Vänner emellan
Missionärsvänner
”Gå ut och förkunna hans evangelium för människornas barn.” (Moses 8:19)
När jag växte upp var jag och min familj trofasta katoliker. Vi gick regelbundet till kyrkan och kyrkans aktiviteter, och varje kväll bad vi som familj. Under hela min barndom hade jag vänner i kyrkan som hjälpte mig göra bra val.
När jag hade fyllt nio blev jag altargosse. Altargossar i katolska kyrkan hjälper prästen under söndagens gudstjänst som kallas mässa. Min bror och många av mina vänner gjorde detta tillsammans med mig. Det var en stor ära för oss. Vi tände ljus vid altaret, vecklade försiktigt upp prästens kläder och lade skrifterna bredvid altaret. Under gudstjänsten hjälpte vi till att dela ut nattvardsbrödet som är ungefär som sakramentet.
För att bli altargossar behövde vi lära oss mässans ord utantill på latin. Vi var också med på religionslektioner varje vecka. Varje sommar åkte mina vänner och syskon och jag iväg på bibelskola, omkring tre mil hemifrån. Mina föräldrar var upptagna på våra vetefält under sommaren. De kunde behöva vår hjälp under de veckorna men de kände att det var viktigt att vi fick möjlighet att lära oss om Gud och vara tillsammans med goda vänner. Tron hos prästerna och nunnorna som var våra lärare imponerade på mig. Jag bestämde mig då för att göra det som Gud ville att jag skulle göra.
När jag gick på det som motsvarar högstadiet och gymnasiet valde många av mina skolkamrater att göra sådant som jag hade lärt mig var fel, som att dricka alkohol och röka. Jag tillbringade tiden med att arbeta på gården, sporta, spela teater i skolan och vara med på kyrkans aktiviteter. Jag kände mig välsignad som hade goda vänner som också försökte välja det rätta.
När jag gick på ett universitet och började lära mig om Jesu Kristi kyrka av Sista Dagars Heliga spelade goda vänner också en stor roll för mig. Jag minns tydligt mitt första besök i en av kyrkans församlingar, som hade sina möten i en liten stadshuslokal. I samma ögonblick som jag gick ur bilen samlades mina universitetskamrater runt mig. ”Vad kul att se dig!” sade de. ”Vad bra att du kunde komma!” Jag hade aldrig skakat hand med så många människor i hela mitt liv. ”Härligt att ha dig här”, sade personer som jag aldrig träffat. ”Kom gärna tillbaka.” Jag rörs fortfarande av den församlingens kärlek till mig, en främling.
Allt som hände den dagen var annorlunda. Gudstjänsterna jag hade varit på som altargosse var mycket strukturerade och mycket tysta. Mötena i den här kyrkan var helt annorlunda. Jag pratade med så många innan mötet och det var så mycket nytt att tänka på och så många nya upplevelser. När jag satt där i stadshuset hade jag många frågor och kände en del tvivel. Men kyrkans medlemmars värme och vänskap hjälpte mig att känna mig väl till mods. När jag sedan studerade evangeliet gjorde vittnesbördet från den Helige Anden att jag ville döpas.
Jag är tacksam för de återställda sanningar som bara finns i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Och jag är tacksam för vännerna som hjälpte mig hitta dessa sanningar.
Som barn som tillhör Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är ni välsignade med att veta mycket om vår himmelske Fader och hans Son. Er tro stärks när ni går till kyrkan, ber och studerar skrifterna för er själva och tillsammans med er familj.
När ni gör bra val i ert liv, försök då också hjälpa andra som inte är medlemmar i kyrkan eller som kanske inte kommer till kyrkan regelbundet. Hälsa dem välkomna till Primär. Le. Sitt bredvid någon som är ny. Fråga efter deras intressen och tala alltid vänligt. Den kärlek ni visar hjälper människor omkring er att göra bra val och lära känna Frälsaren Jesus Kristus och hans återställda evangeliums lärdomar.