Från missionsfältet
Underverket vid stoppljuset
Han satt på en skoter och väntade på grönt ljus. Jag hade bara några sekunder på mig att prata med honom.
När min missionärskamrat äldste Platt och jag promenerade igenom ett affärsstråk i Taichung i Taiwan stannade vi till vid en stor korsning och väntade vid ett rödljus. När vi precis hade stannat hörde jag ett bekant ljud bakom oss. Flera skotrar stannade bredvid oss och jag vände mig om för att se vem vi kunde prata med. Just då fick jag en stark maning i hjärta och sinne. Ingen röst hördes, inga ord uttalades, men jag kände mig manad att prata med mannen på skotern som stod bara några steg till vänster om mig.
Jag gick snabbt fram för att prata med mannen. Det kändes faktiskt som om någon knuffade mig framåt och flyttade på mina fötter. Jag öppnade munnen och frågade mannen: ”Har du en bra dag i dag?” Han tittade på mig och svarade att han hade en dålig dag. Just då blev det grönt och jag blev missmodig. Jag var rädd att mannen skulle köra iväg. Jag hade inte sagt något till honom om återställelsen av Jesu Kristi sanna och levande kyrka, om profeten Joseph Smith eller om Mormons bok. Jag hade inte ens nämnt kyrkans namn.
De andra runt omkring körde iväg men inte den här mannen. Han föreslog att vi skulle flytta oss till sidan av vägen och prata mer. Jag blev chockad men gick tacksamt med på hans förslag. Vid sidan av vägen berättade äldste Platt och jag för honom om kyrkans namn och mycket mer.
Några veckor senare döptes mannen, Su Meng-Wei, tillsammans med sina två söner och två döttrar och de konfirmerades som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.
Av den upplevelsen lärde jag mig att när vi trofast strävar efter att utföra Herrens arbete på hans sätt och enligt hans tidtabell har vi ibland förmånen att se underverk ske. Profeten Moroni förkunnade att ”Gud har inte upphört att vara en underverkens Gud. Se, är inte det som Gud har utfört förunderligt i våra ögon?” (Mormon 9:15–16). Underverken kan vara i form av att hjärtan berörs och liv förändras.
Predika mitt evangelium innehåller följande löfte till kyrkans missionärer och medlemmar: ”Herren förbereder människor att ta emot dig och det återställda evangeliet. Han leder dig till dem eller dem till dig … Sådana människor känner igen er som Herrens tjänare. De är villiga att lyda uppmaningarna i ert budskap.”1 Det var ingen slump att äldste Platt och jag befann oss vid just det stoppljuset just då.
Vår himmelske Fader känner och älskar var och en av oss. Han bereder medvetet ett sätt för oss alla att få kunskap om det återställda evangeliet. Herren kände till prövningarna och svårigheterna i Su Meng-Weis liv. Han visste att Su Meng-Wei nyligen hade blivit arbetslös. Han visste att stridslystna ord hade uttalats hemma hos familjen Su den morgonen.
Evangeliet har gett mer frid till familjen Su och har stärkt deras familjerelationer. Det har hjälpt dem finna större glädje och vägledning i livet. De har funnit kraften att möta livets prövningar med hopp och utan rädsla.
Vi kanske inte ser det först, men de som har förberetts inser att vi är Herrens tjänare. De märker att något är annorlunda med oss. De ser godheten och vill veta mer om den. När de känner den Helige Anden vill de följa vårt budskap. Precis som det här budskapet berörde familjens Sus hjärtan och förändrade deras liv i Taiwan, kan och kommer det att beröra hjärtan och förändra liv för dem vi känner, oavsett var vi är i världen.
När vi ber om vägledning kan vi ställa följande fråga till oss själva varje dag: Vem känner jag som Herren förbereder för att få kunskap om det återställda evangeliet? Om vi utövar vår tro på det här sättet är vi redo att följa den Helige Andens maningar och öppna våra munnar för att dela med oss av de dyrbara sanningar vi är så välsignade att ha kunskap om.
Du kommer säkerligen att få underbara möjligheter.
Illustration Michael Parker