En dag i en missionärs liv
Följ med och ta en titt på missionärslivets glädjeämnen och sorger.
”Hallå, vakna”, säger någon och puffar på dig. Du tittar sömnigt på väckarklockan bredvid sängen. Är den bara halv sju? Vad är det som händer? Vänta, det där är inte din klocka. Och det är inte din säng. Var är du?
”Hördu”, säger rösten, ”det var du som ville följa med oss. Det är dags att stiga upp.”
När du kikar upp på missionären som står vid sängen kommer du äntligen ihåg vad som är på gång. Kyrkans tidningar erbjöd dig att följa med ett par missionärer under en dag, och du tvekade inte att ta chansen och se hur det verkligen är att vara missionär.
Du insåg bara inte att dagen skulle börja så tidigt.
”Hej, jag heter äldste Jesse Ward och är från Utah”, säger den långa missionären när du sätter dig upp. ”Välkommen till Spanien. Det här är min kamrat äldste Pierrick Triplet.”
Äldste Triplet är från Frankrike och lär sig inte bara spanska utan engelska också. Trots att han måste lära sig två språk samtidigt är äldste Triplet tacksam över att vara missionär.
”Jag växte inte upp i kyrkan”, säger han. ”Jag var med om en stor förändring i mitt liv, och jag vill att andra också ska få uppleva den. Det kan vara slitsamt att vara missionär, men det är värt det när man ser någon förändra sitt liv.”
Nu har de fångat din uppmärksamhet. Du har alltid hört att en mission kan vara de två bästa åren i ditt liv. I dag får du chansen att ta reda på varför.
6:41. Efter en bön är det dags att träna. Armhävningar, sit-ups och lite styrketräning är det vanliga för äldste Ward. Därefter är det dags att duscha och raka sig och äta frukost. Flingor är en favorit.
8:07. Missionärerna tillbringar sedan en hel del tid med att studera enskilt och tillsammans så att de kan erhålla ordet innan de förkunnar det. (Se L&F 11:21.) Efter språkstudier och enskilda skriftstudier är det dags att studera Predika mitt evangelium tillsammans.
9:55. Missionärerna tillbringar mycket tid med att planera, på morgonen, under dagen och på kvällen. De pratar inte bara om vad de ska göra utan också om vad varje undersökare behöver.
I dag pratar äldsterna om en man från Frankrike, en undersökare som de ska uppmana till dop.
”Han är bekymrad”, säger äldste Triplet. ”Han känner sig inte värdig.”
”Vi kan väl tala om omvändelse och om hur Gud inte längre kommer ihåg våra synder”, föreslår äldste Ward när de har tänkt över det hela. ”Du kan väl undervisa på franska så att vi kan vara säkra på att han förstår?”
Det sista äldsterna gör innan de går är att be — igen. Det är en av många böner som de kommer att be i dag. Missionärsarbete kräver en hel del hjälp från ovan. Sedan är det bara att skynda ut genom dörren mot busshållplatsen.
11:09. Missionärerna pratar om evangeliet med alla överallt hela tiden, för de vet aldrig vem som kan vara intresserad. Medan missionärerna väntar på bussen pratar de med en ung man och ger honom en broschyr med deras telefonnummer.
11:21. Efter en 10 minuter lång busstur och en kort promenad är missionärerna framme vid det hyrda möteshuset samtidigt som sin undersökare. Mötet börjar bra, men undersökarens frågor gör att den 45 minuter långa lektionen som de hade planerat tar över en timme.
”Det var den mest frustrerande lektion jag har varit med om”, säger äldste Triplet efteråt. ”Han tycker om kyrkan. Han tror att den är sann. Han vill betala tionde. Men han tror inte att han behöver döpas igen. Han argumenterade lite med oss.”
”Han är en bra kille”, säger äldste Ward och skakar på huvudet. ”Han är kanske redo att prata om dop nästa gång.”
14:06. Missionärerna kliver på en annan buss, den här gången till El Casco, Toledos historiska kvarter. De stannar till vid en undersökares företag och inbjuder honom till en aktivitet samma kväll.
”Man kan gå vilse ganska snabbt här om man inte är uppmärksam”, säger äldste Ward om labyrinten av trånga gator, kantade av byggnader som verkar luta sig över dem som går nedanför.
14:24. Medan missionärerna kryssar mellan de smala gatorna stannar de till och hjälper en kvinna bära ett tungt lass. De berättar kortfattat vilka de är och vad de gör, men kvinnan är inte intresserad.
14:47. Det är nu dags för siesta i Spanien, så missionärerna tar bussen tillbaka till sin lägenhet, eller piso, för att äta lunch. ”Allt är stängt mellan klockan två och klockan fyra”, förklarar äldste Ward. ”En del människor blir arga om man knackar på deras dörr då.”
”Det här är chorizo, eller korv”, säger äldste Triplet och pekar på lunchen. ”Det äter vi ofta. Vi äter mycket pasta och chorizo eftersom det är billigt och lätt att laga till.”
”En mission är en jättebra förberedelse för äktenskap”, säger äldste Ward och skrattar medan han blandar till Kool-Aid (måltidsdryck). ”Man måste lära sig att komma överens, laga mat, städa, tvätta, budgetera och hålla sig i form.”
16:24. Missionärerna är tillbaka i El Casco för att träffa en rådgivare i missionspresidentskapet och diskutera aktiveringsarbetet.
”Det här är ett fantastiskt område”, säger äldste Ward och berättar att närvaron i kyrkan har höjts från omkring femton till åttio medlemmar varje vecka tack vare att en familj varit ett föredöme i att vänskapskontakta.
16:59. Äldsterna får lite oväntad tid till förfogande, men missionärer är vana vid att snabbt ändra sina planer. Deras reservplan var att knacka dörr.
17:42. Många människor i El Casco bor en bit ovanför gatan, så dörrknackning innebär ofta att man samtalar med människor som står på sin balkong. Också i historiska turiststäder måste missionärerna se upp för hundar.
Äldsterna har haft lite framgång: ”Vi hittade en del fina människor”, säger äldste Ward. ”Det var några ungdomar från Paraguay. De bad oss komma tillbaka i morgon.” Och ett misslyckande: ”Vi hade ett 30 minuter långt samtal med en man”, säger äldste Triplet. ”Det var som att prata med en vägg.”
19:45. Två bussar senare anländer äldsterna till aktiviteten som de hade planerat med de kvinnliga missionärerna som arbetar i samma stad, syster Kathleen Bonifay och syster Brittany Hofman.
De personer som de trodde skulle komma dök aldrig upp. ”Så är det ibland”, säger äldste Ward. Men efter viss ansträngning har missionärerna samlat ihop en handfull andra undersökare som bor i närheten. Efter en psalm och en film kan man känna den Helige Andens inflytande när missionärerna vittnar om att Mormons bok är ännu ett vittne om Jesus Kristus. Aktiviteten blev lyckad.
”Herren tar hand om oss när vi gör vårt bästa med att planera och arbeta”, säger syster Bonifay.
21:13. Efter en promenad till busshållplatsen har äldsterna och systrarna tagit sig tillbaka till sina respektive lägenheter där de ringer sina ledare, går igenom dagen och sina långsiktiga planer, och gör upp planer för nästa dag.
”Det här är vad vi gör”, säger äldste Ward. ”Var dag är den andra lik.”
Äldste Triplet skrattar. ”Vi är desamma igår, i dag och i morgon.”
Saker och ting gick inte exakt så som äldsterna hade planerat, men det blev en bra dag i alla fall. De hade träffat några intresserade människor, haft en mäktig aktivitet, burit vittne om Kristus och gjort sitt bästa för att följa den Helige Andens maningar.
”Jag har hört andra säga att de här två åren var de bästa i deras liv”, säger äldste Triplet. ”Det är två härliga år, men det betyder inte nödvändigtvis att de är de bästa 730 dagarna i mitt liv. Det finns en del dagar som man tror aldrig ska ta slut. Men jag har tyckt om att vara missionär.”
Äldste Ward håller med. Han har blandade känslor inför att åka hem. ”Jag har alltid trott att jag skulle vara glad över att åka hem”, säger han. ”Men jag ser på livet på ett annorlunda sätt nu. Jag älskar mitt liv. Jag är missionär. Jag pratar med människor om Kristus varje dag. Det blir bitterljuvt att åka hem.”
Du har också tyckt om att få se en glimt av missionärsarbetet. Men hur spännande missionärsarbete än är så kan det vara tröttsamt. Nu är det dags för dig att vila och förbereda dig för din dag som missionär. Den kan komma fortare än du tror.