stryka under ord och formuleringar som visar hur Abraham och Sara utövade tro.

I vers 13 står det att även om Abraham, Sara och många andra dog ”utan att ha fått det som var utlovat”, såg de löftena ”i fjärran” och hade tro på Guds förmåga att uppfylla de här löftena. Hur kan de här forna heligas exempel hjälpa nutida heliga vilkas tro sätts på prov eftersom de inte får utlovade välsignelser under jordelivet? (Vi måste alla inse behovet av att utöva tro och lyda Guds bud även när de välsignelser vi hoppas på inte verkar komma när vi vill ha dem.)
Vad tror ni det betyder att de här forna heliga levde som ”gäster och främlingar på jorden”? (De visste att jordelivet var tillfälligt och att den här världen inte var deras permanenta hem.)

Visa följande uttalande av äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum:

”Vissa välsignelser kommer snart, andra kommer sent, vissa kommer inte förrän i himlen – men de kommer förvisso till dem som omfattar Jesu Kristi evangelium. Detta betygar jag personligen” (”Överstepräst för det goda som skall komma”, Liahona, jan. 2000, s. 45).

Hur kan vetskapen om att inga välsignelser nekas de trofasta hjälpa medlemmar i kyrkan som känner sorg eller förtvivlan för att de inte är gifta eller inte har barn?
Kan ni tänka på ett tillfälle när ni har känt er modfällda men valde att agera i tro och gå framåt i ert liv ändå?

Läs upp följande råd av äldste Dallin H. Oaks, om tiden tillåter:

”Om ni bara sitter av tiden och väntar på en äktenskapskandidat, sluta vänta. Ni kanske aldrig får tillfälle till ett lämpligt äktenskap i det här livet, så sluta vänta och börja handla. Förbered er för livet – även ett liv som ensamstående – genom utbildning, upplevelser och planering. Vänta inte på att lyckan ska kasta sig över er. Sök den i tjänande och lärdom. Skapa dig ett eget liv. Och lita på Herren” (”Dating versus Hanging Out”, Ensign, juni 2006, s. 14).

Uppmana eleverna att fundera över vad de kan göra för att få större tro på Jesus Kristus och lita på hans förmåga att uppfylla utlovade välsignelser.

Elevernas läsuppgift

1 Korintierbrevet 12:12–20, 25–27; Hebreerbrevet 11:1, 6, 8–13, 16.
Gordon B. Hinckley, ”Ett samtal med ensamstående vuxna”, Nordstjärnan, nov. 1997, s. 16–24.