Skulle Iñaki någonsin komma hem?

Paulina del Pilar Zelada Muñoz, Santiago, Chile

Efter bara 23 veckors havandeskap föddes vår tredje son Iñaki med kejsarsnitt. Han vägde bara 560 gram och var 31 cm lång.

Eftersom vår son föddes så tidigt var chansen inte stor att han skulle överleva. Vår läkare frågade om vi verkligen ville att läkarna skulle hjälpa honom och därigenom dra ut på det oundvikliga. Jag svarade att så länge som han levde var vi tvungna att ge honom en chans. Sedan bad jag Gud om ett underverk.

Iñaki fick en välsignelse den där första kvällen. Under de följande fyra långa månaderna drabbades han av hål i tarmarna, hjärnblödning och lungkollaps. På grund av omständigheterna fick vi tillstånd att ge honom ett namn och en välsignelse på sjukhuset.

Under den här tiden träffade vi andra föräldrar som led på samma sätt som vi, och vi kunde ge varandra stöd och tröst. Vi bar också vårt vittnesbörd om evangeliet för alla vi kunde.

En dag ringde de från sjukhuset och bad oss komma för att ta farväl av vår son som inte förväntades överleva eftermiddagen. När vi kom dit höll vi honom och pratade med honom. Det var obeskrivligt smärtsamt att se honom i det svaga tillståndet. För första gången insåg min make och jag att vi bara var temporära vårdnadshavare av detta Guds barn. Allt vi kunde göra för att hjälpa honom var att be vår himmelske Fader i bön om att hans vilja skulle ske. Iñaki klamrade sig fast vid livet den eftermiddagen och vi var tacksamma att han fortsatte göra så under dagarna som följde.

Under de fyra månader som Iñaki var på neonatalintensiven såg vi upprepade gånger prästadömet i handling när vår himmelske Fader välsignade vår son genom läkares och prästadömsbärares händer. De botade honom så småningom till läkarnas stora förundran.

I oktober 2008 kom Iñaki hem.

Vi har lärt oss mycket som familj av den här upplevelsen. Vi vet att vår himmelske Fader älskar oss och att han gör underverk och bevarar sina heliga trots prövningarna vi måste uthärda. Och vi förstår bättre syftet med eviga familjer, vilken viktig roll de har i lycksalighetsplanen och hur generös vår himmelske Fader är mot sina barn.

Vi är en annan familj i dag. Vi är mer eniga och uppmärksamma på lidande och behov hos människor runt omkring oss — allt tack vare vår son och det underverk han har åstadkommit i vårt liv.

De ringde från sjukhuset och bad oss komma för att ta farväl av vår son som inte förväntades överleva eftermiddagen.