Tjänande i kyrkan

Ge barnen en chans att tjäna

Jenny Baker

Alla som verkar i Primär kan tala om för dig att barn ofta har svårt för att komma till Primär och bara sitta och vara tysta och lära sig saker. Oavsett hur skicklig ledaren är eller hur mycket lärarna älskar sin klass, blir barn bångstyriga i bland.

Sista dagars heliga har fått veta att alla nya medlemmar i kyrkan behöver ett ansvar.¹ Ett ansvar hjälper dem att känna sig som en del av kyrkan och ger dem en chans att lära sig mer och växa. Barn kan välsignas på samma sätt när de ges tillfälle att tjäna.

Barn får inga ämbeten, men Primärs ledare kan i bön söka efter tillfällen att tjäna även för de minsta barnen. Här är några förslag:

• Låt ett äldre barn hjälpa ett yngre barn under samlingsstunden.

• Be ett barn som har kommit tidigt att stå vid dörren och hälsa på de andra som kommer till Primär.

• Ge ett äldre barn i uppgift att se till att mikrofonen är på.

• Be några äldre barn att hämta tavelkritor, sudd, färgkritor eller andra saker från biblioteket.

• Be ett barn som kan spela piano att spela preludium eller postludium.

• Ge två vänner i uppgift att sätta sig hos en besökare eller en ny medlem och hjälpa personen att känna sig välkommen.

• Be ett barn hjälpa till att leda sången.

• Ge flera barn i uppgift att sätta fram eller ta bort stolar.

• Be ett barn och barnets familj att besöka ett nytt barn i er församling eller gren.

• Be ett barn att hålla upp en bild.

• Be någon att rita en enkel bild på tavlan som har med din lektion att göra.

• Be några barn i klassen att hitta på rörelser till en ny sång de ska lära sig.

• Hjälp en elvaåring att planera en aktivitetsdag i Primär. Det hjälper barnet att uppfylla ett krav i Tro på Gud-programmet.

Kom ihåg att tacka barnen för deras hjälp, oavsett hur stor eller liten deras uppgift var.

Jag har tyckt om att arbeta med barnen medan de har lärt sig att tjäna. Det är givande att se dem växa och använda färdigheterna i unga mäns och unga kvinnors program som de började utveckla i Primär.

Slutnot

1. Se Gordon B. Hinckley, ”Unga män och nyomvända”, Nordstjärnan, jul. 1997, s. 47.

Det som verkligen betyder något

Elder Kenneth Johnson

Äldste Kenneth Johnson i de sjuttios kvorum berättar om ett tillfälle när han målade fasaden på huset och hans femårige son bad att få hjälpa till: ”[När jag hade gett] honom en av mina gamla skjortor som täckte hela honom och nästan gick ända ner till golvet, och rullat upp ärmarna flera varv, började vi arbeta på ytterdörren. Han strök på färg nertill medan jag arbetade på den övre delen. Jag lade märke till att han på grund av sin ålder och storlek inte kunde stryka ut färgen jämnt och att färgen rann. Varje gång han böjde sig ner för att doppa penseln i färgburken slätade jag hastigt ut färgen på den nedre delen av dörren och sedan återgick jag till min del av ytan så att han inte märkte vad jag gjorde. Efter en stund insåg jag att det var viktigare att få arbeta med min son än att utföra ett förstklassigt arbete. När jag tänkte efter förstod jag hur duktig han var. Varje gång jag närmade mig dörren efter den dagen och såg tydliga spår av sonen påmindes jag om det som verkligen betyder något i livet.”

Se ”Vi har alla en Fader som vi kan lita på”, Nordstjärnan, jul. 1994, s. 31.

Till höger: fotoillustration Robert Casey