Lita på Guds tidsplan
Som ensamstående kvinna har jag lärt mig uppskatta att Herren stöder oss i vår unika tidsplan.
När jag var 19 år gifte sig en av mina bästa vänner. Bröllopet var underbart, hon var vacker, brudgummen var stilig och de var lyckliga. Jag å andra sidan var lite upprörd. Jag överraskades av det hon gjorde. Hon förändrade min vision för henne — och för mig. Jag ville definitivt gifta mig, men inte än. Jag tyckte att vi var så unga, och så går hon och gifter sig — innan hon var klar med college, och innan hon hade fått chans att resa särskilt mycket eller fördjupa sig i intellektuellt stimulerande yrkesmöjligheter. Jag låg vaken natten före hennes bröllop, orolig för vad som skulle hända henne i framtiden, medan hon sov djupt, med rätta säker i sitt beslut.
När jag ser tillbaka på min reaktion så måste jag le. Hur kunde jag tänka så? Jag ser hennes liv nu: Hon har två härliga barn och ett kärleksfullt hem. Några månader efter hennes bröllop stod det klart för mig att hon hade fattat rätt beslut, och det är ännu tydligare nu. Jag har insett att hon bad och begrundade och litade på Guds maningar till henne.
Det var för nästan 20 år sedan. Jag är fortfarande ensam. De flesta av mina vänner är gifta. De har make, barn och hem. Jag har ett hem: en hyrd trerumslägenhet i New York City. Jag har ingen make och inga barn. Jag har ibland undrat om andra har samma nattliga bekymmer för mig som jag hade för min vän.
Jag har säkert gjort en del misstag i mitt liv, men jag tror inte jag har gjort något som skulle hindra mig från att välsignas med ett äktenskap. Jag medger att jag ibland undrat om mitt liv skulle ha varit annorlunda om jag hade gjort bättre ifrån mig eller arbetat hårdare eller varit vänligare, men jag inser ändå att jag har gjort bra saker och att jag hela tiden försöker sträva framåt med ett evigt perspektiv. Jag försöker gör min del i att uppfylla min önskan att få gifta mig i templet.
Jag inser också att Gud förstår tidsplanen för de viktiga händelserna i mitt liv, och den skiljer sig från många andras. Jag är oerhört tacksam att jag förstår detta. Min uppskattning har ökat när jag har utvecklat min tro på en kärleksfull himmelsk Fader som förstår vad jag behöver och vad jag kan ge till andra.
Att komma till insikt om att mitt liv har en annorlunda tidsplan har varit en process. Mina frågor till Gud om hans plan för mig har lett till en känsla av att jag har en distinkt potential och godhet. Jag har märkt att denna försäkran oftare ifrågasätts av andra människors välmenande omtanke än av mig själv. Andra människors känslor inför det faktum att jag är ensamstående är inte helt olik min reaktion mot min 19-åriga vän som snart skulle gifta sig. Jag ansåg att jag förstod vad hon borde göra, men jag hade fel.
Ibland kommer andra med möjliga förklaringar på varför jag inte har make och barn än. Jag vet att de flesta av dessa förslag ges i all välmening, men det verkar ändå finnas en underliggande åsikt om att jag har gjort något som hindrat mig från att bli välsignad med äktenskap och barn. Det har sagts att jag kanske har varit för kräsen, för aggressiv, för smart, för karriärinriktad, för självständig, för liberal, och — min favorit — för lycklig. Jag måste säga att ibland tar jag en del av denna kritik som komplimanger, samtidigt som jag vet att det finns gifta kvinnor som är smartare, mer aggressiva, kräsnare och självständigare än jag.
Målet att vara en lärjunge
När jag funderar över det som jag tror är Guds tidsplan för viktiga händelser i mitt liv är jag mycket medveten om mina val och min handlingsfrihet. Som barn till vår himmelske Fader har vi den underbara möjligheten och ansvaret att sträva efter att bli välsignade med äktenskap. När vi arbetar mot det målet så gör vi vår del.
Som medlem i kyrkan är jag välsignad med bön, skrifterna, församlingen jag tillhör och profeternas ord. De ger mig en djupare kunskap om vår himmelske Fader och Frälsaren. Var och en av dessa välsignelser hjälper mig förstå hur jag kan använda min handlingsfrihet på ett bra sätt. Jag hoppas att jag fattar kloka beslut och att jag är vis i mitt bemötande av oväntade glädjeämnen och utmaningar.
Jag utvärderar regelbundet mitt liv och min situation. Den viktigaste aspekten av denna självrannsakan är frågan om min värdighet. Jag har hängivet strävat efter att följa kyrkans lärdomar och förfaringssätt: att gå på mina möten och besöka templet, att betala tionde, att leva ett dygdigt liv, att tjäna andra. Jag tror på Frälsarens försoning och på betydelsen av att leva efter buden och profeternas direktiv.
Ett rikt liv
Jag får ofta frågan hur jag kan vara så glad som ogift medlem i en kyrka och kultur som betonar vikten av äktenskap. Jag ska berätta vad jag har gjort.
Min syster Christine och jag bestämde oss i unga år för att vi absolut skulle gifta oss en dag, och till dess skulle vi leva på ett sätt som gjorde oss till allmänbildade och välutvecklade personer. Jag är så tacksam för att vi gjorde upp den planen — en plan som är knuten till vår önskan att göra det som vi tror uppfyller Guds förhoppningar för oss. Det var i själva verket en plan som förutsatte att vi lyssnade till Andens maningar.
Min syster gifte sig för tio år sedan och har två underbara barn. Hon tog en doktorsexamen och bidrar på ett betydelsefullt sätt till kyrkan och sitt samhälle. Jag fortsätter att leva enligt vår plan, och jag tror att det är vad Gud vill att jag ska göra. Jag utvärderar mitt liv regelbundet för att se att det jag gör är rätt — om mina mål i livet svarar mot det högre målet att vara Frälsarens lärjunge. Jag arbetar på att se till att min strävan, både den andliga och timliga, gör att jag får en större insikt om min roll som en Guds dotter.
Som ensamstående kvinna i kyrkan har jag möjlighet att tjäna på många underbara sätt. Jag har ett yrke som är serviceinriktat och jag kan utföra mina kallelser i kyrkan. Jag har utvecklat mina talanger och har utbildat mig på olika sätt. Jag har ett rikt liv. Jag försöker hela tiden följa Herrens maningar i mina beslut.
För flera år sedan hade jag och sex andra ensamstående kvinnor i min ålder den unika och oväntade möjligheten att träffa Hjälpföreningens generalpresident Bonnie D Parkin. Vi tillbringade lite mer än en timme tillsammans och pratade om vårt liv som ensamstående kvinnor i kyrkan.
Det mötet var en av de stora välsignelserna i mitt liv det året. Medan vi satt runt bordet i syster Parkins kontor berättade vi om utmaningarna och välsignelserna i vårt liv. Till slut frågade hon om vi hade något mer vi ville säga innan vi bröt upp. Jag räckte upp handen och sade: ”Kyrkan är den bästa platsen för en ensamstående kvinna.” Tack vare möjligheten jag hade under den korta timmen att bära mitt vittnesbörd om tjänande och lojalitet mot Gud stärktes verkligen mitt vittnesbörd om min roll i kyrkan. Jag visste vad min roll var innan, men jag behövde detta forum för att ge uttryck för och fördjupa min övertygelse om dess betydelse.
Tilltro till den enskilde
Jag tror att det i kyrkan finns ett särskilt behov av att utveckla tilltro till individen, inte i fråga om hur han eller hon passar in i en kulturellt föreskriven tidsplan, utan hur han eller hon följer personliga uppenbarelser från en kärleksfull himmelsk Fader. Det är viktigt att lita på att andra människor kanske gör det rätta och att inse att även när deras liv ser annorlunda ut så har de något unikt att ge som vi behöver. Det är alltför lätt att anta att en och samma tidsplan är rätt för alla.
Alla har prövningar. Oavsett om vi är gifta, skilda, änkor, änklingar eller ännu inte har gift oss så är vi alla välsignade med en gudomlig arvedel och med gudomliga och distinkta roller.
Naturligtvis ber jag om att jag ska få gifta mig och att min make och jag ska få barn. Tills dess arbetar jag på att utvidga och berika mitt evangelieinriktade liv. Jag får välsignelser som ensamstående kvinna som jag skulle vara otacksam och försumlig om jag slösade bort, och jag är övertygad om att dessa välsignelser så småningom gör mig till en bättre hustru och mor.
Jag är tacksam för en kärleksfull himmelsk Fader som känner oss och vet vad vi kan göra med vårt liv — unikt och spännande som det är. Jag är tacksam för det liv jag har och för möjligheterna som ligger framför mig. Jag ber att vi var och en kan lita på Herrens tidsplan för oss, en tidsplan som stöds av våra goda beslut och vår tro på Gud.
Äktenskap och Herrens tidsplan
”Den rätta tidpunkten för äktenskap är kanske det bästa exemplet på ett ytterst viktigt beslut i vårt liv som nästan är omöjligt att planera. Liksom andra viktiga jordiska händelser som beror på andra människors handlingsfrihet, eller på Herrens vilja och val av tidpunkt, kan inte äktenskapet med säkerhet förutses eller planeras. Vi kan och bör arbeta för och be om våra rättfärdiga önskningar, men trots detta kommer många att förbli ensamma mycket längre än sin önskade tidpunkt för äktenskap.
Så vad bör man göra under tiden? Tro på att Herren Jesus Kristus förbereder oss för allt vad livet än för med sig. Detta slags tro förbereder oss för att ta itu med livets möjligheter — att dra fördel av det som vi får och att uthärda besvikelserna över det vi inte får. När vi utövar denna tro bör vi hänge oss åt de prioriteringar och normer som vi ska följa i frågor som vi inte kontrollerar och uthärda trofast i dessa åtaganden, oavsett vad som händer oss på grund av andra människors handlingsfrihet eller Herrens val av tidpunkt. När vi gör detta får vi en följdriktighet i vårt liv som skänker oss inriktning och frid. Oavsett vilka omständigheterna är som ligger bortom vår kontroll, kan våra åtaganden och normer vara konstanta.
Ensamstående vuxnas åtaganden och tjänande kan förankra dem genom de svåra åren då de väntar på rätt tidpunkt och rätt person. Deras åtaganden och tjänande kan också inspirera och stärka andra människor. De som gör detta åtagande är kloka: Jag ska sätta Herren främst i mitt liv och jag ska lyda hans bud. Att utföra detta åtagande ligger inom varje människas kontroll. Vi kan fullgöra detta åtagande utan hänsyn till vad andra människor beslutar sig för att göra, och detta åtagande förankrar oss oavsett vilket val av tidpunkt Herren har för de viktigaste händelserna i vårt liv.”
Äldste Dallin H Oaks i de tolv apostlarnas kvorum: ”I rätt tid”, Liahona, okt 2003, s 15.