Aldrig för sent
När jag verkade som heltidsmissionär i mitt hemland Ecuador fick jag en dag en bestämd känsla av att en särskild person väntade på oss — någon som skulle ta emot evangeliet.
Medan min kamrat och jag var ute och gick kom vi till ett litet hus. En äldre dam som var omkring 80 år log sött mot mig. Jag log tillbaka. Jag skulle just fortsätta, men kvinnan såg så glad ut över att se oss. Något sade mig att vi skulle stanna kvar.
Många personer i den lilla staden var analfabeter så jag frågade henne om hon kunde läsa. Hon svarade entusiastiskt ja. Plötsligt fylldes jag av iver. Jag kände att det var hon som Herren ville att vi skulle undervisa. Jag tog upp en Mormons bok ur väskan och visade den för henne. Jag blev förvånad när hon började läsa högt från första sidan utan glasögon. Jag frågade om hon ville ha boken och hon svarade ja igen. Glädjen lyste ur hennes trötta ögon — ögon som länge hade sökt efter ett bättre liv.
Vi började undervisa henne om evangeliet och Anden vittnade för henne om dess sanning. Mitt hjärta fylldes av mycket ömma känslor.
När vi hade avslutat lektionen visade jag henne kapitel elva i Tredje Nephi där det berättas om Jesu Kristi besök i Amerika. Hon lovade att läsa det. Hon markerade själv sidan och kysste boken, och strålade av outsäglig glädje.
Vi besökte vår nya undersökare flera gånger och gladdes åt att hon läste allting som vi bad henne läsa. När hon var klar med dagens arbete brukade hon läsa Mormons bok till sent på natten. Hon började också komma till kyrkan fastän det tog henne två timmar att sakta promenera till möteshuset. Hennes känslor för Mormons bok och Jesus Kristus växte snabbt och djupt. När hon hade fått höra alla missionärslektionerna ville hon döpas och betala tionde.
Vilka underbara välsignelser denna kära kvinna fick! Hennes hjärta var redo att följa Herren och hans Ande vägledde oss till henne. Hon undervisade oss om kärlek, mod, uppoffringar, glädje och lydnad. Framför allt lärde hon oss att det aldrig är för sent att ändra sig.