BUDSKAP FRÅN LÄRAN OCH FÖRBUNDEN
Varför får vi motgångar?
Det har sagts att i allas våra liv måste lite regn falla. Men varför känns det ibland som om det öser ner? En kärleksfull Gud skapade denna värld till vår förmån, så varför händer det sådant som är obehagligt och prövande eller som för med sig smärta, lidande och hjärtesorg? Och det är verkligen inte rättvist att en del människor verkar få många fler prövningar än andra!
Vilka är några av orsakerna till att vi får motgångar i livet? När kung Benjamin talade om synd, sade han: ”[Jag] kan … ej uppräkna allt det, varmed man kan begå synd, ty det finnes olika sätt och vis, ja, så många, att jag icke kan räkna dem.” (Mosiah 4:29) Samma sak kan sägas om de motgångar som hör till jordelivet. De kan inte räknas. En del orsakas av våra egna handlingar. Andra är följderna av andra människors handlingar runt omkring oss. Och så finns det motgångar som är en följd av jordelivets villkor eller av orsaker som vi varken kan se eller förstå ännu. Det finns faktiskt inget effektivt sätt att försöka förstå eller hantera alla livets svårigheter om vi inte tror på en kärleksfull himmelsk Fader eller förstår frälsningsplanen och att det finns en föruttillvaro och ett liv efter döden.
Att tuktas
Det enklaste sättet att se på dessa svåra händelser i vårt liv är kanske att dela upp dem i två kategorier: de som inträffar på grund av personliga val och handlingar och de som inträffar på grund av alla andra händelser som påverkar vårt liv. Vi är ansvariga för den första sorten.
Under tiden då de heliga var utsatta för svår förföljelse och hade drivits bort från sina hem i Jackson County i Missouri, sade Herren: ”Jag, Herren, har låtit dessa lidanden, varmed de blivit plågade, komma över dem för deras överträdelsers skull.” (L&F 101:2) De plågor och svårigheter som är ett direkt resultat av våra handlingar är kanske lättast för oss att förstå. Och de har ett gudomligt syfte. Herren sade: ”Alla de som icke vilja lida tuktan utan förneka mig kunna icke bliva helgade” (v 5).
Vi har ett val när Herren tuktar oss. Vi kan vara en av dem som, när de möter följderna av sina handlingar, flyr från sitt ansvar och vänder sig bort från Gud och hans tuktande kärlek. Eller så kan vi vara en av dem som tålmodigt underkastar sig, lär och tillväxer i rättfärdighet.
Aposteln Paulus lärde: ”Ty den Herren älskar tuktar han, och han agar var son som han har kär.” (Heb 12:6) Tuktning är ingen smärtfri process!
Paulus fortsätter:
”Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Gud handlar med er som med söner. Och var finns väl en son som inte tuktas av sin far? …
För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt” (v 7, 11).
Guds stora visdom
Vi möter också andra motgångar i livet som kan få oss att tänka: ”Vad har jag gjort för att förtjäna detta?” Det sätt som vi möter dessa prövningar på definierar vilka vi är och vad vi kan bli.
Jag har en hjälte. Hon vet inte att jag tänker på henne som en hjälte. Jag har bara träffat henne en gång, men hon gjorde ett varaktigt intryck på mig. När jag hade träffat henne frågade jag missionärerna, hennes stavspresident och missionspresidenten om henne och fann ännu fler anledningar att respektera henne. Det är syster Ye Hui Hua från Tainans stav i Taiwan. Jag träffade henne när jag var på besök i Tainan för en stavskonferens. Hon skötte om tomten kring möteshuset. Jag imponerades av den uppenbara glädjen som hon utstrålade när hon arbetade. Medan vi samtalade bar hon sitt vittnesbörd och berättade hur tacksam hon var för alla sina välsignelser. När jag gick därifrån bar jag med mig utstrålningen från hennes glada ande och funderade över min relativa otacksamhet för mina välsignelser. Det var tydligt att hon inte hade så mycket av det materiella, men hon var mer fridfull och gladlynt än någon jag tidigare träffat. När jag frågade andra om henne fick jag höra resten av hennes berättelse.
När hon var ung hade hon en stor önskan att studera vid universitet men visste att den ekonomiska bördan skulle bli för stor för hennes föräldrar. I stället arbetade hon och gav sin inkomst till sin pappa som hon älskade innerligt och som var en god och rättfärdig man. När hon hade gift sig, och som svar på hennes böner, fick hon och hennes familj besök av missionärerna och de blev medlemmar i kyrkan. Men hennes make led av långvariga hälsoproblem och avled. Syster Ye var ensam kvar med tre barn och ont om pengar. Efter makens död var syster Ye tvungen att ta flera jobb för att kunna försörja sin familj. Hon lyckades spara lite pengar varje dag så att hennes barn kunde gå ut som missionärer. Alla tre barnen har nu avslutat sina missioner. Två verkade i Taiwan och en i Utahmissionen Salt Lake City Temple Square. Efter att ha återvänt från sin mission blev en av hennes söner sjuk och dog.
Jag bad missionärerna tala med syster Ye och hon sade: ”Jag kan inte komma på någon anledning till att jag skulle få de här prövningarna, men jag tror på att det är i enlighet med Guds stora visdom. Jag har fått en oerhörd uppskattning och större förståelse för vår himmelske Faders frälsningsplan. Jag tror att det bara är när vi håller Guds bud som vi kan förstå hans vilja angående oss. Jag tackar Gud dagligen för att han låter mig vara här. När jag får prövningar tänker jag på hur andra människor lider. Om någon är sjuk eller behöver något så ber jag och frågar vad jag kan göra för att vara till hjälp, och Herren låter mig veta vad jag kan göra.”
Missionärerna ser ofta syster Ye — ”mamma Ye” som de kärleksfullt kallar henne — ansa buskarna eller städa upp runt möteshuset. De säger att hon är varje missionärs ”andra mamma” och att hon bryr sig lika mycket om dem som om de vore hennes egna barn.
Trons principer
Jag kommer länge att se en glädjestrålande syster Ye för mitt inre, på tomten kring Tainans möteshus med trädgårdsredskap i hand, hur hon berättar för mig om tacksamheten hon känner för sina välsignelser — syster Ye, som inte fick möjlighet att studera och skörda materiella förmåner, som har lidit förlusten av nära och kära och som upprepade gångar uppoffrat mycket för sina barn och andra. Vilka trons principer skiljer syster Ye från dem som, när de möter livets svårigheter, ”förbannar Gud och dör”? (Se Job 2:9.)
Det är viktigt att vi vet att en kärleksfull himmelsk Fader och en förstående Frälsare är medvetna om våra personliga situationer. Med sin stora visdom och vision kommer de inte att låta någon prövning drabba oss som inte är för vårt eviga bästa, om vi hanterar den på rätt sätt. Jag får stor tröst av det råd som gavs till profeten Joseph Smith i Libertyfängelset. Herren räknar upp några fasansfulla prövningar och sedan kommer orden av tröst och vägledning:
”Vet, min son, att allt detta skall giva dig erfarenhet och tjäna dig till godo.
Människosonen har nedstigit ännu djupare. Är du större än han?
Fortsätt därför på din väg, så skall prästadömet förbliva hos dig, ty deras gränser äro utstakade och de kunna icke överskrida dem. Dina dagar äro kända och dina år skola icke bliva förkortade. Frukta därför icke för vad människor kunna göra dig, ty Gud skall vara med dig evinnerligen.” (L&F 122:7–9)
Vilka underbara råd i så få verser! Herren vet vilka prövningar vi har. Han har lidit värre och kan förstå och hjälpa oss igenom våra motgångar och sorger. Våra svårigheter kan vara för vårt bästa och kan inte överskrida de gränser han har utstakat.
Skrifterna och profeterna ger visa råd om hur vi ska klara av de prövningar och svårigheter vi möter i livet. Vi måste möta svårigheterna med tålamod och tro. Under sin tid i Libertyfängelset vädjade profeten Joseph Smith till Herren att han skulle mildra det lidande de heliga utstod. En del av Herrens svar var:
”Min son, frid vare med din själ! Dina motgångar och lidanden skola endast vara ett ögonblick,
och därefter skall Gud, om du har uthärdat väl, upphöja dig i höjden; du skall triumfera över alla dina fiender.” (L&F 121:7–8)
Herren undervisade också profeten i en uppenbarelse angående förföljelsen av de heliga i Missouri: ”Därför vare edra hjärtan vid gott mod för Sions skull, ty allt kött är i mina händer. Varen lugna och veten att jag är Gud.” (L&F 101:16)
Glädje genom tjänande
Finns det något annat än tro och tålamod som vi kan använda oss av för att klara av jordelivets prövningar? Jag tror att det finns ännu en nyckel, en nyckel som gjorde det möjligt för syster Ye att inte bara överleva sina prövningar, utan också att känna glädje i livet. Frälsaren är som alltid vårt exempel. Han undervisade om denna nyckel samma kväll som han skulle utstå sitt stora lidande i Getsemane örtagård. Han visste att han om några timmar skulle få möta obegriplig smärta och sorg. Han träffade sina apostlar på övervåningen av ett hus och undervisade dem om heliga förrättningar och principer. Eftersom hans svåra prövning var så nära förestående kunde han ha vänt sig till sina närmaste för att få tröst och stöd. I stället ”hällde han vatten i ett fat och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med linneduken som han hade bundit om sig”. Sedan sade han: ”Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er … När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det .” (Joh 13:5, 14–15, 17; kursivering tillagd)
När vår Herre stod inför sin största prövning tjänade han andra. Jag tror att detta är hemligheten som syster Ye har funnit och som vi alla kan upptäcka personligen. När vi befinner oss mitt i våra prövningar kan vår tro och vårt tålamod ge oss tröst och frid, och när vi älskar och tjänar andra kan vi känna glädje. Låt oss följa Frälsarens exempel och vara medvetna om att om vi vänder oss till honom kommer alla våra prövningar att tjäna oss till godo, precis som han har lovat.