KOM LYSSNA TILL EN PROFETS RÖST
Uppe på ett berg
Jag ska alltid minnas det jag upplevde under ett öppet hus i samband med invigningen av templet i Washington DC. Under en del av veckan stod jag tillsammans med andra i ingången till templet som värd för speciella gäster. Dessa innefattade USA:s presidents hustru, domare i högsta domstolen, senatorer och kongressmän, ambassadörer från olika nationer, präster, skol- och företagschefer.
Nästan utan undantag visade de som kom uppskattning och respekt. Många blev djupt rörda. När hustrun till Förenta staternas president lämnade templet sade hon: ”Detta är verkligen en stor upplevelse för mig … Det är en inspiration för alla.”
En dag när jag kom åkande på en väg i Washington DC tittade jag på de glimmande spirorna vid Herrens hus som sträckte sig mot himlen från en kulle i skogen. Jag kom att tänka på några ord i skrifterna, ord som Herren sade då han stod på berget och undervisade människorna. Han sade:
”Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg.
Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset.
Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.” (Matt 5:14–16; kursivering tillagd)
Hela detta folk har blivit som en stad på ett berg som inte kan döljas. Världen förväntar sig något bättre av oss. Det är inte alltid lätt att leva i världen och inte vara en del av den. Vi har ett ansvar att inta vår plats i världen. Vi kan vara älskvärda. Vi kan vara oförargliga. Vi kan undvika all anda eller attityd av självrättfärdighet. Men vi kan hålla fast vid våra normer.
När vi efterlever de normer som kyrkan undervisar om kommer många i världen att respektera oss och få styrka att följa det som också de vet är rätt.
Från ”En stad på ett berg”, Nordstjärnan , nov 1990, s 2–8.