Kyrklig mångfald krossar stereotyper

I Harlem i New York leder en afro-amerikansk biskop sin församling i bön. I Miami går grannar in i ett lysande gult kapell och hälsar varandra på haitiska. I Salt Lake City undervisar en lärare sin bibelklass på kinesiska. Under tiden, i Florida, sjunger en hel församling på det amerikanska teckenspråkets fysiska poesi. Och i Kalifornien håller ett litet barn sitt första tal i Primär på spanska.

Denna bild står i bjärt konstrast till den stereotypa bild som många har av kyrkans medlemmar i Förenta staterna som vit medelklass från Utah. Men den visar på ett korrekt sätt kyrkans medlemmars skiftande ansikte utåt. Det blir allt mer mångfaldigt eftersom det återspeglar en mångfald kulturer och erfarenheter.

Denna mångfald har inte gått obemärkt förbi av media som basunerar ut rubriker som ”Mormoner vinner terräng i stadskärnor — kyrkan attraherar fler svarta och latinamerikaner” i Philadelphia Inquirer, ”Mormonkyrkan finner medlemmar i innerstaden” i Denver Post, ”Färgblind tro” i Chicago Reporter och ”Mormonerna i Harlem behöver mer utrymme” i New York Times.

Jan Shipps, professor emeritus i historia och religion vid Indiana-universitetet, sade att reportrar ofta ringer till henne och undrar över kyrkans tillväxt i stadskärnor. ”’Var är mormonerna?’ frågar de. Jag säger till dem: ’De är överallt.’”

I Förenta staterna hålls till exempel mötena i mer än 150 sista dagars heliga församlingar på totalt 20 olika språk, bland annat polska, navajo, ryska, spanska och tyska.

En stor del av kyrkans tillväxt tillskrivs det globala frivilliga missionsprogrammet, det största av sitt slag i världen. Mer än 52 000 missionärer undervisar i 347 missioner i mer än 140 nationer.

”Vi arbetar hårt på att sända ut ett budskap som förmedlar hopp”, sade äldste Earl C Tingey i presidentskapet för de sjuttio. ”Vi sprider budskap som hjälper familjer. Vi förmedlar hopp om hur en far kan vara en far, en mor en mor — och allt är grundat på Jesu Kristi lärdomar.”

Samtidigt är äldste Tingey snar att framhålla det utmärkande för de sista dagars heligas tro i den kristna världen. Han säger att kyrkan varken är katolsk eller protestantisk, utan en återställelse av Jesu Kristi forntida kyrka.

Kyrkan ökar också i mångfald internationellt. Mer än hälften av alla medlemmar i kyrkan bor nu utanför Förenta staterna, en milstolpe som uppnåddes i februari 1996.

Det är stor skillnad mellan detta världsomfattande medlemsantal på nästan 13 miljoner och de sex medlemmarna i april 1830, då Joseph Smith organiserade kyrkan i övre delen av staten New York.

Sådan tillväxt bland många olika kulturer och nationer har blivit kyrkans främsta utmaning. För att tillgodose detta översätter kyrkan skrifter, konferenser, satellitutsändningar, studiematerial, tidningar, programvaror, webbside-information och annat material till mer än 100 olika språk. Översättningssystemet som tillgodoser detta är ett av de största sådana nätverken i världen.

I ett tal år 2000 vid National Press Club i Washington sade kyrkans president Gordon B Hinckley att kyrkans tillväxt har fört med sig en del stora utmaningar. ”Det första är utbildandet av lokalt ledarskap”, anmärkte president Hinckley. ”Det andra … är att se till att det finns platser för gudsdyrkan eftersom vi växer så snabbt.”

För att tillgodose behovet av mer platser för gudsdyrkan byggs hundratals nya byggnader runt om i världen varje år.

Men att utbilda ledarskap i församlingar där ingen har varit medlem i kyrkan särskilt länge för med sig speciella utmaningar. I länder där kyrkan bara helt nyligen upprättats har en del ledare fått sina ledarskapsansvar bara några månader efter det att de blivit medlemmar i kyrkan. Dessa nya ledare har få ledarskapsförebilder.

Kyrkan, som lagt märke till denna utmaning, har upprättat områdeskontor runt om i världen under uppsikt av generalauktoriteter. De träffar regelbundet nya lokala ledare och undervisar dem på deras modersmål.

Med dramatisk tillväxt kommer också utmaningen att förena sista dagars heliga från många kulturer. Äldste Dallin H Oaks i de tolv apostlarnas kvorum sade att de allt större olikheterna mellan medlemmarna helt enkelt är ett tillstånd, inte en kyrklig målsättning. Det verkliga målet är enighet, inte olikhet. ”Vi predikar enighet i de heligas samfund och tolerans inför de personliga skillnader som är oundvikliga i en mångskiftande folkmängds trosuppfattningar och uppförande.”

Till följd därav görs ansträngningar för att undervisa sista dagars heliga runt om i världen om kyrkans lärdomar och utbilda lokala ledare utan att införa amerikanska kultur.

”Ibland är det stor skillnad på vår kultur och den västerländska kulturen”, sade Seung Hwun Ko, en medlem i kyrkan från Söul, Sydkorea, ”men när vi talar om Jesu Kristi evangelium så är vi på samma nivå.”