BUDSKAP FRÅN FÖRSTA PRESIDENTSKAPET
Han helar dem som har förkrossade hjärtan
Jag vill försäkra er om att det finns ett säkert botemedel mot hjärtesorg, besvikelse, kval och förtvivlan. Psalmisten skrev: ”Han helar dem som har förkrossade hjärtan, deras sår förbinder han.”1 Helandet är ett gudomligt mirakel; såren är människosläktets gemensamma lott. Shakespeare sade: ”Den ler åt ärr som aldrig haft ett sår.”2 Det tycks som om ingen undslipper denna världens problem, utmaningar och besvikelser.
I dagens överbelastade samhälle tycks en del av de helande medel som våra föräldrar åtnjöt inte finnas i vårt liv. Allt färre kan minska stressen genom att arbeta med händerna och genom att bruka jorden. De allt större fordringarna, mångfalden åsikter, försäljarnas enträgna lockrop, det öronbedövande bullret och många tilltrasslade personliga relationer kan beröva vår själ den frid som den behöver för att fungera och överleva. Vår brådska att hinna med klockans obarmhärtiga krav tär på vår inre frid. Trycket att konkurrera och överleva är stort. Vårt begär efter personliga ägodelar tycks enormt. De allt starkare krafterna som förstör den enskilde och familjen leder till djup hjärtesorg.
En av orsakerna till att vårt samhälle är andligt sjukt är att så många inte känner till eller bryr sig om vad som är rätt eller fel. Mycket rättfärdigas på grundval av ändamålsenlighet och att det ger pengar och ägodelar. De få organisationer och enskilda som på senare tid haft modet att stå upp och tala emot äktenskapsbrott, oärlighet, våld och andra former av ondska, förlöjligas ofta. Många saker är helt enkelt fel, oavsett om de är lagliga eller inte. De som framhärdar i att följa världens ondska kan inte känna ”Guds frid, som övergår allt förstånd”.3
På något sätt måste vi finna det läkande inflytande som ger tröst åt själen. Var finns denna balsam? Var finns den lindring som vi är i så desperat behov av för att kunna klara av världens påfrestningar? Den uppvägande trösten kan till stor del komma genom att söka Guds ande i större grad. Därigenom kan vår ande helas.
Andlig läkedom illustreras i berättelsen om Warren M Johnson, som var pionjär och färjkarl i Lee’s Ferry i Arizona. Som ung drog Warren Johnson västerut under sommaren 1866 för att söka sin lycka i guld. Han blev mycket sjuk och hans medresenärer lämnade honom under ett träd i en familjs trädgård i Bountiful i Utah. En av döttrarna fann honom och berättade att det låg en död man i trädgården. Trots att han var en fullkomlig främling tog denna vänliga familj in honom och vårdade honom tills han blev frisk. De undervisade honom om evangeliet och han döptes. Han blev så småningom färjkarl i Lee’s Ferry.
1891 drabbades Warren Johnsons familj av en stor tragedi. Under en kort period förlorade de fyra barn i difteri. Alla fyra begravdes i rad intill varandra. I ett brev till president Wilford Woodruff, daterat den 29 juli 1891, berättade Warren vad som hade hänt:
”Käre broder!
I maj 1891 kom en familj från Tuba City hit från Richfield i Utah där de tillbringat vintern hos vänner. I Panguitch begravde de ett barn, och utan att desinficera vagnen eller sig själva och utan att ens stanna för att tvätta det döda barnets kläder, kom de till vårt hus och stannade över natten och umgicks med mina små barn …
Vi visste ingenting om sjukdomens natur, men vi hade tro på Gud eftersom vi var här på en mycket svår mission och efter bästa förmåga hade efterlevt visdomsordet och utfört våra andra religiösa plikter. Vi hade betalt tionde, hållit familjeböner osv, för att våra barn skulle räddas. Men tyvärr, fyra och en halv dagar senare dog [vår äldste pojke] i mina armar. Ytterligare två fick sjukdomen och vi fastade och bad så mycket som vi ansåg det vist eftersom vi hade andra plikter att utföra. Vi fastade i 24 timmar och en gång fastade jag i 40 timmar, men förgäves, för båda mina små döttrar dog också. Omkring en vecka efter deras död drabbades också min 15-åriga dotter Melinda och vi gjorde allt vi kunde för henne, men hon gick snart samma väg som de andra, och tre av mina kära flickor och en pojke har tagits ifrån oss och ännu har vi inte sett slutet. Min äldsta flicka som är 19 år har nu fått sjukdomen och vi ber och fastar för hennes skull … Vad har vi gjort för att Herren skulle överge oss och vad kan vi göra för att på nytt finna nåd inför honom[?]
Eder förbundne i evangeliet
Warren M Johnson”4
I ett senare brev till sin vän Warren Foote vittnade broder Johnson om att han funnit andlig frid:
”Jag kan emellertid försäkra dig om att det är den svåraste [prövningen] i mitt liv, men mitt mål är frälsning och med min himmelske Faders hjälp är jag besluten att hålla fast vid ledstången av järn, oavsett vilka prövningar som jag drabbas av. Jag har ännu inte slappnat av när det gäller att utföra mina plikter och jag hoppas och förlitar mig på att jag skall ha mina bröders tro och förböner, att jag kan leva så att jag kan ta emot de välsignelser som du genom auktoritet placerat på mitt huvud.” 5
Den sjunde trosartikeln förkunnar att vi bland övriga andliga gåvor tror på helbrägdagörelse. Jag tror att denna gåva omfattar både kropp och själ. Anden talar frid till själen. Denna andliga tröst kommer genom att åberopa andliga gåvor, vilka visar sig på många sätt. De är rikliga, fullödiga och ofta förekommande i kyrkan idag. De flödar från det ödmjuka och rätta användandet av ett vittnesbörd. De kommer också genom att välsigna de sjuka när man har smort dem med invigd olja. Kristus är den store läkaren som steg upp från de döda ”med läkedom under sina vingar”6 medan Hugsvalaren är den verkställande kraften i helbrägdagörelsen.
Herren har gett oss många sätt att ta emot hans läkande inflytande. Jag är tacksam över att Herren har återställt tempelarbetet till jorden. Det är en viktig del av frälsningsarbetet för både levande och döda. Våra tempel erbjuder en fristad dit vi kan gå och lägga undan mycket av världens oro. Våra tempel är platser för frid och ro. I dessa helgade rum ”helar [Gud] dem som har förkrossade hjärtan, deras sår förbinder han”.
Att studera skrifterna kan ge stor tröst. President Marion G Romney (1897–1988), förste rådgivare i första presidentskapet, sade:
”Jag är övertygad om att om vi i våra hem läser i Mormons bok, regelbundet och under bön, själva och tillsammans med våra barn, kommer andan i denna underbara bok att sätta sin prägel på våra hem och alla som bor där. Vördnadens anda kommer att öka liksom vår ömsesidiga respekt och hänsyn mot varandra. Stridighetens anda kommer att försvinna. Föräldrarna kommer att ge råd till sina barn med större kärlek och visdom. Barnen kommer att bli mer mottagliga för dessa råd och följa dem i större utsträckning. Rättfärdigheten kommer att öka. Tro, hopp och kärlek — Kristi rena kärlek — kommer att råda i vårt hem och i vårt liv och skänka oss frid, glädje och lycka.”7
När jag var ung var det inte lika väl klarlagt som det är i dag hur visdomsordet, vilket omfattar avhållsamhet från tobak, alkohol, te och kaffe, påverkar hälsan. De andliga välsignelserna har emellertid länge varit erkända. Visdomsordet lovar att de som kommer ihåg att följa dessa råd och vandra i lydnad mot buden ”skola hava hälsa i naveln och märg i benen”.8
Märg har länge varit en symbol för friskt, hälsosamt leverne. Men i den tid då det finns livräddande benmärgstransplantationer får uttrycket ”märg i benen” ytterligare betydelse som ett andligt förbund. Löftena för dem som håller visdomsordet fortsätter: De som iakttar denna lag ”skola finna visdom och stora skatter av kunskap, ja, fördolda skatter,
och skola springa och icke bliva trötta, gå och icke bliva matta.
Och jag, Herren, lovar dem, att mordängeln skall gå förbi dem såsom Israels barn och icke dräpa dem.” 9
Om vi ska räddas behöver vi verkligen skydda oss mot de många förstörande krafter som finns i världen i dag.
För många av oss äger emellertid inte denna andliga helbrägdagörelse rum på världens stora skådeplatser, utan på våra egna sakramentsmöten. Vi får tröst av att dyrka och ta del av sakramentet tillsammans med, och undervisas i en anda av ödmjukhet, av våra medmänniskor och nära vänner som älskar Herren och försöker lyda hans bud. Vår käre biskop ger talarna i uppgift att ta upp ett ämne eller en princip inom evangeliet. De talar alltid med den Helige Andens kraft och öppnar sina hjärtan så att församlingen kan skåda skatterna däri. Budskapen ges i form av ödmjuka vittnesbörd och goda råd. Vi i församlingen förstår det som undervisas genom sanningens ande och bekräftar de medföljande vittnesbörden.
Våra sakramentsmöten bör vara andaktsfulla och upplyftande och återställa den andliga hälsan hos de närvarande. En del av denna läkande process äger rum när vi dyrkar Herren genom musik och sång. Att sjunga våra vackra, andaktsfulla psalmer ger näring åt själen. Vi blir ett hjärta och ett sinne när vi sjunger lovsånger till Herren. Att dyrka Herren med sång har bland annat den effekten att den andligen enar deltagarna i en känsla av vördnad.
Andligt helande inträffar också när vi bär och lyssnar till ödmjuka vittnesbörd. Ett vittnesbörd som ges i en anda av botfärdighet och tacksamhet för gudomlig försyn och i undergivenhet inför gudomlig vägledning är ett kraftfullt läkemedel som mildrar oro och bekymmer.
Jag tvivlar på att uppriktiga medlemmar i kyrkan kan uppnå fullständig andlig helbrägdagörelse utan att vara i harmoni med kyrkans grundval, vilken, som aposteln Paulus förkunnade, är ”apostlarnas och profeternas grund”.10 Detta kanske inte är populärt med tanke på världens långa historia av att förkasta profeterna och deras budskap. Likväl är de Guds orakel på jorden och de som kallats att leda verket vid denna tidpunkt i historien. Det är också nödvändigt för oss att tillhöra dem som stödjer våra biskopar, grenspresidenter, stavspresidenter och distriktspresidenter.
Aktuell information tycks bekräfta att vi får den yttersta andliga helbrägdagörelsen genom att glömma bort oss själva. En genomgång av olika redogörelser visar att de som bäst överlevt i fängelser och som gisslan var de som brydde sig om sina kamrater i fångenskapen och som var villiga att ge av det de hade för att hjälpa andra. Dr Viktor Frankl sade: ”Vi som levde i koncentrationsläger minns de män som gick runt i byggnaderna och tröstade andra och gav bort sin sista brödbit. De var kanske få till antalet men de är tillräckliga bevis på att allting kan tas ifrån en människa utom en sak: den sista av de mänskliga friheterna — att välja attityd oavsett vilken omständighet man befinner sig i, att välja sin egen väg.”11 Världens Frälsare uttryckte det mycket enkelt: ”Den som mister sitt liv, han skall bevara det.”12
Av allt vi kan göra för att finna lindring är kanske bön det som tröstar oss mest. Vi är ombedda att be till Fadern i hans Sons, Herrens Jesu Kristi namn och genom den Helige Andens kraft. Bönen i sig ger tillfredsställelse åt själen, även om Gud i sin visdom inte ger oss det vi ber om. President Harold B Lee (1899–1973) lärde att alla våra böner blir besvarade, men ibland säger Herren nej.13 Profeten Joseph Smith lärde att ”det bästa sättet att inhämta sanning och visdom är … att gå till Gud i bön”.14 Bönen är i högsta grad behjälplig i läkningsprocessen.
Sår som förorsakas av andra blir helade genom ”helandets konst”. President Joseph F Smith (1838–1918) förkunnade: ”Men helandet av ett sår är en konst man inte förvärvar enbart genom övning, utan genom den kärleksfulla ömhet som kommer av en allmän god vilja och ett medkännande intresse för andras välfärd och lycka.”15
Det finns hopp för alla att bli helade genom omvändelse och lydnad. Profeten Jesaja bekräftade detta: ”Om edra synder än äro blodröda, skall de bli snövita.”16 Profeten Joseph Smith förkunnade: ”Det finns ingen tid, då andarna äro för gamla att nalkas Gud. Alla äro inom räckhåll för den förlåtande barmhärtigheten.”17
Efter fullständig omvändelse är formeln underbart enkel. Herren har faktiskt gett den till oss med följande ord: ”Viljen I icke nu återvända till mig och bättra eder från edra synder samt bliva omvända, på det jag må kunna hela eder?”18 När vi gör detta har vi löftet att ”han helar dem som hava förkrossade hjärtan, deras sår förbinder han”.
Vi finner tröst i Kristus genom Hugsvalarens förmedling, och Frälsaren ger oss denna inbjudan: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.”19 Aposteln Petrus säger: ”Kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er.”20 När vi gör detta blir vi helade, vilket var vad Herren lovade genom sin profet Jeremia när han sade: ”Jag skall förvandla deras sorg till glädje och trösta dem och glädja dem efter deras bedrövelse … Ty jag skall stärka trötta själar, och alla utsvultna själar skall jag mätta.”21
Vi har fått veta att i det celestiala riket ska Gud själv ”torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga.”22 Då kommer tro och hopp att ersätta hjärtesorg, besvikelser, smärta, ångest och förtvivlan och Herren kommer att ge oss styrka för att, som Mormon säger, vi inte ska ”undergå något slags lidande, som icke [blir] till glädje i Kristus”.23
FÖRSLAG TILL HEMLÄRARE
Efter att ha studerat budskapet under bön kan ni dela med er av det på ett sätt som uppmuntrar dem ni undervisar att delta. Här följer några exempel:
-
Visa vad du använder eller be familjemedlemmarna visa vad de använder för att behandla mindre sår med, till exempel tvål, vatten och bandage. Diskutera den fysiska läkningsprocessen. Varför behöver vi andlig läkedom i dag enligt president Faust? (Se artikelns fyra första stycken.) Diskutera flera av president Fausts ”medel” till att bli helade. Bär vittnesbörd om Jesu Kristi helande kraft.
-
Läs högt eller återge med egna ord berättelsen om Warren M Johnson. Vad kan vi lära oss av denna berättelse när det gäller andliga sår och helande?
-
Läs vad president Faust säger om sakramentsmöten. Be familjemedlemmarna berätta hur sakramentsmötena har hjälpt dem att känna den Helige Anden och bli helade.
-
Påpeka att president Faust använder Guds ord från nyckelskriftställen som hjälper till att hela sargade själar. (Se MB Jakob 2:8.) Slå upp och läs de skriftställen som gör intryck på dig.