Ditt tal avslöjar dig
Dina ord kan klassificera och kategorisera dig.
En av de framstående personerna i Nya testamentet som jag alltid känt en speciell fascination inför är Petrus. Petrus behövde verkligen kämpa för att övervinna det som hör denna världen till och förbereda sig på att vara ett vittne om och undervisa om Jesu Kristi evangelium. Det finns en intressant lärdom att inhämta i förhållandet mellan Frälsaren och Petrus under de sista timmarna före Frälsarens rättegång och korsfästelse.
”Jesus sade till honom: ’Amen säger jag dig: Denna natt, innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig.’
Petrus svarade honom: ’Om jag än måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig.’” (Matt 26:34–35)
Vårt tal avslöjar vilka vi är
Därefter kom de ödesdigra timmar då Petrus undlät att identifierade sig med Frälsaren, men hans kärlek till honom gjorde ändå att han ville vara närvarande vid dessa rättegångar för att se vad som hände.
”Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom då fram till honom och sade: ’Du var också tillsammans med Jesus från Galileen.’
Men han nekade inför alla och sade: ’Jag vet inte vad du menar.’
När han sedan gick ut i porten, fick en annan tjänsteflicka se honom, och hon sade till dem som var där: ’Den där mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret.’
Han nekade igen och svor på det: ’Jag känner inte den mannen.’
Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sade: ’Visst är du också en av dem. Ditt uttal avslöjar dig.’
Då började han förbanna och svära: ’Jag känner inte den mannen.’ Och strax gol tuppen.
Då kom Petrus ihåg det ord som Jesus hade sagt: ’Innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig.’ Och han gick ut och grät bittert.” (Matt 26:69–75)
På samma sätt som ett passfoto, en signatur eller ett fingeravtryck kan identifiera en person så avslöjade Petrus sätt att tala vem han var och var han vuxit upp. Lika säkert blir du klassificerad och placerad i en särskild kategori av dem som hör vad du säger. Hur vi talar återspeglar vilken slags person vi är, röjer vår bakgrund och vår livsstil. Det beskriver både våra tankar och våra inre känslor.
Ett chockerande ord
Idag, troligen mer än i någon annan tidsperiod, stöter vi ofta på gudlöst tal och vulgaritet. Jag har haft en speciell erfarenhet i mitt liv som visade mig hur man genom att använda fel ord kan chockera dem som inte förväntar sig att höra någonting sådant från ens läppar. Jag befann mig i ett träningsläger för den amerikanska marinsoldatkåren under andra världskriget. Naturligtvis var inte språket bland mina kamrater i marinkåren av ett sådant slag som man skulle vilja upprepa. Eftersom jag var en nyligen återvänd missionär beslutade jag mig för att hålla mitt språk ovanför den nivå som de använde sig av. Jag försökte ständigt låta bli att uttala till och med de enklaste och vanligaste svärorden.
En dag befann vi oss på skjutbanan för att utföra vårt slutliga skytteprov. Jag hade gjort bra ifrån mig från 90, 180 och 275 meters håll. Nu befann vi oss 450 meter bort. Allt jag behövde var en hyfsad poäng — bara träffa målet utan att ens behövs träffa mitten av tavlan — och jag skulle få utmärkelsen ”Expert Rifleman”. Vi hade en stark önskan att utmärka oss som toppskyttepluton. Jag spände mig på min stående position 450 meter bort och när jag sköt mitt första skott slog geväret mot skuldran. Naturligtvis viftade man med flaggan — jag hade missat målet. Och dessutom missade jag möjligheten att bli kallad ”Expert Rifleman”.
Ut från min mun kom ett litet vulgärt ord som jag hade beslutat mig för att aldrig använda. Till min bestörtning och förtret slutade plötsligt hela raden att skjuta och alla vände sig om och tittade på mig med vidöppen mun. Vilken annan marinsoldat som helst som hade skjutit från denna position den dagen kunde ha använt det ordet jag använde utan att någon skulle ha lagt märke till det. Men eftersom jag hade beslutat mig för att överföra missionsfältets regler till marinkåren blev alla chockerade när jag glömde vem jag var.
Frälsaren själv undervisade oss om vårt tal. Han sade: ”Det som kommer in i munnen gör inte människan oren. Men det som går ut ur munnen, det orenar henne.” (Matt 15:11)
Många gånger när vi försöker avstå från olämpligt tal så finner vi ersättningsord. Ibland påminner de så starkt om vulgära uttryck att alla troligen vet att vi ersätter ord och att vi egentligen inte har förbättrat vårt ordförråd.
Jag har ibland blivit bestört när jag har hört återvända missionärer tala på sakramentsmötet. Jag har hört ord, uttryck eller meningar som de har snappat upp på missions-fältet vilka verkligen varit ersättningsord för vulgariteter, vilket visade deras oförmåga att behärska ett lämpligt ordförråd och att förmedla ett korrekt intryck av vad de hade gjort på sin mission.
Hur man kan vårda sitt tal
Till var och en som brukar använda sig av svordomar eller vulgaritet, och skulle vilja vänja sig av med det, får jag ge detta förslag?
-
Fatta beslutet att avlägsna sådana ord från ditt ordförråd.
-
Om du av misstag uttalar ett svärord eller ersättningsord, gör då en mental rekonstruktion av meningen utan att använda det oanständiga ordet eller ersättningsordet.
-
Upprepa den nya meningen högt.
Så småningom kommer du att utveckla vanan att tala på ett vårdat sätt.
Jag tror att de instruktioner som Paulus gav de heliga i Efesus kan vara av värde för oss alla:
”Låt inget oanständigt tal komma över era läppar, tala bara det som är gott och blir till välsignelse där sådan behövs, så att det blir till glädje för dem som hör på.
Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för förlossningens dag.” (Ef 4:29–30)
Våga tala på ett rent och välvårdat sätt. Förbättra ditt ordförråd — det placerar dig bland dem som befinns tjäna Herren.
Frälsaren lärde: ”En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.” (Luk 6:45)
Må din mun tala utifrån det överflöd av gott som finns i ditt hjärta är min bön för er alla.