Tills vi möts igen
Lärdomar från ett akvarium
Min dotters oro över en liten borttappad fisk fick mig att tänka på någon som aldrig tappar bort oss och som aldrig tycker att vi är obetydliga.
En medlem i vårt biskopsråd visste att min nioåriga dotter hade ett akvarium och frågade en dag om hon ville ha några fler fiskar. Han och familjen skulle åka på semester och de behövde tömma sitt akvarium. Min dotter tackade genast ja till erbjudandet och till hennes stora förtjusning var en av fiskarna en gravid guppy.
När min dotter kom hem från kyrkan en eftermiddag gick hon igenom sin vanliga rutin med att titta till akvariet och se så att alla fiskarna var glada och friska. Till sin förvåning såg hon fyra små nyfödda fiskar. Guppymamman hade börjat föda. Snabbt förflyttade hon babyfiskarna till en behållare som skulle skydda dem från de större och mer aggressiva fiskarna. Men mitt i alltihop försvann en nyfödd guppy. Min dotter grät av besvikelse, men hon hittade den bland de små stenarna på botten av akvariet. Hon försökte fånga upp den i håven så att hon kunde lägga den i behållaren men kunde inte flytta på den lilla fisken utan att skada den.
Alla de andra små guppyfiskarna fångades upp och behållaren myllrade av dussintals nyfödda fiskar, men min dotters uppmärksamhet var fortfarande riktad mot den som fallit ner bland stenarna. Hon satt redo att hjälpa den in i behållaren så snart den kunde röra på sig. Hon tackade till och med nej till middagen medan hon satt och väntade ihärdigt vid akvariet i omkring fyra timmar.
Synen av henne påminde mig om något välbekant och kärt. Jag tänkte på den gode herden som lämnade sina nittionio får och letade efter det som hade gått vilse (se Luk 15:3–7; Joh 10:11–14). Vi vet alla hur det känns att vara vilsen eller olycklig eller andligt sjuk. Men vår Frälsare ger aldrig upp hoppet om oss. Han står alltid där med utsträckta armar, redo och villig att rädda oss, stärka oss och välsigna oss.
Vi kanske inte alltid inser det, men vår himmelske Fader och vår Frälsare Jesus Kristus vakar ömt och noggrant över oss natt och dag. De är mycket måna om vår välfärd och de vägar vi väljer att gå. Med gränslös kärlek ger de sina änglar befallning om oss och väntar på att vi ska få tillräckligt mycket styrka och tro för att hämta trygghet och frid i deras armar.
Senare på dagen fick min dotter lön för mödan. Efter hennes långa, tråkiga väntan och förhoppning rörde den lilla fisken på sig och simmade långsamt upp från stenarna. Hon placerade den försiktigt i den trygga behållaren. Det var vittne nog för mig om kärlekens stärkande kraft.
Fotoillustration John Luke