Evangeliet i mitt liv
Att vi skall kunna ha glädje
Allt som gjorde min mission besvärlig verkade hindra mig från att känna glädje. Men behövde det vara så?
Det dröjde inte länge förrän jag insåg att min mission skulle bli helt annorlunda än vad jag hade tänkt mig. Jag ställdes inför en del oväntade prövningar. Jag försökte vara positiv, men mina försök misslyckades ofta vilket gjorde mig missmodig. Som väl var blev jag uppmuntrad på zonkonferenserna som alltid avslutades med ett vittnesbördsmöte.
Jag minns särskilt en zonkonferens när alla missionärer gick upp till förhöjningen och uttryckte sin glädje över att vara missionär. Under mötets gång började jag känna mig illa till mods. Jag hade varit missionär i ett helt år men hade aldrig känt den glädje som de andra beskrev. Jag lämnade konferensen förvirrad och med tungt hjärta. Jag undrade varför jag ens var ute som missionär. Vad var det för fel på mig? Varför kunde jag inte känna samma glädje? Senare på kvällen uttryckte jag min oro för min himmelske Fader och frågade hur jag kunde få känna en sådan glädje.
Flera veckor senare på en stavskonferens fick jag svaret när min missionspresident talade. Han talade till alla hundratals personer som var samlade, men det kändes som om han talade direkt till mig. Han talade om glädjen i Kristi återlösning som var och en av oss kan känna varje dag. Han vittnade om att vi också under svåra och osäkra tider kan känna glädje i att förstå betydelsen av Frälsarens försoning.
Jag förstod att de här orden var riktade till mig. Min himmelske Fader hade besvarat min bön. Min mission blev kanske inte som jag trodde att den skulle bli, men Frälsaren älskade mig och hade sonat mina synder. Glädjen jag trodde att jag aldrig hade upplevt fanns överallt omkring mig. Jag hade bara inte öppnat mitt hjärta för att känna efter.
Mina svårigheter fortsatte, men den händelsen lärde mig att jag kunde känna glädje genom att välja att öppna mitt hjärta för Frälsarens återlösande kraft och genom att bära mitt vittnesbörd om den kraften för andra.
Efter min mission har jag efterhand förstått att situationer och yttre påverkan inte har någon varaktig inverkan på vår förmåga att känna glädje. Sann glädje kommer i stället när man följer och tror på vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus, som skapade livet här — och nästa liv — så ”att [vi] skall kunna ha glädje” (2 Nephi 2:25).
Vi kan känna glädje när vi förstår betydelsen av Frälsarens försoning.
Den störste av alla, av Del Parson, med tillstånd av Church History Museum