Våra äldre missionärer
De är ”som dagg från HERREN, som regnskurar på gräs”.
Som medlem i presidentskapet för området Asien har jag den särskilda förmånen att tjäna i ett område i världen som jag lärde mig älska som ung missionär för över 45 år sedan. Saker och ting har ändrats sedan dess. Det som då var Södra Fjärran Östernmissionen består nu av över 25 missioner. Några få medlemmar i några få grenar har nu växt till 750 000 medlemmar. Området har många kapell och det är möjligt för de asiatiska medlemmarna att besöka templet.
Allteftersom kyrkan har växt i Asien har jag lärt mig älska och uppskatta en grupp personer som inte söker efter belöning, ära eller annan världslig lön. De söker enbart efter att förhärliga vår Fader i himlen. De är våra äldre missionärer: underbara, erfarna bröder och systrar som lugnt och hängivet hjälper till ’att lägga denna kyrkas grundval och att föra den ut ur dunklet och ut ur mörkret’” (L&F 1:30).
Deras erfarenhet, tro, vittnesbörd och kärlek gör det möjligt för dem att utföra stora underverk medan de etablerar och stärker kyrkan i vår del av Herrens vingård — från Ulaanbaatar till New Delhi. De är de som Mika beskrev: ”Jakobs kvarleva skall vara bland många folk som dagg från Herren, som regnskurar på gräs” (Mika 5:7).
I många fall blev de förvånade över platserna de kallades till. Några av dem hade kanske, liksom profeten Jona, så att säga hellre valt Tarsis i stället för Nineve. Men de flydde inte ”till Tarsis, bort från Herrens ansikte”, och de var inte ”i fiskens buk i tre dagar och tre nätter” (Jona 1:3; 2:1). I stället visste de att deras kallelse kom från Herren och ”lämnade [genast] näten och följde honom” (Matt 4:20).
Några av deras otaliga och mångfaldiga uppdrag innebär till exempel att de arbetar i templet, undervisar seminariet och institutet, arbetar på missionskontor, sköter Ständiga utbildningsfonden, verkar i grenar (undervisar, utbildar, aktiverar och predikar), vägleder och hjälper personer utöka sina jobbfärdigheter och få bättre jobb, använder sig av sina yrkesfärdigheter (juridik, ekonomi, ingenjörsvetenskap, utbildning, hälsovård), samordnar humanitär hjälp och bidrar med hjälp vid översvämningar, jordbävningar och andra naturkatastrofer. En del av dem hjälper också till att hitta, undervisa och döpa nya medlemmar!
Äldste Phil och syster Brenda Frandsen är ett sådant par. De verkade i Kaohsiung i Taiwan. Förutom sina andra ansvarsuppgifter verkade äldste Frandsen också som rådgivare till missionspresidenten. Följande korta intervju med paret Frandsen återspeglar många pars tankar och känslor och kan ge insikt till dem som överväger att verka som missionär.
Vad hade ni för tankar när ni övervägde att verka som missionärer?
Syster Frandsen: ”Vi hade alltid pratat om att gå ut som missionärer när våra barn vuxit upp. När den tiden kom var det svårt att komma överens om vart vi skulle åka och vad vi skulle göra. Efter många diskussioner föreslog äldste Frandsen att vi skulle lämna valet till Herren. När vi fick vår missionskallelse kunde det inte ha varit mer spännande. Vi ser det som en mycket speciell välsignelse!”
Hur kände du för att återvända till ditt ursprungliga missionsfält?
Äldste Frandsen: ”Det har varit mycket givande att återvända efter att ha varit borta i 44 år. I ett område där det en gång bara fanns en liten gren i en hyrd byggnad finns det nu ett vackert stavscenter. En åttaårig pojke jag kände då är en hängiven stavspresident nu. Utvecklingen i den här delen av världen har verkligen varit förunderlig. Varje dag får syster Frandsen och jag nya andliga upplevelser medan vi arbetar för att hjälpa personer få eller stärka sitt vittnesbörd.”
Känner ni att ni har använts på ett effektivt sätt?
Äldste Frandsen: ”Vi har kunnat använda våra talanger och erfarenheter och vi har upptäckt talanger som vi inte visste att vi hade. Jag har kunnat dra mig till minnes mycket av kinesiskan jag en gång talade. Syster Frandsen kan svara i telefon på kinesiska och läsa namn för att vidarebefordra post. Vi känner att det är bra för våra gamla hjärnor att lära sig nya färdigheter i vår ålder!”
Saknar ni inte er familj?
Syster Frandsen: ”Jag oroade mig över att behöva vara borta från barn och barnbarn. Men det finns underbara teknologiska framsteg i fråga om kommunikation som äldre missionärer kan använda sig av. I viss mån hör jag från och ser mer av vår familj nu än vad vi gjorde när vi var hemma. Minst fyra barnbarn kommer att födas medan vi är här, vilket vi räknar till en av de största välsignelserna av alla. Jag kommer att gå miste om att hålla i de nyfödda barnen, men vi får se bilder och film så fort varje händelse inträffar. I stället för att ta oss bort från familjen har missionen på många sätt fört oss närmare varandra.”
Äldste Frandsen: ”Vi känner faktiskt att vi har fått en större familj genom att gå ut som missionärer. Vi är missionärernas ”far-” eller ”morföräldrar”. Varje dag är vi ivriga att få höra om de unga missionärernas upplevelser. Vi älskar dem — och de älskar oss! Visst är det härligt att höra återvända missionärer rapportera om sina upplevelser med att dela med sig av evangeliet? Vi får höra om sådana upplevelser varje dag medan de är färska och till stor del ”oredigerade”. Det är ovärderligt att se missionärerna mogna och växa och bli effektiva lärare och ledare i evangeliet!”
Syster Frandsen: ”Medan vi har varit borta har vi ändå utfört missionsarbete hemma i Arizona. Två av våra bästa vänner har bjudit hem missionärerna. Dessutom bestämde vår dotter och hennes man sig för att dela med sig av evangeliet till någon. Till följd därav döptes en av deras vänner nyligen. Ju mer vi försöker tjäna, desto fler välsignelser får vi. Det är omöjligt att ligga steget före Herren.”
Är det tillfredsställande för er personligen att verka som missionärer?
Äldste Frandsen: ”Missionsarbete är aldrig tråkigt! Det finns nya utmaningar och nya äventyr varje dag. Förutom våra uppgifter på kontoret undervisar vi i engelska på lördagsmorgnar och håller kursen Evangeliets lära på söndagsmorgnar. Två gånger i veckan har vi en förberedande engelskakurs inför college för återvända missionärer. Vi är också engagerade i att hitta och undervisa undersökare. Varje tjänandetillfälle öppnar nya dörrar för att undervisa om evangeliet.”
Några råd till par som överväger en mission?
Syster Frandsen: ”En av mina största farhågor hade nog med hälsan att göra, men i stället har vi välsignats med god hälsa. Vårt schema som missionärer är hälsobringande. Vi går upp tidigt och går till sängs tidigt, vi motionerar varje dag och äter näringsrik mat. Herren välsignar missionärerna med styrka till att utföra sitt arbete. Man behöver inte vara rädd!”
Äldste Frandsen: ”Vi ler ibland när andra därhemma tycker att vi har gjort en stor uppoffring. Uppoffringen är minimal jämfört med välsignelserna, glädjen och tillfredsställelsen Gud ger oss varje dag.”
Paret Frandsens upplevelser är typiska för de kommentarer vi får från andra äldre missionärer som verkar i Asien. Nyligen blev ett äldre par tårögda när de fick veta att de kunde avsluta sin mission en månad tidigare så att de fick komma hem till jul. Vi trodde att det var glädjetårar över möjligheten att få återförenas med barn och barnbarn till julen. Vi insåg inte att det var sorgsna tårar. De visste att de kanske aldrig skulle få möjlighet att verka på det här sättet igen, så de ville tillbringa en sista jul på missionsfältet!
Heder åt våra äldre missionärer! De får i sanning den kraft de behöver för att kunna lägga grunden till denna kyrka och föra den ut ur dunklet och ut ur mörkret.
Äldre missionärer verkar i många olika uppdrag.
Ovan, från vänster: Äldste och syster Frandsen med missionärerna i deras distrikt; äldste Frandsen förbereder sig för att ge sig ut och skrifta med de unga äldsterna; syster Frandsen verkar i Primär; templet i Mexico City i Mexiko, där broder och syster Ortíz verkade (se nedan); äldste och syster Lopes kallades att samla information och skriva ner kyrkans historia i Brasilien.
Fotoillustrationer Steve Bunderson, Hyun Gyu Lee, Welden C. Andersen, Cody Bell, Farrell Barlow och David Stoker
Till höger: de första tre fotografierna med tillstånd av Phil och Brenda Frandsen; fotografi av templet i Mexico City i Mexiko, Welden C. Andersen; foto Laureni Ademar Fochetto